???

1. North of the Border

Scen 1

Ett vidsträckt åkerlandskap. Fält breder ut sig så långt ögat kan nå. Här och där slingrar smala grusvägar genom landskapet. Enstaka träd och små dungar kan skymtas här och var men för det mesta är det platt. Det regnar. Tusentals regndroppar blöter ner de annars varma och relativt torra omgivningarna. Mitt bland alla åkrar står ett litet hus i brunt trä. Bredvid huset ett litet slitet skjul och en större byggnad av något slag, kanske en ladugård. Huset har två våningar, den översta är en vindsvåning som ligger direkt under det sluttande taket. Här finns två fönster på husets båda kortsidor, det ena vetter mot de ändlösa fälten, det andra mot gården och skjulet.

(1) Fågelperspektiv. Hela landskapet ses snett uppifrån. Huset ligger mitt i landskapet, inte mycket mer än en prick mitt bland alla fält. En flock svalor, 7-8 stycken, flyger över bilden.

Sometimes life changes for the better, sometimes for the worse…

… As days come and go, some memories stay with us, others are buried in the sands of time…

(2) Bilden domineras nu av gården och de tre byggnaderna. Man närmar sig huset utifrån åkrarna, in mot det vindsfönster som vetter mot fälten.

… Sometimes a memory, perhaps best forgotten, takes a special place in our minds …

(3) Nu ser man en bit av väggen och vindsfönstret. Man kan skymta att någon sitter nerlutad mot ett bord inne i rummet.

… A memory brighter and more vivid than life itself…

Scen 2

Inne i vindskammaren. På väggen finns ett mellanstort fönster med ett halvt träkors som avgränsar tre rutor. Där uppe två mindre rutor bredvid varandra, där nere en stor ruta. En bokhylla med gamla dammiga böcker, ett skåp med dörrar av glas och trä, fyllt av diverse föremål, flaskor, lådor, statyetter. Ett bord av trä står framför fönstret, ett mörkt och slitet bord. Ljuset från fönstret lyser upp större delen av rummet, men hörnen är dunkla och mörka. Vid bordet sitter Alisha, armarna vilandes på bordet korslagda, huvudet nedsänkt, lutat mot armarna. Håret utspritt över bordet, axlarna bara och höjda över resten av kroppen.

Utanför fönstret faller regnet, det öser ner. Om man tittar ut genom fönstret ser man inget annat än fält och åkermark. Det platta landet sträcker sig bort mot horisonten där man kan ana konturerna av kullar och mindre berg. Himlen är tjock av moln, gråa stora täcken som långsamt rör sig över skyarna.

(1) I bilden ses Alisha i helfigur från sidan, sittandes på en stol. Benen är bakböjda och går snett in under stolen. Resten av kroppen är något framåtlutad, ansiktet är dolt av armarna som ligger i kors på bordet.

… We grow fond of this memory and pray that we won’t forget…

(2) Alisha ses nu snett framifrån och snett ovanifrån. Man ser bordet och hennes armar och hår. Ur hennes ena hand, som är knuten, sticker en tunn halskedja fram. Den är några decimeter lång och ligger lite böjd på bordet. En bit till vänster och mot fönstret från Alishas armar ligger en liten och något sliten pappersbit, kanske 15x15 cm stor. Vad som står på den går inte att se eftersom den ligger med framsidan ned mot bordet.

… We cling to things that help us to remember…

(3) Närbild på Alishas hand med halskedjan. Något av bordet och håret syns också.

… a necklace …

(4) Närbild på pappersbiten.

… a picture …

(5) Nu befinner man sig precis utanför fönstret. Fönstret tar upp det mesta av bilden. Inne på vindsrummet har Alisha precis börjat lyfta sitt huvud upp från bordet. Håret har delvis delat upp sig och man kan se övre delen av hennes ansikte. Ögonen och en bit av näsan syns, nederdelen är fortfarande dold bakom armarna.

… Sometimes a memory can become an obsession…

(6) Rutan upptas av huset i sin helhet. Man kan inte längre se in genom fönstret. Regnet öser fortfarande ner.

… and an obsession can become a curse.

Scen 3

Ett grönt böljande landskap av kullar, buskar och träd. Träden står glest och marken domineras av högt gräs, svajande blommor och små låga buskar. Två män rör sig upp för en stor kulle. Den ena mannen är 20-30 meter bakom den andra. På toppen av kullen står ett stort träd som ser ut som någon slags ek. När de väl når kullens topp kommer de att mötas av en storslagen syn. På andra sidan sluttar marken försiktigt neråt, och 1000-1500 meter från toppen av kullen ligger en medelstor stad. Staden består till stor del av små hus i långa rader, trånga små gränder och små torg. Större torn sticker upp här och var. Det är svårt att urskilja några detaljer på det här avståndet. Vad man däremot definitivt kan se är att det längst bort vid stadens utkant ligger en stor kyrkliknande byggnad. Den är stor och vit med höga tinnar och torn som reser sig mot himlen. Hur den bortre ändan av kyrkan ser ut går inte att se från kullens topp. Vad som är än mer iögonfallande är att precis bortom kyrkan så sluttar marken brant ner i havet. Det är inte ett stup, det skulle nog gå att vandra ner för branten om man var försiktig, men det är mycket brant och havets vågor slår ständigt mot marken längst nere vid vattnet.

(1) Man kan ännu inte se staden. Perspektivet utgår ifrån toppen av kullen, men riktar sig istället åt andra hållet (bort från staden), där de två männen går genom det högra gräset. Gräset och blommorna når strax under knäna på dem. Mannen längst fram är Rova. Bakom honom kommer Kell springande. Kullen är brant och de har ca 100 meter kvar att gå innan de når toppen. Man ser dem alltså på avstånd.

Somewhere far away…

Kell: Hey! Wait!

(2) Närbild på Rova i helfigur. Snett bakom honom, i bakgrunden, skymtar Kell.

Kell: Hey you! Wait up!

(3) Rova och Kell är nu nästan precis bredvid varandra. Kell går till höger om Rova. (Alltså höger från Rovas synvinkel. Sett framifrån blir det till vänster.) Bilden kan arrangeras lite hur som helst. Kell är fortfarande andfådd och andas tungt.

Kell: What’s the matter with you? Why won’t you wait up?

(4) Rova ignorerar Kell och fortsätter gå uppför kullen. Han sneglar dock på Kell med ett arrogant och missnöjt uttryck på ansiktet.

(5) Kell blir lite upprörd. Han har dock en alltför vänlig utstrålning för att bli riktigt förbannad. Han blir snarare besvärad än arg. Båda två vandrar fortfarande, men Kell vänder sig en aning mot Rova. Rova fortsätter att titta rakt fram och verkar inte speciellt intresserad av Kell.

Kell: Why don’t you answer me?!

Rova: Who ARE you anyway?

(6) Kell skrattar lite besvärat. Han sträcker ut sin högra hand mot Rova för att hälsa samtidigt som de båda fortsätter gå.

Kell: Oh, me? I’m Kell. Kell Nolero. Nice to meet you.

(7) Rova sneglar ner på Karms hand men tar den inte. Han säger inget. Rova ler lite snett.

Rova: It is, isn’t it? I’m Rova.

Kell: Just Rova?

(8) Det kan nu vara dags att byta perspektiv helt. Skildra figurerna gärna från sidan, kanske i helfigur. Rova ser ut som om han är på väg att ta sats, som om han i nästa ruta ska börja springa, vilket han också gör.

Rova: Yeah, just Rova.

(9) Nu ökar Rova farten och börjar springa upp för backen. Kell står kvar med ett förvånat och lite upprört uttryck på ansiktet.

Kell: Hey!

(10) Nu ser man Rova och Kell bakifrån, på ganska stort avstånd. Man ser hela övre delen av kullen och det stora trädet på toppen. Vad som finns på andra sidan kan man dock inte se. Rova har nästan nått toppen av kullen, Kell är en bit bakom honom.

Kell: Wait up! Am I that horrible a person to be around?!

(11) Nu ser man toppen av kullen framifrån. Rova står på toppen av kullen och man ser honom framifrån i helfigur, betydligt närmare än på förra bilden. Bakom honom och snett åt sidan ser man den övre delen av Karms kropp bakom krönet, fortfarande på väg upp för kullen.

Kell: *pew*

(12) Detta bör vara en STOR bild. Nu ser man Rova och Kell bakifrån och snett ovanifrån och framför dem breder landskapet ut sig. Man ser staden nedanför den stora kullen, den magnifika kyrkan och havet som slår mot branten som sluttar ner i vattnet.

(13) De börjar båda gå ner mot staden. Den här gången bredvid varandra.

Kell: So I’m guessing you’re going to Kareto too, aren’t you?

Rova: Your guess is correct.

(14) Gå gå.

Kell: So where are you coming from, anyway?

Rova: Natar.

Kell: Huh?

(15) Gå lite till.

Kell: Wasn’t that city overrun by revolutionary forces just weeks ago?

Rova: Yes, that’s why I’m not there anymore. I got out just before they took over the Duke’s castle.

(16) Gå ännu mer!

Kell: You look like a pretty mean guy, with that sword and all. Are you going to Kareto to join the Bishop’s forces like me?

Rova: Not a chance. I’m not going to join the Bishop’s forces. I’m going to lead them.

(17) En något store bild där man ser de båda på väg in mot staden. De har naturligtvis en ganska bra bit kvar att gå innan de är framme. Jag tänker mig någon slags panoramabild av magnifik art med staden och kanske även havet i bakgrunden.

Scen 4

Inne i staden. Kullerstensgator och smala gränder slingrar sig fram mellan vita hus. Vissa hus ligger direkt intill vägen, andra ligger på små gårdar bakom små vitmålade murar. Små buskar pryder några av de små gårdarna, på de större gårdarna blänker vattnet från fontäner i solljuset. Människor skyndar fram och tillbaka på de små och ljusa vägarna, vissa har stora bylten med packning med sig och rusar fram i något ärende, andra verkar vara ute på en avslappnad eftermiddagspromenad på stadens gator. Här och där står husen mindre tätt och på dessa platser breder små torg ut sig mitt i staden. Fontäner och statyer huggna i sten pryder vissa torg, andra pryds av träd som växer i anlagda hål bland gatstenarna.

(1) Rova och Kell går på stadens gator. De passerar förbi hus, gårdar och människor.

Later, in Kareto…

Kell: So tell me, if you were in Natar at the time of the uprising, how come you didn’t join the rebellion? From what I’ve heard they’re not treating the people very well over there, to put it mildly.

Rova: I don’t believe in revolutions. I believe in solving the small problems one at a time, okay? You know, a lot of innocent people got killed in Natar just because they happened to belong to a noble family.

(2) De fortsätter gå genom staden. Ju mer Kell pratar desto mer irriterad verkar Rova.

Kell: But still… most of the people were really suffering.

Rova: Look, I nearly got killed myself! I was lucky to get out of there alive!

(3) Kell ser nu riktigt intresserad ut. Rova blir alltmer besvärad.

Kell: Why were they after someone like you?

Rova: Well, I was working as a bodyguard at the time. For the Duke.

(4) Kell skrattar retfullt. Rova är nu riktigt upprörd.

Kell: Ha! You say you believe in solving the small problems and at the same time you’re in league with the oppressing forces! My, my!

Rova: If the nobles are all that bad, how come the people in THIS town seem so happy?

(5) Kell och Rova har nu kommit ut på ett större torg. På torget står köpmän vid sina vagnar och säljer frukter, kryddor, spannmål och tyg. I den motsatta änden står ett hus som är något större och ståtligare än alla andra hus som omger torget. Det är dit de båda är på väg.

Kell: The Bishop, who runs this town, is one of the moderates. Plus, you can oppress people in the name of religion, but only to a certain extent.

Rova: “Oppress people in the name of religion”! Don’t you believe in the gods?

(6) De börjar nu närma sig det stora och ståtliga huset på andra sidan torget.

Kell: Oh yes, I do. But I also believe that religion can be used as means to an end. But the creeds explicitly forbids the killing of another believer. So the people of this village can live in relative peace.

Rova: You don’t say…

(7) De står nu precis utanför husets stora port. Rova bankar på porten.

Kell: But from what I’ve heard, anyone who speaks up against the rulers gets sentenced to exile. That’s sometimes a fate worse than death, especially in these times.

Scen 5

Biskopens hus. Det första rummet man kommer in i är stort och rymligt med stora välvda fönster på väggarna. Golvet är av marmor och rakt framför ingången går en trappa till övervåningen. Trappan är böjd åt vänster och täcks av en röd matta. På väggarna och i taket hänger vackra ljusstakar, som dock inte är tända. När man kommer in i huset kan man antingen gå upp för trappan, ta till höger, vänster eller fortsätta rakt fram till en stor dörr. Går man genom denna dörr kommer man in i Biskopens rum.

(1) Portarna slås upp av en betjänt klädd i någon slags lång särk. Perspektivet bör nu utgå ifrån en punkt bakom Rova och Kell så att man kan se in i huset när portarna slås upp.

Rova: We’re here to see the bishop

Servant: Yes, he’s been expecting you. This way.

(2) Rova och Kell går genom det stora rummet. Rova tittar smått imponerat omkring sig.

Rova: Wow, the bishop is certainly not living the life of a monk…

Kell: I’d say… Seems the clergy don’t consider expensive habits a sin.

Scen 6

Biskopens rum är ett ganska stort rum med mycket högt i tak. Taket är välvt uppåt, som om man var inne i en kupa. Både till höger och till vänster finns två stora fönster på varje vägg. En del krukväxter står längs med väggarna. Fyra vita höga pelare reser sig upp mot taket, två till höger och två till vänster. Längst bort i rummet sitter Biskopen bakom ett stort bord. Han sitter på en pampig stol med röda kuddar. Papper ligger utspridda över hela bordet och Biskopen själv håller i en gåsfjäderpenna när de båda kommer in i rummet. Bakom biskopen finns en närmast enorm välvd port i ganska ljust trä. Den består av två dörrar som, när de öppnas, leder ut till en gård.

(1) Betjänten slår nu upp dörren till biskopens stora upplysta rum. Kell och Rova står i dörröppningen och tittar mot andra änden av rummet där biskopen sitter bakom sitt stora bord och ser lite smått butter ut.

Bishop: Welcome, gentlemen.

(2) Rova och Kell har nu gått in och står mitt i rummet. Biskopen sitter i sin stora stol och betraktar Rova som om han försökte bedöma honom. Betjänten står lite vid sidan om, en bit från biskopens bord.

Bishop: You must be Rova. Your reputation precedes you. The Duke of Natar was a friend of mine. What happened to him was most unfortunate. But I know that you are a most capable man. Who is this companion of yours?

Kell: My name is Kell Nolero of the village Narhor.

(3) Biskopen har nu spänt ögonen i Kell som möter hans blick.

Bishop: Narhor? That’s way up in the North. You must have travelled for many days to get here.

Kell: Yes, I heard that peace and order in this area were being threatened and decided to come here to offer my help.

(4) Någon slags närbild på biskopen som talar till de båda.

Bishop: Very well, you will soon have your chance to prove yourself. First, something about the situation which brings you here. According to my informants, the revolutionary forces have gathered southeast of our city and are going to attempt to attack us any day now. There aren’t that many of them and they’re hoping to take us by surprise, something we will not give them the chance to do.

(5) Biskopen babblar vidare.

Bishop: Instead, we will attack them the day after tomorrow, early in the morning. We’re hoping to catch them completely off guard, especially since it will be the morning after Feast of the New Year. That’s all I can tell you for now.

(6) Rova, som börjat bli otålig, talar nu till biskopen.

Rova: I would like to lead this operation. If you knew the Duke of Natar you should know that I’m more than able!

Bishop: I’ve considered it, but nothing’s been decided yet. I’d like to observe your abilities for myself first. And your friend here, him I know thing about. So why not settle these both things at the same time? Follow me, gentlemen…

Scen 7

Gården på andra sidan dörren är omringad av relativt höga hus, deras väggar bildar en naturlig inhägnad runt den ljusa gården. Ovanför skymtar den ljusblå himlen. Utmed vissa väggar står krukväxter. Högre upp på väggarna som omger gården finns små fönster och på vissa av fönsterkarmarna står krukor med blommor. En tvättlina hänger mellan två byggnader, den sitter dock inte fast i väggen som tillhör Biskopens hus. I markhöjd och ca 3 meter upp är dock väggarna utan fönster, här är väggen helt slät och vit.

(1) De tre befinner sig nu på gården. Dörren mellan biskopens rum och gården är öppen. Biskopen står i dörröppningen och ser på Rova och Kell som står en bit ifrån varandra inne på gården.

In the yard…

Bishop: The rules are simple: The winner gets to lead the troops. Please don’t hold back, I wish to see how good you two are. I trust you both have enough control over your powers not to kill each other.

(2) Kell och Rova står nu vända mot varandra I stridsposition. Rova sträcker sin hand mot svärdet på hans rygg. Kell står med uppknäppt rock och verkar inte sträcka sig efter något vapen alls.

Rova: This is nothing personal, but I really want to lead the troops. I’m going to crush you!

(3) Rova drar sitt svärd och hoppar mot Kell. Kell står orörlig och ler lite smått samtidigt som Rova kommer mot honom.

Rova: Aaaarrrhhh!

(4) Blixtsnabbt drar Kell fram två långa knivar inifrån sin rock och formar dem till ett kors för att blockera Rovas attack. Rova kommer ner mot honom snett uppifrån och svärdet träffar mitt i korset.

(5) Kell flyttar sig och sina armar åt sidan så att Rova flyger förbi honom och vidare in i en vägg. Han landar på en blomkruka som krossas under hans vikt.

Rova: UGH!

(6) Rova sitter lutad mot väggen och ser aningen tillrufsad ut. Bredvid honom ligger krukskärvor och jord, några blad sticker ut under honom.

Rova: You’re quite good. I guess I’ll have to get serious.

(7) Rova springer nu mot Kell med svärdet riktat mot honom.

Rova: AAAAHHHH!!

(8) Rova gör en bred sving med sitt svärd. Det ena benet placeras framför det andra, böjt, då han tar styrka från hela kroppen för att genomföra sin attack. Kell undviker attacken genom att i samma ögonblick som Rova genomför sin sving hoppa högt upp i luften.

(9) Rova står kvar i samma position som när han hade avslutat sin attack och ler ett stort leende som om det här var precis vad han hade väntat sig. Hans blick är fortfarande riktad rakt framåt.

(10) Rova gör en hoppspark, han snurrar ett halvt varv i luften så att hans ben hamnar över hans kropp. Hans ena ben träffar Kell rakt i ryggen. Kells ansiktsuttryck visar både förvåning och smärta. Hans ögon är uppspärrade.

Kell: AGH!!

(11) Kell slungas ner mot marken av den kraftiga sparken och landar med magen först på det hårda golvet. Hans ansikte förvrids av smärta.

Kell: Ghhhhh!

(12) Rova har nu landat ovanpå Kell och håller eggen av sitt svärd mot Kells nacke. Biskopen står kvar i dörren och betraktar dem båda.

(13) Närbild på biskopen som ser mycket allvarlig ut.

Bishop: Very well. Rova, you will be the leader. Both of you will meet me after the Feast, at the southern cliffs two hours after midnight. I trust both of you will be attending the Mass tomorrow.

Scen 8

Kell och Rova är nu tillbaka på stadens gator, på torget utanför biskopens hus. Solen är på väg ner och köpmännen och deras vagnar lastar långa skuggor över kullerstenarna.

(1) De båda går bredvid varandra och samtalar.

Rova: This makes no sense. First you seem to be in favour of the revolution and now you’re joining the Bishop’s forces to help take down the latest rebellion.

Kell: I suspect there’s more to this than just an uprising. I have my reasons, believe me.

To be continued…