Uddevalla
02 02 06
Ny
version 12/2
Kammarkollegium
har givit klartecken för uppsättande av några tusental av de största
vindkraftverken i havet utefter kusten i norra delen av Bottenviken. Flera
ytterligare instansers ja återstår att ges innan dessa kan byggas. Men inget
byggande utan att vår regering först bestämmer att Bohus Energi (enligt VD
Granholm i radio 6/2) skall garanteras 55 öre pr kWh, alltså tre gånger det
pris elen kostar från våra kärnkraftverk. Regeringen måste också lägga ned 40
miljarder på de nya kraftledningar som behövs för att leda ner energin till
södra Sverige. Tio terawattimmar pr år är målsättningen före 2010.
En
enkel kalkyl: 0,55 * 10 000 000 000 (5 500 000 000) + 40 000 000 000 * 15% (6
000 000 000) =11 500 000 000, 11,5 miljarder kronor årligen. Detta för 10
miljarder kilowattimmar, alltså 1.15 kr pr kWh, nära 1 krona mer pr kilowatt än
kärnkraften kostar. I praktiken bli priset betydligt högre enär reservkraft
måste finnas tillgänglig då ingen vind blåser. Elström är som bekant färskvara.
Min
fråga är: Är verkligen svenska folkets rädsla för kärnkraften så stor att vi är
villiga att betala detta pris? Kostnaderna för det enskilda hushållet blir
stora nog men värre är att vår redan minskande konkurrenskraft ytterligare
kommer att försämras. Man talar om att eftersom man i Europa i allmänhet har
ett högre energipris så borde även vi klara det. Men jämförelsen haltar. Vi har
den största energiåtgången pr individ för uppvärmning liksom de energislukande
betydligt större transportavstånden.
Driver
denna minskade konkurrenskraft ytterligare stora företag att lämna landet eller
att inställa sin verksamhet blir de ekonomiska konsekvenserna oöverskådligt
farliga för välstånd och välfärd. Då blir det svårt att få pengar över till
hushållselen.
Vi
har en demokrati. Något bättre finns inte. Men för att demokratin skall kunna
fungera som avsett fordrar den väljarnas engagemang och då menar jag inte bara
det känslomässiga. Av var och en av oss begärs att vi i görligaste mån sätter
oss in i konsekvenserna av olika ställningstagande. Det räcker inte med att
bara tyck.
Det
räcker därför inte att bara oreflekterat vara så rädd för kärnkraften att man
riskerar andra ytterst viktiga värden. Kommer man efter ordentlig eftertanke
fram till att man måste avstå från kärnkraften, så är detta riktigt men inte om
det sker på icke rationella grunder.
I
dag har västvärldens kärnreaktorer gått nära tiotusen, 10 000, reaktorår d v s
summan av alla reaktorers gångtid. Härunder kan långt under tio dödsfall direkt
relateras till kärnkraften. Till jämförelse: Här om dagen omkom, tio arbetare
vid en explosion i en polsk kolgruva.
Ca
12 000 människor dör årligen i Europa av vad kolet släpper ut av
cancerframkallande rökgaser. Ett försumbart antal kan tänkas dö av vad våra
kärnkraftverk släpper ut.
Avfallsfrågan är tillfredsställande löst tills vi så småningom i det närmaste kan totalförbränna eller oskadliggöra detta avfall.
Detta
här skrivna är fakta som bör användas i ett rationellt och ansvarsfullt
tänkande och ställningstagande.
Senast
ändrad 2002-02-12