Uddevalla
1997 01 10
Rolf
Axelsson
B-n
Trots
alla hyllmetrar som skrivits om kärnkraft och deras alternativ vill jag som
svar på Gunilla Winbergs debattartikel i Bohusläningen 10/1 sammanställa några
fakta som förhoppningsvis kan något visa storleksordningen på de problem vi har
att ta ställning till.
Kanske
blir detta inlägg något i stil med att kasta in jästen efter brödet i ugnen då
besluten ligger så nära i tiden att knappast några debattartiklar längre kan
påverka utgången.
Men
ändå:
Kol,
olja och gas ger alla stora mängder koldioxid som oförändrad måste släppas ut i
atmosfären med eventuell växthuseffekt som följd.
Förbränning
av olja och kol ger dessutom utsläpp av sot- och askpartiklar, kancerogena
aromatiska kolföreningar, svavel- och kväveoxider (svavelsyra, salpetersyra).
Bara två dagars smog i London i december 1952 (jag var där) dödade tre till
fyra tusen människor utöver vad londonluften gjorde normalt.
Syrorna
skadar skogen och kan förorsaka utlakning av tungmetaller som via vår föda kan
ge svåra skadeverkningar på vår hälsa.
Gasen
ger förutom kolsyra även salpetersyra som slutprodukt.
Skulle
vi ersätta all vår kärnkraft med kolenergi skulle vi behöva lägga upp en redig
kolhög. Från dikesren till dikesren (27m) kunde vi varje år lägga en sträng så
hög som ett tvåvåningshus på motorvägen från Uddevalla ända till Göteborg. Hur
många olyckor kan tänkas ske då detta kol bryts, transporteras och hanteras?
Orenade skulle rökgasernas sura regn motsvara att man vattnade varje
kvadratmeter i södra och mellersta Sverige med ca en deciliter enprocentig syra
pr år.
Oljan
medför ytterligare risker genom fartygskatastrofer och även mindre utsläpp
varför den ännu så länge borde reserveras för vägtrafikens behov.
Gasen
har orsakat fruktansvärda katastrofer bl a genom kollision mellan två
gaslastade tåg och läcker dessutom ut upp till 10 procent av sitt för
växthuseffekten ytterst farliga metan.
Då
ett stort gasfartyg med ca 70000 ton flytande (-63°) metan skulle lossa sin
last i Tokyos hamn förhindrades en fruktansvärd olycka som kunde plåna ut det
mesta av Tokyo endast genom några japanska teknikers enastående uppmärksamhet
och vakenhet. Varje dag året runt förbrukar denna enda stad denna oerhörda
mängd av denna gas med en ytterst liten men till sina konsekvenser ohygglig
risk väl i klass med en härdsmälta.
Nej
låt kol, olja och gas i görligaste utsträckning få vila under jord tills vi
förstår att bättre utnyttja deras potentiella värde! Kanske en gång till och
med till mat.
Nu
till de förnybara energikällorna.
De
största vindkraftverk som i dag kan komma i fråga levererar 4000 kW då det
blåser lagom. De är 150 meter höga, dubbelt så höga som Lysekils kyrka från
marken till spirans kors (ca78 m). Propellern har en diameter på 100 meter.
Om
vi skulle ersätta alla våra nuvarande kärnkraftverk med dessa gigantiska
vinnelekor och kunde placera ut dem i rad från Strömstad längs Västkusten, runt
Skåne och hela Ostkusten upp till Haparanda skulle de stå med två till tre
hundra meters mellanrum. !! Kanske något
för naturälskande miljövänner?
Deras
lågfrekventa buller innebär hälsorisker och tillverkning och uppsättande av
alla dessa kraftverk är långt ifrån riskfri.
Energiskog
då?
För
att ersätta kärnenergin med sådan skog skulle åtgå en areal motsvarande en
femtondel av Sveriges totala yta. Detta motsvarar hela Halland, Bohuslän och
Västergötland, varenda kvadratmeter åker, äng, skog, bergknalle, väg, gata och
hus.
Endast
för att ersätta Barsebäck skulle kraftverket behöva matas med hårt pressad
energiskog i ett lass stort som ett vardagsrum (4*5*2.5
m) varje minut dag och natt året runt. Vilken infrastruktur behöver vi för
detta? Vilken ökning av olyckorna får vi på våra vägar? Hur mycket drivmedel
åtgår till dessa transporter och vilka extra avgaser blir följden?
Vilka
olyckor sker vid avverkning av dessa oerhörda arealer? Och vilka kancerrisker
utsättes vi för av de aromatiska kolväten som släpps ut vid förbränningen om vi
inte eldar med högsta möjliga rening vilket är mycket dyrbart om det sker i
tämligen små kraftverk vilket är ett
måste på grund av transporterna och av andra skäl. Även sot-och askpartiklar
medför hälsorisker. Kvävoxider (salpetersyra) tillkommer.
Är
det för naturvännen Stefan Edman som nyligen uttryckt sin glädje över öppna
odlingslandskap tilltalande att se halva mellansverige täckt av ett par tre
meter höga "skogar" av samma enahanda salixart. Vem önskar sig denna
sorts öppna landskap? Säkert inte Ulf Lundell!
Trots
att vi lagt ner 30 miljarder för forskning för alternativa energikällor har man
fått ut ytterst lite av värde. Man kan nog säga att "det bidde en
tumme". Dessa miljarder skulle räckt till att bygga 20 sådana vägar
inklusive bro som vi nu skall få från Lerbo till Torp och en tiondel av
miljarderna skulle kunnat ge oss motorväg ända till Svinesund.
Denna
väldiga summa innebär 4000 kr utslagen på varje svensk, nyfödd som pensionär
och alla däremellan.
Solceller
samt sol- och jordvärme kommer inom överskådlig tid av kommersiella skäl att ha
endast en mycket liten marginell betydelse.
Genom
att utnyttja den vattenkraft som inte är lagligen skyddad på ett effektivare
och bättre sätt kan vi få ett energitillskott men detta är inte stort.
Vi
måste också vara medvetna om att den rena vattenkraften är långt ifrån riskfri
och även den innebär ibland svåra miljöpåfrestningar. Fråga samerna vad de
tycker om dammbyggnaderna. Om Boulderdammen eller någon annan av de stora
dammarna i USA skulle brista blir effekterna värre än efter den största
härdsmälta. Sannolikheterna för dessa båda typer är sannolikt av ungefär
samma
storleksordning.
Vilket
av ovanstående alternativ eller vilka kombinationer av dem vill verkligen det
svenska folket välja?
Eller
väljer vi bort en del av vår energi och de industrier som är beroende av dem?
Väljer regering och riksdag att sätta priser och avgifter så högt att vi
tvingas att avstå från mycket som vi anser ingå i en anständig standard?
I
en kommande artikel vill jag något gå in på dessa frågor och ta upp det sista
stora alternativet:
Att
behålla kärnkraften.
Arne
Christenson
Senast ändrad 2001-04-29