Fakta om djuren

Kungspython
Kungspytonormen är väldigt vacker och brukar vara fredlig. De är även enkla att föda upp och mata. Deras färg kan variera. Oftast så har de brun-svart bottenfärg, med cremefärgade fläckar. De kan även ha en mörkröd bottenfärg. Man finner kungspytonen i västra Afrika. Där den lever på savanner eller i utkanten av någon urskog bland stora stenar som ger den ett bra skydd och skugga. Den är inte heller ovanlig inne i de djupa skogarna. Där den oftast ligger på någon gren och slöar. Kungspytonormar blir inte jätte stora. De brukar bli ca 150 cm. I fångenskap kan man mata den med möss i lagom storlek för ormen. Man bör mata den 1 gång i veckan när den är liten och var 12:e dag när den har blivit större och är vuxen.

Terrarium:
Det skall ha ett rymligt terrarium med ganska enkel inredning, några rejäl grenar och några plastväxter gör det snyggt. Det bästa underlaget man kan ha är en grön matta, bl.a. används som underlag på balkonger. För de blir både snyggt och är lätta att rengöra. När de ska rengöras är bara att spola av den. Inget UV-ljus behövs utan det räcker med en spotlight. På dagen bör det vara ca 28 grader inne i terrariet. Temperaturen på natten bör vara ca 22 grader.

Röd Regnbågsboa & Brun Regnbågsboa
Regnbågsboan är en kort men kraftig boa med ett smalt huvud. Den finns i flera olika färger men är vanligast i bronsbruna nyanser, ljusare på undersidan. De flesta exemplaren har mörka ringar på kroppen. Det mest anmärkningsvärda kännetecknet hos denna vackra art är iriseringen på fjällen, speciellt strax efter skinnömsning. Under vissa ljusförhållanden kan man se alla regnbågens färger, nästan som en tunn oljefilm på en vattenyta, den saknar de värmekänsliga gropar på överläppen som kungsboan har. Regnbågsboan som uppdelads i tio underarter finns från Costa Rica i norr till Argentina i söder. Den lever i fuktiga tropiska skogsområden, ibland i klippiga områden.

Längd:
max 2,5 m medellängd: 1,45 m

Terrariet:
Terrariet skall inredas med kraftiga grenar som ger bra möjligheter till klättring. Robusta tropiska växter är också lämplig inredning. Marken bör inredas med sand eller torvmull. Regnbågsboan är aktiv i skymningen och på natten och kräver en tempratur på 22-28 grader. Den är relativt fredlig och kan utfodras med möss, råttor, marsvin och kycklingar. Den är lätt att hålla i fångenskap och fortplantar sig även i fångenskap.

Fortplantning:
Den är levandefödare och efter fem månaders dräktighet föder den upptill 30 ungar med en längd av ca: 40-50 centimeter.

Stäppvaran
Stäppvaranen är utan tvekan den varan som är vanligast i fångenskap, tätt följd av band och nilvaran. Stäppvaranen kommer från västra Afrika. Största delen av de exporterade djuren kommer från Togo.

Terrarium:
Stäppvaraner växer fort och kan uppnå sin fulla längd på två till tre år. Därför är det bra att börja med ett så stort terrarium som möjligt, gärna L200'B100'H60cm. Höjden på terrariet behöver inte vara så stor pga att "stäppar" inte klättrar så speciellt mycket. I terrariet skall det alltid finnas färskt vatten tillgängligt i en vattenbalja, stor nog för varanen att bada i. Som bottensubstrat kan man använda täckbark. I terrariet skall det även finnas minst ett gömställe exempelvis en korkbarksrulle eller någonting liknade, detta är särskilt viktigt under varanens acklimatiseringstid dvs under tiden som varanen skall vänja sig vid sitt nya terrarium. Dags temperaturen skall vara ca 30°C och vid solplatsen ca 45°C, natt temperaturen kan sjunka med ca 10°C, värmen kan uppnås med hjäp av värmemattor och/eller spotlights. Stäppvaraner bör ha tillgång till UV ljus, ofiltrerat solljus är det allra bästa, man kan därför med fördel ta ut varanen i en sele varma sommardagar, i terrariet räcker det med ett vanligt UV rör.

Foder:
Stäppvaranen äter i naturen insekter, sniglar, små ödlor, ägg, fågelungar och ormar (även giftiga ex puffadder och spottkobror). I fångenskap bör man med tanke på vad den äter i det fria ge mycket insekter av olika slag, befruktade ägg (obefruktade ägg skall man aldrig mata med då dessa innehåller avidin vilket är skadligt för varanen), vinbärssnäckor, andra reptiler (dock ej vildfångade och tungt parasiterade), dagsgamla kycklingar, möss och råttor. Möss och råttor bör max utgöra 50% av foderintaget. Använd sunt förnuft och ge ej för stora byten. Stäppvaraner äter gärna mer än vad som är hälsosamt. Fetma är den absolut största dödsorsaken för stäppvaraner i fångenskap, därav den låga foder rekommendationen av möss och råttor (dessa innehåller mycket fett).Unga (juvenila) stäppvaraner upp till ca 40 cm kan matas varje/varannan dag, fördelaktligen med insekter. Ungdjur mellan ca 40-60 cm kan matas var tredje dag med ex vandringsgräshoppor, kackerlackor och halvvuxna möss. Vuxna djur ca 60cm och mer kan matas en till två gånger i veckan anpassa och dra ner på maten om varanen börjar att bli för tjock. Anpassa bytesstorleken efter storleken på varanen, bytet skall kunna sväljas lätt. (Eftersom möss och råttor inte är naturlig föda kan vissa varaner ha problem med att smälta pälsen på dessa, detta kan ge upphov till kräkningar. Vid problem, prova annat foder.)

Leopard Gecko
Leopard geckon som på senare tid har blivit en av de populäraste ödlorna som finns i våra terrarier, kommer ursprungligen från Östra Iran, Sydöstra Afganistan och Nordvästra Indien.
Den lever i stäpp och bergsområden upp till 2200 meters höjd. Leopard geckon hör till de största geckoödlorna, och kan bli upp till 25 cm lång. De flesta geckoarter har lameller på fötterna, vilket gör att de kan ta sig fram även i t.ex. tak eller på väggar. Leopard geckon saknar dessa lameller, och är heller ingen bra klättrare. Rörliga ögonlock är en sak till som skiljer "leoparden" från sina släktingar.

Leopard geckos är utan tvekan de glupskaste ödlor jag har stött på, de äter nästan allt som rör sig (ibland behövs inte ens det). Man bör dock undvika att ge dem vissa saker för ofta, som t.ex. mjölmask/zophoobas (p.g.a den höga fetthalten). Musungar ska bara ges till fullvuxna djur, och inte oftare än en gång i veckan. För att undvika bristsjukdomar bör multivitamin och kalk tillsättas i maten, detta gör man enklast genom att skaka insekterna tillsammans med ovannämda vitaminer/kalk (t.ex. Reptivit).

Terrarie:
Leopard geckon nöjer sig med ganska små ytor, så länge det finns gömställen till alla. En grupp består av en hane och tre honor, bör ha ungefär 100 * 40 cm att röra sig på. Som bottenmatrial är sand att föredra, ju finkornigare desto bättre.

Temperatur:
Temperaturen bör dagtid ligga på ca. 30-32 grader i en ände av terrariet och 25 i den andra. Nattetid kan man låta tempen sjunka till 18-20 grader. Dagen bör vara ca. 13 timmar lång.

Dvalning:
Dvalningen kan genomföras på olika sätt, men det som jag tillämpar har hittils aldrig misslyckas.
1. Mata djuren rikligt varje dag under 4 veckor (varva här gärna med zophoobas/syrsor).
2. Nu ska man sluta mata djuren!!!
3. Låt djuren tömma sina tarmar efter sista matningen.
4. Efter den tiden ska temperaturen sänkas stegvis, att efter två veckor ligga på 18-20 grader dagtid, och ca. 15 grader natten. Antalet soltimmar ska nu ligga på ungerfär 6/dag efter en gradvis sänkning.
5. Låt djuren vara i fred under dvalan, som bör vara i 2-6 veckor, beroende på ödlornas skick. (Ser du att en ödla inte mår bra, eller blir ovanligt mager, ska du INTE slänga till den en insekt, utan sakta ta den ur dvalan).
6. När du tycker att dvalan ska upphöra, ökas tempraturen och soltimmarna gradvis till det normala under 3 veckor. Ödlornas tarmfunktioner blir kraftigt nedsatta under dvalan, och det är därför viktigt att man är försiktig med matningen i början. Det bästa är att ge ödlorna varsin liten syrsa, och sedan vänta tills man ser avföring i terrariet, innan man ger dem mer mat. Fodergivningen ökas därefter succesivt. Troligen börjar man se tecken på parning redan efter 1-4 veckor. Honorna bär sedan äggen i 20-45 dagar, och behöver under den tiden ett kraftigt tillskott av kalk. Mata med syrsor dammade med Reptivit, och en musunge i veckan (till honorna).
Ofta gräver honan ner äggen i sanden, och har man otur upptäcker man dem inte fören de har torkat ihop (vilket går ganska fort i torr sand). Kontrollera därför honorna varje dag. I början ligger de bara still och sparar krafter, men när det är 2-4 dagar kvar till äggläggning får de en tydlig päronform och börjar gå runt i terrariet på jakt efter en bra plats att lägga sina ägg. Ha under den tiden inte mer än max. 0,5 cm djupt i vattenskålen (hon kan välja denna, och är det för djupt "drunknar äggen"). Så fort äggen är lagda bör de avlägsnas från terrariet, för att kläckas. Detta gör man enklast genom att lägga äggen i t.ex en urdiskad pizzasallads burk (med små hål i locket), på en bädd av fuktig Vermiculit (som man kan köpa i de välsorterade trägårdsbutiker/plantskolor).
Burken ställs sedan i ca. 28 graders värme (terrariet brukar fungera bra om man inte har en kläckare). Balnsgången mellan "för torrt" och "för fuktigt" har krävt många ägg. Blir det för torrt i burken, sjunker äggen ihop och blir buckliga. Man kan då försöka med att spraya lätt med destilerat vatten på dem. Blir det för fuktigt möglar äggen. Ungarna brukar inte vara svåra att mata, de äter ofta mycket aggressivt. De äter dock oftast ingeting före första ömsning (ca. en vecka efter födsel). En regel som gäller leopard geckos i alla storlekar, är att de inte bör erbjudas foderdjur som är längre än deras eget huvud.

Grön Vattenagam
Den gröna vattenagamen Physignathus cocincinus) kommer ifrån sydöstra Asien, Thailand, Södra Kina, Vietnam och Kambodja.

Detta är en dagaktiv ödla som gärna befinner sig uppe i träden (gärna i närheten av vatten, där den kan ta sin flykt om den känner sig hotad). Agamen tillbringar mycket av sin tid i vatten, vilket gör den till en mycket god simmare och sin långa stjärt har den stor nytta av i dessa förhållanden.

Utseende:
En vuxen hanne kan bli upp åt en 90-100 cm i total längd, medan en vuxen hona bara blir ca. 60 cm. Stjärten utgör ungefär 70-75% av den totala kroppslängden, den är brun/svart randig och slutar i en fin spets. Agamerna haren så kallad ryggkam som löper från bakhuvudet ut till svans spetsen. Huvudet är relativt stor och brett, med vita fjäll precis under munnen. Där huvudet och nacken möts finns en så kallad "fettsäck" på vardera sidor som har en till två markerande fjäll som liknar två spetsar. Dessa "säckar är till för att lagra fett och kalk.Vattanagamens tunga är tjock och bred, som den använder sig av när den ska fånga sin föda. Deras tänder är små men mycket vassa och spetsiga (vilket jag själv har fått erfara). Uppe på huvudet syns en lite ljusare fläck (1-2 mm). Denna fläck är känd som "det tredje ögat". Denna fläck hjälper ödlan som såväl andra reptiler att uppfatta ljusförändringar. Vissa påstår att den hjälper till att hitta en bra solplats, eller att den skickar signaler när ljuset minskar och det är dags att söka skydd för natten. Frambenen är mycket smalare än bakbenen. Detta har att göra med syftet med benen. Ödlans bakben har fem starka tår med långa klor som används när den ska klättra, simma, hoppa och ta till språng från olika platser. Frambenen har också fem tår och klor men används bara för klättring och att gripa tag i grenar. Kroppsfärgerna är mycket fina och kan variera mellan olika individer. Basfärgen är grön och kan skifta från mörk skogsgrön till mycket ljusgrön. Om man placerar agamen i mycket ljus får huden en ljusgrön nyans, medan färgen blir mörkare då den befinner sig i skugga. Bukfärgen är oftast vit eller ljusgul och på sidorna löper vertikalt lutande linjer som kan vara ljusgröna till vattenblåa i färgen. En mörk linje löper från ögat ner mot örat. Nyfödda ungar har en total längd på 13-15 cm inklusive stjärt. Oftast är deras färger brungröna på ovansidan av kroppen och blekgrön till vit på buken. Deras sidolinjer är normalt vita eller beige.

Livstid:
En vattenagam kan uppnå en ålder mellan 10-20 år. Så om du skaffar dig en vattenagam har du ett djur som du kan leva med under en lång tid.

Könsbestämning:
Om man ska könsbestämma en vattenagam finns det en del saker man kan utgå ifrån. Hanen har större huvud, käkar och kam än vad honan har. Den har dessutom mer framträdande porer på insidan av låren. Honan är mycket smärtare än vad hanen är. Som ungdjur har hanen större huvud ögon. Agamen blir könsmogen när den når en ålder av 18-24 månader. Om man vill könsbestämma en vattenagam som ungdjur ska man låta en veterinär göra jobbet.

Terrariet:
Vattenagamen är en mycket utrymmeskrävande ödla som vill ha mycket höjd för att klättra. Måttet på mitt terrarium är, H: 200 cm, L: 180 cm och B: 150. Terrariets mått är bra för denna sortens ödla då den har goda klättringsmöjligheter. Man kan fylla ut lite med växter (gärna plast då dessa inte går sönder så lätt). Grenarna ska vara bredare än ödlans kropp. Använd inte grenar av tall, furu och ceder. Man bör inte ha mer än en hane, då de har revir. Det går däremot bra att hålla flera honor ihop med en hane, men även här kan en av honorna bli mer dominanta och vill inte ha andra honor runt sig. Man ska vara observant på att alla får sin mat och kan ligga och sola sig i lugn och ro.

Fuktighet:
Eftersom vattenagamen kommer ifrån ett tropiskt och fuktigt klimat ska man givetvis inte hålla den i ett torrt terrarium. Agamen behöver en hög luftfuktighet på omkring 80%. Detta uppnår man inte med en vattenskål och lite värme. Man måste kanske duscha terrariet med en blomsterspruta ett par gånger om dagen. Har man levande växter blir det kanske lättare.

Vatten:
Som sagt älskar vattenagamerna att bada. De trivs i närheten av vatten. Vattendelen ska vara väl tilltagen, man brukar säga 2ggr ödlans totala längd. Vattendelen skall också vara tillräckligt djup så ödlan inte skadar sig ifall den gör ett skutt ner i vattnet. Vid vattenbyten är det viktigt att behållaren rengörs noga.

Nosskador:
Att en Vattenagam får nosskador tillhör inte det ovanliga. Detta kan bero på att den inte har tillräckligt med utrymme och därför känner sig nervös. Då kan den springa mot glaset och slå i nosen. Ifall ödlan skadat sig bör du söka upp en veterinär.

Skrivet av Anders Åkesson

Djungel Rutpython
Morelia släktet har sitt fäste i Australien. Djungel rutpytonormen finns i de nordöstra delarna i regnskogen. De ska ha en temperatur mellan 24-30 grader med en solplats på 33-35 grader. Ena sidan av terrariet ska hålla 24 grader och den andra upp emot 30 grader. Detta för att ormen själv ska kunna reglera kroppsvärmen. Solplatsen ska vara på den varma sidan av terrariet. Luftfuktigheten ska ligga mellan 50-70%.

Allmänt:
En djungelrutpyton är en mediumstor pytonorm som blir mellan 180-250cm. Honorna blir större än hanarna. Det är relativt bra som en första pytonorm, men är inte den bästa nybörjarormen då den blir ganska stor och kan vara aggressiv. Ungarna är ofta aggressiva när de är små men med tålamod och hantering så lugnar de ofta ner sig.
De har precis som de flesta andra pytonormar värmekänsliga gropar vid munnen, så kallade labialgropar. Labialgroparna hjälper ormen att jaga i totalt mörker.
De är främst nattaktiva men rör sig även på dagen för att jaga och söka varmare/kallare platser. De ska därför ha en dygnsrytm på 12 timmar dag och 12 timmar natt. En timer är nästan ett måste för att inte gå över tiden och orsaka stress och förvirring för ormen.
De kan leva upp till 25 år eller mer i fångenskap om man sköter ormen rätt och undviker fetma och andra sjukdomar.

Utseende:
Djungel rutpython ormen har en svart grund med gula ränder och fläckar. Huvudet är ganska stort och kraftigt meden kroppen är slank men muskulös. De har en stark gripsvans som de har stor nytta av i trädtopparna.

Terrariet:
Djungel rutpython ormen håller mest till i träd och behöver därför ett högt terrarium. Juveniler har ett större behov av ett högt terrarium med grenar än en vuxen. Det beror på att juveniler har fler hot än en vuxen i det vilda och söker därför skydd i trädtopparna. Den instinkten sitter självklart kvar i fångenskapsfödda Djungelrutpyton.
Enligt djurskyddsmyndigheten ska en trädlevande art över 175 cm ha en yta på 1.0 kvm2 och en höjd på 1.0kvm2. Det är alltså ett terrarium med måtten 200x50x200cm (längd, djup, höjd).
En regel som alla som håller ormar bör följa är att terrariet ska vara lika långt som ormen, djupet ska vara hälften av ormens storlek och höjden ska ge goda klättermöjligheter för de arter som behöver det. Så en djungelrutpyton på 250cm borde alltså ha ett terrarium på 250x75x250cm.
Terrariet ska inredas med grenar starka nog att hålla för ormens storlek. Använd inte grenar från barrträd då det uppstår en giftig gas när de värms upp. Använd istället lövträd eller fruktträd, t.ex. äppelträd. Det ska finnas gott om växter, antingen plast eller riktiga, så att ormen kan gömma sig och använda sig av sitt kamouflage.
En badbalja stor nog för hela ormen att få plats i och en mindre vattenskål är ett måste. Den stora baljan kan placeras på den varma sidan av terrariet för att höja luftfuktigheten. Vattenskålen bör placeras på den svalare sidan av terrariet då bakterier lätt bildas i varmt vatten.
Bark tycker jag är det bästa bottenmaterialet men det finns en del att välja mellan. Tidningspapper är lätt att hålla rent med men ger inte ett snyggt eller naturligt terrarium. Sågspån dammar mycket och ormen kan få i sig det vid matning. Det gäller även andra bottenmaterial.
Gömställen ska finnas på kalla och varma sidan på botten och även gott om växter i grenarna.

Föda:
En nykläckt djungel rutpyton äter små råttungar. När ormen växer ska den ha större byten så bytesdjuren kommer att växla från musungar till möss, till mindre råttor och tillslut till stora råttor. Juveniler ska ha mat var 5:e dag, ettåringar, var 7:e dag och sedan var 14:e till var 30:e dag. Om du vill mata upp en orm är det bättre att ge små byten oftare då det går åt mindre energi till att smälta ett mindre byte. En hona som varit gravid och precis lagt ägg kan man mata på det sättet. Ge alltid redan avlivad föda till din orm. Skaderisken minskar till så gott som noll och dessutom så är det mer praktiskt att ha ett förråd med frysta råttor i frysen istället för att åka och köpa råttor eller ha levande hemma. Jag har råkat ut för ett par olyckor med levande föda och har lärt att det inte är en bra idé. I naturen är oftast bytesdjuren sjuka och svaga, de djur vi kan ge är oftast fullt friska och kan försvara sig.

Skrivet av Therese A.A