Bohusläningen
För den vinnande linjen vid
folkomröstningen om kärnkraft 1980 stipulerades det klart att nedläggning av
existerande kärnkraftverk fick ske först då vi hade andra inhemska energikällor
för fyllandet av vårt energibehov.
Vi
har nu, som väl är, haft två mycket milda vintrar men en liten köldknäpp för
några dagar sedan gjorde helt klart att nedläggningsvillkoren inte är
uppfyllda.
Skulle
vi få vintrar liknande de värsta på 40-talet vore vi synnerligen illa ute.
Redan
nedläggningen av en enda reaktor har satt oss i en besvärlig situation. Ändå
avser man att nästa år stänga ytterligare en välfungerande reaktor och så
småningom alla tolv. Att detta är orealistiskt borde efter dessa få kalla dagar
stå helt klart.
De
alternativa energikällor som i dag står till buds, biobränslen och vindkraft,
kan aldrig komma att ersätta mer än en mycket liten del av kärnkraften,
dessutom med synnerligen tråkiga konsekvenser för både miljö och ekonomi som
följd.
För
vår försörjning återstår då intet annat än elimport. Då måste vi ha helt klart
för oss att ingen sådan el kan förväntas vara ren, vara ”grön”. Den kommer att
vara producerad genom fossila bränslen, kol, torv, olja eller
öststatskärnkraftverk med betydligt sämre säkerhet än våra. I alla andra
sammanhang är vi glada över att ha en exportindustri. Så icke när det gäller
kärnkraften. Före nedläggningen av Barsebäck 1 exporterade vi ren el. Nu får vi
i stället importera och betala för smutsig sådan.
I
tidigare artiklar har jag skrivit om effektiva, uthålliga energikällor som inom
några tiotals år har alla förutsättningar att miljövänligt, ekonomiskt och
uthålligt ge världen den energi den behöver. Att då i väntan på detta lägga ner
välfungerande miljövänliga reaktorer för att till höga kostnader förstöra
värdefull natur med väderkvarnar av gigantiska mått framstår för mig som totalt
oförsvarligt endast till glädje för vindkraftsfinansiärer.
I
dag har västvärldens kärnkraft levererat el under nästan 10 000 reaktorår utan
mer än något tiotal dödsoffer och utan skador på miljön. Detta motsvarar hela
Sveriges energiförbrukning under 400 år på nuvarande nivå. Samma energimängd
framtagen genom de fossila bränslena skulle ha åstadkommit tiotusentals ja även
hundratusenden döda, dels i den direkta hanteringen dels genom de sjukdomar
föroreningarna från dem medfört. Många kärnkraftsolyckor av allra svåraste art
skulle behövts för att medföra lika mycket död och elände.
Inte
heller de alternativa energikällorna är olycksfallsbefriade. I samma skala skulle
även de förorsakat död eller invaliditet för tusentals människor.
Å
andra sidan kan vindkraften enligt Sten-Erik Karlzon i B-n 28/12 ge staten
oerhörda momsintäkter. Rimligen fällde han då många tårar över de oerhörda
momsförluster, ca en halv miljard, 500 miljoner kronor per år som nedläggningen
av den första barsebäckreaktorn medförde.
Karlzons
resonemang förefaller passa bra för en direktör för Ebberöds bank. Finns det
någon som tror att staten får in mer moms på att lägga ner Maxi på Torp och
subventionera ett nytt i stället? Dessutom är det vi själva, alltså både
Karlzon och jag, som får betala momsen.
Kan
vi nu våga hoppas att socialdemokrater, centerpartister och vänstern lägger
prestige och romantiska drömmerier åt sidan för att i stället med öppna ögon se
verkligheten: Vi behöver kärnkraften, även den nu nedlagda reaktorn,
ytterligare några tiotal år till dess energiproblemen mer slutgiltigt kan
lösas.
Vem
vet? Nästa år kanske vi får en fimbulvinter.
Starta
om Barsebäck 1!
Senast ändrad 2001-05-09