Uddevalla 93 04 13

Marian Anderson är död. Hon blev 93 år sade en liten notis i SvD för ett par dar sedan. Vem var då hon?

Hon var den svarta kvinna om vilken Arturo Toscanini sade att det föds bara en sådan röst vart århundrade. Han lade till att hon var världens bästa sångerska vilket kan vara något annat och mer.

Redan som åttaåring gav hon konserter i Philadelphia och fick sin första internationella succé i Berlin 1930. Omkring 1940 nekades hon på grund av sin hudfärg att sjunga i Concert Hall i Washington av The Daughters of the American Revolution. Som protest avgick Eleanor Roosevelt från sitt ordförandeskap i föreningen och inbjöd henne att sjunga varhelst hon ville i Washington. 200 000 människor (75 000 enl. andra källor) hörde hennes koncert från trappan nedanför Lincolnmonumentet.

Jag vill så gärna lägga till några rader om henne eftersom hon för snart 60 år sedan gav mig mitt livs största musikupplevelse. Det var 1934 eller 35 som hon på en turné i Europa även höll en koncert i Örebro.

Om jag ändå kunde förmedla något av denna oerhörda upplevelse, en upplevelse som gick långt ut över det musikaliska. Det var den intensiva närvaron av en personlighet som man nästan ville tillbe.

Denna äkthet, ärlighet och värme man upplevde redan genom hennes blotta närvaro har jag varken förr eller senare mött och när hon sedan började sjunga blev det helt överväldigande.

Efter en av hennes Negro Spirituals, Crucifixion fanns inte ett torrt öga i hela salen och den uppslitande intensitet med vilken hon återgav Schuberts Der Tod und das Mädchen låter sig bara inte beskrivas. Åtminstone en halv minut efter denna sång var det dödstyst i salen tills en man började häftigt applådera. Jag tror att fler med mig just i det ögonblicket velat mörda honom.

Ännu efter så många år tycker jag mig kunna höra Shuberts Die Rose an der Heide, Der Doppelgänger och hennes älsklingssång Ave Maria och flera Negro Spirituals som Deep river, Heaven, Swing low sweet chariot.

Då imponerades jag också, ung som jag var, av hur fint uttal hon hade även i svenska sånger.

Hon hade på en turné besökt Sibelius i hans hem. Han skrev Solitude just för henne. I Örebro sjöng hon hans tonsättningar av Säv, säv susa, Flickan kom från sin älsklings möte och Svarta svanor.

Hon var särskilt förtjust i Händel och sjöng flera av hans operaarior men dessa mins jag inte längre.

Fastän jag haft andra stora musikaliska upplevelser som att i Stockholms koncerthuskör dåvarande Musikaliska Sällskapet få sjunga Beethovens 9:a och/ eller Brahms Ein Deutshes Requiem under de stora dirigenterna Kubelik, Kleiber, Bruno Walter och Furtwängler med flera, hört Fischer, Mainardi och Kuhlenkampf spela Beethovens "Keisarsonat" samt 40-,50-och 60-talets stora sångare, pianister och violinister bleknar allt detta inför minnet av Marian Andersons personlighet och underbara, ja gudomliga sång.

Efter att den gången så ha fått uppleva henne kändes det torftigt med den lilla tidningsnotisen.

Arne Christenson

Kapellevägen 17

45144 Uddevalla Tel 0522 18740

HEM

Senast ändrad 2001-04-19