Uddevalla 01 10 14

Jan Gerd

Marion Pelli efterlyser (13/10) mer saklighet i vindkraftdebatten. Och inga vinnelekor.

För mig är vindkraftsverken gigantiska uppförstoringar av min barndoms snurrande leksaker, vinnrelekorna. Och till leksaker associerar jag dem genom att de producerar så lite i förhållande till väldiga dimensioner och kostnader. Alltså: Vinnelekor!

Varför debatterar man, jag, Marion Pelli? För att övertyga förstås, om något vi själva är övertygade om.

Då måste klara sakargument användas, vilket självfallet inte utesluter pedagogik.

Säger jag att ca 16 000 vindkraftverk, av de allra största som byggs, behövs för att ersätta vår kärnkraft så är detta ett faktum. Men konsekvenserna blir betydligt lättare att förstå om man nämner att detta motsvarar mellan 5 och 10 rader sådana hundrameterskonstruktioner längs hela vår kust från Svinesund till finska gränsen. Självklart menar varken jag eller någon annan att de blir placerade så. Skulle vi ersätta vår kärnkraft med sådana vinnelekor som i dag snurrar i Sverige skulle det behövas 80 000 sådana!

Tyckande skall inte ingå i argumentationen, anser Pelli. Då trampade Per Liljenberg ordentligt i klaveret då han i den hittills längsta vindkraftsartikeln i Bohusläningen sjöng vindkraftens lov för att den var vacker, eftersom den var nyttig. Vart tar då i logisk konsekvens skönheten vägen i van Goghs, Cezannes eller hans egna verk? Mig veterligt gör inget av dem någon större nytta.

Tycke och smak skall man inte diskutera sägs det enär detta är osakligt. Varför då förbud mot att bygga var man vill vid vår kust?

Hur många fritidshus skall behöva byggas för att förändra landskapets karaktär i samma grad som storskalig utbyggnad av vindkraften reda gör?

Känslor är inte sak, men det är osakligt att inte ta hänsyn till människors känslor enär dessa otvivelaktigt existerar. Och det existerar ett starkt känslomässigt motstånd mot många av de vindkraftverk som nu planeras.

Att sedan känslorna också är av helt annat aslag är både klart och legitimt. Att markägaren kan få betalt för den mark han upplåter för vinnelekan, att exploatören får sitt levebröd och aktieägarna tjänar pengar på detta, torde rimligen ge dem glada känslor. Men jag som via skatt eller höjda elpriser skall leverera denna glädje är inte lika glad. Är detta osakliga påståenden, Marion Pelli? Hon säger att vindkraftverken påstås vara dyra. Dom är dyra. 15 procent subventioneras för byggandet, ingen energiskatt levererar de och 40 öre kWh garanteras ägarna. Ärr jag saklig nu?

Tyckandemotståndaren Pelli tycker ändå att fastställandet av sambandet mellan sjunkande fastighetspriser där vindkraft etablerats i Tyskland ”är smått fantastisk”. Jaså.

En sak ger jag Pelli helt rätt i. Det är naturligtvis vettigt, ja nödvändigt, att skilja på värdeomdömen och fakta. Men så länge det står klart att man presenterar värdeomdömen är detta helt legalt.

För egen del nu några värdeomdömen. För mig kan vissa vindkraftsparker, exempelvis vid Limfjorden, ha mycket stora skönhetsvärden. Samtidigt älskar jag vårt Bohuslänska landskap som det varit tills nyligen och känner mig olycklig över de allra flesta av de vindkraftverk som så påträngande förändrar detta landskap. Sällan är vi så nära jordens själva kärna och ursprung som i detta berg- och kustlandskap som nu dramatiskt tappar denna karaktär. De svängande vingarna drar min uppmärksamhet ständigt till sig. Jag känner också med dem för vilka reflexer, skuggor och svischande ljud är obehagliga eller till och med plågsamma. För den sakliga Pelli är detta osakligt! Hur är det med medkänslan?

Så till vad måhända Pelli kan föra till sakligheten. Jag är förespråkare av marknaden. Detta innebär att företagande skall stå på egna ben. Det gör inte den vindkraft som hittills presenterats. På vindkraftens konto bör också kostnaderna för de reservanläggningar som måste finnas då elbehovet är stort och vinden svag. I någon mån kan våra vattenreservoarer tjänstgöra som buffert. Detta fordrar dock dessutom kostsam utbyggnad av elnätet från Norrland söderut. Annars får vi som redan nu ta kolkraft från Polen eller Danmark och kanske t o m kärnkraftsel från Tjernobyl.

Och nu ett mycket tungt faktum:

VI BEHÖVER INTE ETT ENDA VINDKRAFTVERK!

Mina flesta artiklar har jag avslutat med uppmaningen: Starta om Barsebäck 1. I våra svenska kärnkraftverk hade vi den nödvändiga energin till ett vettigt pris, osedvanligt miljövänligt och med stor tillgänglighet.

Pelli skrev om värdeomdömen och dåligt underbyggda fakta. Vad annat än detta har kärnkraftsmotståndet varit? Om någon tycker ett vindkraftverk är fult så är detta subjektivt, om någon är rädd för kärnkraften skall man ta hänsyn till denna (objektiva?) känsla. Urban Hjärne brände inte häxorna för att få bort rädslan för dem men i stället för att visa de rädda kärnkraftens ofarlighet slog vår minister Birgitta Dahl ihjäl den.

Jag har skrivit mycket i energifrågorna och ingen lär ha saknat fakta i vad jag skrivit. Här är inte plats att upprepa allt men jag återkommer gärna och svarar på både sakliga och emotionella debattinlägg. Välkommen Marion Pelli!

HEM

Senast ändrad 2001-10-15