SKIFTENA

Jordbruket innan skiftena

Jordbruket har alltid varit en huvudnäring på ön. Den södra delen består av bördig jord och har länge varit uppodlad, medan marken i den norra delen är mager och bevuxen med skog. På ön bedrevs ett trevångssystem. Den första vången låg i träda ena året, den andra besåddes med korn och den tredje fick bära råg. Vångarna var uppdelade i många olika tegar och varje bonde brukade ett tiotal tunnland jord. Åkrarna och bönderna i byn hade en avkastning på korntal 4. Närmast intill byn hade gårdarna sina tofter, där de odlade lin, humle, ärtor och bönor.                     

På varje gård hade man som regel två eller flera par oxar och endast en ko för mjölkbehovet på gården. Sedan gammalt höll man många svin och under ollonår lät man dem driva fritt i den stora bokskogen.

Bebyggelsen innan enskiftet

Alla gårdar i byn låg samlade i något som kan liknas vid en platsby. Ungefär hälften av gårdarna stod för ett halvt hemman var, medan de andra var sammanslagna två och två till halva hemman. Det fanns även fyra gatuhus som var belägna längs bygatan. Utöver det låg prästgården och kyrkan lite i byns periferi, samt hovgården några kilometer därifrån. Bönderna var länge tvungna att åka över sjön för att mala sin säd. Då detta var omständigt och ledde till många tragiska olyckor, beslöt man att bygga en egen kvarn i slutet av 1700-talet.

Skiftenas genomförande

På Ivö genomfördes två skiften parallellt. 1802 startades nämligen både stor- och enskifte, varav storskiftet avslutades 1808 och enskiftet, som vi koncentrerat oss på, 1812. Det verkar som om byborna varit ganska eniga om byns utveckling. Resultatet av skiftet avgjordes delvis genom lottning. De sex gårdar som skiftesförättaren lät ligga kvar i byn fick bidra med kompensation till de utflyttande.

Resultatet av enskiftet

Byns splittring var tämligen omfattande vilket resulterade i att de utflyttade gårdarna spreds över stora delar av ön. Uppodlingen ökade på ängarnas och utmarkens bekostnad. Den västra delen av skogen som tillhörde byn (resterande låg under Bäckaskogs ägor) delades upp mellan hemmansägarna. Brukningsenheternas nya ägor koncentrerades och de nya ägogränserna gjordes fysiska med hjälp av raka enskiftesmurar.

De sex gårdarna som skiftesförrättaren lät ligga kvar i byn fick bidra med bl.a. spannmål som råg och korn samt med arbetshjälp till de utflyttande.

Charta öfwer Ifvö socken i Villands härad 1721 (före skiftet)

Kartan är den första man kan hitta från Ivö. Man ser på kartan området runt Ivö by före skiftet.

Charta öfwer Ifvö 1805-13 (enskifteskartan)

Kartan visar resultatet av enskiftet. Man har nu sluppit de opraktiska små tegarna och fått varsin äga. Byn har försvunnit och kvar ligger bara några enstaka hemman. En god idé är att jämföra denna karta med den man kan se ovan, som är från före skiftet. För att illustrera det verkliga resultatet av enskiftet kan man klicka på de båda siffrorna för att se hur det ser ut i dagens verklighet. Om man står på ruta ett eller två och blickar norrut ser man de gärden som finns inritade på kartan  (klicka på siffrorna).

Denna karta nedan visar resultatet av enskiftet. Alla har fått sin ägostruktur. Varje siffra på  kartan visar en äga.