NATUR- OCH KULTURMILJÖVÅRD

Kulturmiljövården har ofta fokuserat på bevarande av historiska byggnader. På Ivö hör kyrkan, Biskopskällaren, skolan och liknande byggnader till den inriktningen. Men kulturmiljövården innefattar även jordbrukets påverkan på landskapet.

Försvinner dessa historiska spår går en viktig bit av vårt kulturarv förlorat. 

Till exempel fägatan och skiftesmurarna visar på gamla sätt att använda marken och forna rådande ägoförhållanden.

Vid sidan om jordbruket är även industrin ett bevarandevärt monument som vittnar om viktiga delar av dåtidens vardag. På Ivö ligger bland annat ett kalk- och kaolinbrott vars verksamhet upphörde på 1950-talet.

På Ivö klack finns även ett naturreservat som syftar till att värna om de olika naturtyper som kräver skydd och vård för en önskvärd utveckling.

Ryggåsstuga som härstammar från 1600-talet. Ivös äldsta byggnad förutom kyrkan.

Vägarna var förr mycket smala, krokiga och ojämna. Efterhand förbättrades de. Idag är det en ovanlighet att se grusvägar på ön, som den på bilden .

Hovgården som ligger utanför Ivö by.

Ivö klack ligger intill det gamla kaolinbrottet. Klacken är också öns högsta punkt och mäter 136 meter i höjd. Förr kunde man se ända till Bornholm om vädret var bra. Idag har dock träden vuxit sig höga och skymmer utsikten mot söder.  

De tre kartorna visar  hur Ivö by har förändrats över tiden. Den första är från 1721, alltså före skiftet, den andra är storskifteskartan över byn från 1805-07 och den tredje är  enskifteskartan från 1805-13. 1721 är byn hel medan den är splittrad år 1805-13.