Petö-pedagogik eller konduktiv pedagogik är en metod som ursprungligen kommer från Ungern.
Det var en läkare vid namn Andràs Petö som utvecklade metoden som är en inlärningsmetod främst för barn
och vuxna med cerebral pares. Metoden har nu utvecklats så den även passar andra neurologiska sjukdomar
som t.ex Parkinson och MS.
Det främsta målet med pedagogiken är att få de funktionshindrade att fungera mer självständigt i det vardagliga livet.


Foto: Maja Kristin Nylander 		Man använder ett minimum av hjälpmedel i stället mjukas kroppen upp och ofrivilliga spänningar minskas med aktiv träning.
De som tränar får hjälp att röra kroppen på rätt sätt, vilket gör att de hittar ”nya” muskler som de lär sig att använda.
Den naturliga viljan att röra sig och att upptäcka nya saker tas tillvara i träningen, man inriktar sig på att se möjligheterna i stället för problemen.
Konduktiv terapi är inget botemedel mot hjärnskador men den ger den funktionshindrade en möjlighet att slippa ett passivt liv och i stället upptäcka att man kan ta kontrollen över sin egen situation.
Pedagogiken tar också ett helhetsgrepp över individen, man tränar inte bara kroppen utan också intellektet och sinnet. Hela den stab av sjukgymnaster, arbetsteurapeter, hjälpmedelskonsulter, logopeder och pedagoger man träffar i konventionell svensk habilitering ersätts i konduktiv pedagogik av en person ”conductor” som är specialutbildade på Petöinstitutet i Budapest.
Utbildningen är fyra år lång och praktik och teori blandas under hela perioden. Under träningen arbetar man efter varje individs förutsättningar och försöker stärka dennes självkänsla. Metoden bygger mycket på interaktionen språk-rörelse-rytm.

 I Sverige har pedagogiken mottagits med blandade känslor, många är de som tränat enligt metoden
och trivts med det och fått ett gott resultat. Tyvärr har alla inte landsting varit lika förtjusta vilket innebär
svårigheter att få remisser och ekonomisk hjälp till de träningsmöjligheter som finns i Sverige.