Några personliga reflektioner

Knappast har någon enskild period i världshistorien belysts och analyserats mera ingående än andra världskriget. Otaliga är de böcker och filmer som tar upp enskilda händelser. Konsekvenserna och utvecklingen efter kriget är dessutom allmänt kända. Nazisternas härjningar och krigsförbrytelser som förintelsen av folkgrupper som judar och zigenare samt andra icke önskvärda har tagits upp i en rad olika sammanhang. Att spåra upp och döma krigsförbrytare har varit en mycket viktig del av efterkrigstiden.

Bland orsakerna till 2:a världskriget kan nämnas Tysklands nederlag i 1:a världskriget, den djupa depressionen under mellankrigstiden, uppkomsten och tillväxten av fascismen och nazismen. Hitlers och nazismens geopolitik (Lebensraum) och idéerna om den överlägsna "ariska" rasen är en ytterligare faktor. Själva utbrottet kom den 1 september 1939 med nazisternas angrepp på Polen.

Fram till 1943 var Tyskland (tredje riket) och deras allierade (Italien, Japan och några Östeuropeiska stater) framgångsrika med bl a ockupation av stora delar av Europa. De tyska nederlagen vid Stalingrad och El Alamein vände krigslyckan till fördel för de allierade (Storbritannien, Frankrike, USA och Sovjetunionen). Invasionen i Normandie 1944 och den ryska offensiven i öst innebar början till slutet för det tredje riket. Hitlers självmord och nazismens totala sammanbrott ledde till Tysklands ovillkorliga kapitulation. Atombomberna mot Japan bidrog till Japans kapitulation.

Efter kriget startades ett flertal processer mot i första hand de tyska krigsförbrytarna, t ex Nürnbergprocessen. Förbrytelserna som bl a utrotandet av judar och zigenare samt andra icke önskvärda i koncentrationslägren, ockupationen av andra länder, avrättningar av motståndare, fördömande av icke tysk kultur (s k Entartete Kunst), brott mot fredsvillkoren efter 1:a världskriget samt den stora förstörelsen av egendomar och mänskligt kapital (många tvingades gå i landsflykt, förbjöds arbeta mm) visar vidden av krigsförbrytelserna. Ett flertal av de ledande nazisterna som ställdes inför rätta dömdes

till döden och avrättades. Efter nazismens nederlag och slutet på 2:a världskriget inleddes snart det s k kalla kriget med stora motsättningar mellan de segrande stormakterna.

Hela den europeiska kontinenten hamnade i nazismens slagskugga. Kulturen i det tyska riket och i det ockuperade Europa blev lidande. Tusentals musiker, kompositörer, författare och andra intellektuella såg sig tvingade att gå i landsflykt eller förintades då det blev omöjligt att verka i Tyskland. Verk som inte ansågs passa den tyska kulturen klassades som Entartete, dvs artfrämmande som jazzen, afroamerikansk musik, modernistisk/expressiv musik, socialrealistisk litteratur, judisk konst, modernistisk konst mm. Även om begreppet Entartete Kunst försvunnit från dagens politiska debatt finns all anledning att varna för att sådana yttringar kan återkomma och förstärkas och bli ett uttryck för starka nationalistiska tendenser. En sådan utveckling utgör ett starkt hot mot pluralismen och i synnerhet demokratin. Tolerans, yttrande rätt är idag minst lika viktigt som tidigare i historien.