U-a 1997 10 10

Världsenergibehov

Otaliga både lekmän och lärde har sedan många årtionden yttrat farhågor över utvecklingen för världen och dess folk. Den förste som på allvar oroade sig för befolkningstillväxten var Malthus, som ivrigt därför förespråkade barnbegränsning. Visst ökar jordens befolkning från år till år men ökningstakten blir ändå långsammare.

Hittillsvarande erfarenheter tyder starkt på att en väg att hålla ökningen tillbaka är att höja levnadsstandarden i berörda grupper.

Religiösa tabun mot preventivmedel måste övervinnas liksom traditioner som fordrar stora barnkullar eller där man tar hur många döttrar som helst för att få den för självkänslan nödvändige sonen.

Jag tror inte på några skräckscenarier som säger att vi kommer att stå på varandra eller att vi måste få krig, farsoter eller hungersnöd för att undvika detta. Däremot är jag övertygad om att vi hinner få så många människor på vår jord innan tillväxtkurvan planar ut att vi får mycket stora problem som fordrar för det första maximal medvetenhet och insikt och sedan vilja och kraft att i görligaste mån förebygga eller annars råda bot på dessa problem.

Vi har land och dubbelt så mycket hav. Över båda lyser den sol som är förutsättningen för allt jordiskt liv.

Genom algerna i havet och gräset, träden och grödorna på land har vi grundförutsättningarna för vår egen biologiska tillvaro här. Dessa förutsättningar för våra liv är alltså, om vettigt hanterade, förnybara.

Men jorden själv förnyar sig inte. Det kapital den bar på sedan den började snurra runt sin och vår sol är frånsett de fossila lager av kolföreningar som djur och växter byggt upp och lagrat under eoner samt syret som blev över finns kvar och ökas aldrig. Däremot kan människan för egna mer eller mindre legitima behovs täckande ta delar av detta kapital i anspråk.

Sala silvergruva liksom hundratals andra är ett minne blott.

Man läser ibland att tillgångarn på, järn, koppar, silver, guld och andra mineraler liksom på kol, olja och naturgas nu är större än de någonsin varit. Detta är naturligtvis en synvilla för dessa naturtillgångar har hela tiden funnits men utan att vi varit medvetna om dem.

Moderna, förfinade prospekteringsmetoder kombinerade med nutida möjligheter att utnyttja fattigare malmer och fyndigheter ger oss ytterligare respit. Men hur vi än bär oss åt och hur mycket mer vi än hittar så är dock allt detta ändligt.

I några artiklar nyligen skrev jag om människans flerhundratusenåriga jordevandring och att vi kanske har tidsrymder av samma storleksordning framför oss. Varken neanderthalaren eller cromagnon torde ha tänkt eller planerat för oss, deras sentida efterföljare och vi skall väl heller inte behöva bekymra oss särskilt mycket för dem som kommer några tusen generationer efter oss.

Vi skall se till att inom de närmaste hundra åren utrota minsta möjliga antal av växter och djur och undvika att förstöra vårt klimat genom för stora utsläpp av koldioxid, freoner och andra ämnen som har växthuseffekt eller förstör ozonlagret runt jorden. Låter vi så huvudparten av det fossila kolet i alla former få vara kvar har vi sannolikt gjort ett rimligt val. Vi kan inte skåda så långt fram som ens tio år än mindre då hundra men torde kunna ta för givet att hur vi än för övrigt planerar i dag så är det i fåvitsko.

Kommande tiders teknik kommer med sannolikhet att ge möjlighet att ta till vara mycket av de "köckenmöddingar" avfallshögar som vi producerar i allt snabbare takt. I dessa kanske framtida människor har de verkliga guldgruvorna.

Redan i dag har vi keramiska material starkare och till och med segare än stål. Och de tål både väder och vind och hetta. Inte torde det dröja hundra år tills dessa i stor utsträckning ersätter stål och andra metaller. Och råvarorna för dessa keramiska material torde vara outsinliga även i de tusenårig perspektiven.

Men för att denna materia skall kunna hanteras och bearbetas behöver vi energi, därtill också för både uppvärmning och kylning. I dag används betydligt mer än dubbelt så mycket energi för kylskåp, frysar och luftkonditionering, alltså kylning, än för all bostadsuppvärmning på vår jord. Denna andel ökar starkt då u-länderna på väg uppåt för det mesta ligger i jordens varmare trakter där kyla blir mer eftersökt än värme allteftersom välståndet ökar.

Som jag skrev nyligen skulle vi behöva tre - fyra tusen gånger mer energi på jorden om alla skulle konsumera lika mycket energi som varje svensk gör. Skulle vi alla nöja oss med en blygsam fjärdedel av vad vi nu har behövs det ändå femhundra gånger mer energi än nu. En av våra moderata riksdagsmän skrev i en motion härom dagen till riksdagen med begäran att "tankeklausulen" skulle avskaffas så att man kunde forska om fusion. Han nämnde i denna att utredningar visat att man måste räkna med en tredubbling av energibehovet under närmaste tioårsperiod. Detta ligger ju oerhört långt från att femhundradubbla behovet men vid min beräkning har jag utgått från den tid det tar tills de nya effektiva kommunikationerna vår värld har fått framtvingat en tämligen likartad levnadsnivå för oss alla. Om detta tar tjugofem, femtio eller hundra år har jag ingen aning. Men att detta så småningom inträffar är jag helt övertygad om. Vi kommer naturligtvis att finna metoder att spara och mer effektivt utnyttja den energi som står oss till buds men samtidigt kan man förvänta sig att man ofta kommer att hamna i en situation där det blir bättre att spara råvara än energi. I dag är stål vårt förnämsta konstruktionsmaterial vid sidan av betongen men järnmalmsfälten räcker inte hur länge som helst. Råvara för aluminium har vi däremot i praktiskt taget obegränsade mängder. Men för att ersätta stålet med aluminium fordras oerhört mycket mer energi och dessutom i form av elektrisk sådan. Blir sedan keramer väsentliga delar av de material vi använder kommer energibehovet att öka ytterligare.

Tre gånger mer energi än vi producerar och konsumerar i dag, eller femhundra, eller tusen så lär inte kottar och pinnar eller ens "groten" räcka till.

Och vill vi fortfarande ha världens alla kuststäder och låglänta områden ovanför havens vågor kan vi inte producera denna energi med fossila bränslen, inte ens genom den för övrigt tämligen acceptabla naturgasen.

De enda energikällor som förefaller mig kunna komma i fråga för att få fram tillräckliga mängder av denna nyttighet, denna välsignelse för mänskligheten, utan att behöva betala ett pris härför som vi inte är beredda till, är de krafter som kan frigöras genom Einsteins berömda formel: e= m _* c^2, alltså omvandla materia till energi. Detta gör vi i dag i våra kärnkraftverk. Men vi har bara haft femtiofem år på oss fram till nu från att den första förfärande och destruktiva konsekvensen av Einsteins upptäckt drabbade hundratusentals japaner. Nya generationer av kärnkraftverk står på tur och helt nya metoder att använda kärnklyvningar för energiproduktion är redan möjliga. Här finns redan nu idéer som visar utomordentlig stor sannolikhet för att vi kan använda råvaror för vilka vi ännu inte finner någon annan användning och som är lättillgängliga och torde kunna försörja oss i tusentals år samt dessutom är helt miljövänliga och utan avfallsproblem..

Kanske reda långt innan det första århundrade i det tredje millenniet gått ut, det århundrade som jag tänkt mig som en rimlig framförhållning, har fusionsenergin blivit verklighet.

Då är energitillgångarna outsinliga. En liter havsvatten kommer att kunna ge lika mycket energi som trehundra liter bensin ger i en av dagens motorer.

När jag nu skriver om vatten som energikälla går tankarna vidare till ett annat sätt att använda vatten den dag vi har tillräckligt av billig energi. Då denna idé helt realiseras behövs inte längre några katalysatorer för att rena avgaserna i de bilar som även då kanske är nödvändiga. Då kommer vatten att med hjälp av billig elektrisk energi elektrolyseras till väte och syrgas. Vätet får sedan ersätta bensinen i våra bilar och den enda avfallsprodukten blir vattenånga. Men innan vi hunnit dithän ligger tiotals åt av forsknings- och utvecklingsarbete framför oss. Detta är oberoende av energitillgång. Vätet kan inte fås i flytande form utan måste transporteras under mycket högt tryck vilket ställer mycket stora krav på behållarna. De metoder vi har i dag tillåter inte stora vätemängder i "tanken" varför körsträckorna blir tämligen begränsade. Man söker andra vägar för att transportera vätet. Lovande försök har gjorts att under måttligt tryck lösa större mängder av gasen i vissa ämnen.

Vätedrift av våra fordon är alltså en framtidsvision väl värd att vänta på då den har oerhört värdefulla konsekvenser för miljön.

För det nya århundrade vi snart börjar och vars start jag kanske inte ens hinner uppleva innan jag gått till en annan värld väntar jag mig mer förändringar, omvälvningar, vetenskapliga, tekniska, psykologiska, sociala, religiösa, antireligiösa förändringar, omvälvningar, ja revolutioner. Oerhörda krav kommer att sättas på människan genom all den teknik och förändring vi frambesvär.

Under den tekniska utvecklingens gång kan vi tänka oss att mycket stora olyckor kan komma att inträffa. Vi glömmer inte de två verkligt stora olyckorna i vår tid, Neurosedyn och Tjernobyl. Nya stora olyckor omöjliga att förutse kan vi förvänta oss.

Hur vi i denna värld skall kunna hantera våra atavistiska drifter, hur vi skall kunna förbli individer, personligheter samtidigt som verkligt sociala varelser vilket är en förutsättning för att i den komplicerade och möjlighetsfyllda värld vi kommer att få, vi inte hamnar i ett allas krig mot alla.

Hur detta skall gå till vet varken jag eller någon annan men det är hög tid att vi börjar sysselsätta oss med dessa frågor.

Jag har förlorat min kristna tro men ej min tro på den man som för ett par tusen år sedan gick kring där i Israels land och förkunnade sin tro på människokärleken.

Jag tror att mänskligheten har möjlighet att höja sig över de primitiva drifter våra gener lagt ner i oss genom de gener vi också fått vilka utrustat oss med en hjärna som efter allt att döma skiljer sig tämligen principiellt från andra däggdjurs. Genom denna får vi möjlighet till medkännande, ansvar, ja kärlek, till abstrakt tänkande och förmåga till framförhållning och insikt om konsekvenser. Om jag inte trodde detta skulle jag vara djupt pessimistisk. Men det är jag inte.

Nog får vi slita hårt för att ge den en god framtid men jag tror på människan.

HEM

Senast ändrad 2001-04-29