Uddevalla
1997 09 25
Rolf
Axelsson
I
ett par artiklar kallade Perspektiv har jag påpekat hur långsamt evolutionen
gått för människan liksom det tekniska
framåtskridandet fram till industrialismens genombrott. I dag ökar vetandet med
svindlande hastighet och tekniken följer i spåren i ett accelererande tempo.
Detta
ställer oerhörda krav på oss och kommer att ställa än högre.
Vi
måste inse att dagens kommunikationsmedel både fysiskt på land, till sjöss och
i luften samt språkligt och kunskapsmässigt genom telesatelliter, lasrar och
fiberoptik fått vår värld att krympa. Härigenom har vår teknik och dess
konsekvenser snart trängt in till varje vrå av världen. 1990 såg jag männen i
Baliemdalen på Nya Guinea fortfarande som enda klädesplagg bära ett penisfodral
av en sorts kalebass. Men redan då hade de flesta av dem västerländska skjortor
och byxor hemma och på fälten. Dessa klädde de av sig och satte på sina fodral
då de for till marknaden för att låta sig fotograferas och få betalt av de
mycket fåtaliga turister som fick komma dit.
Stenåldersfolk
får nu sin materiella tillvaro på några tiotal år så förändrad som för oss
tagit tiotusentals år.
Detta
kommer att medföra att folken över hela vår jord inom en ej avlägsen framtid
kommer att begära en materiell standard som ligger på samma nivå som
västerlänningens. Vi kan inte länge till odla vårt välstånd ostörda av andra.
Här
kommer jag bara att beröra ett av de krav som obönhörligen kommer att växa
fram, kravet på energi, kravet på energi som förutsättning för allt välstånd.
När
vi i Sverige talar om energi har vi två huvudlinjer i diskussionen.
Den
ena lägger huvudvikten vid sparande tillsammans med ett utnyttjande av så
kallade förnyelsebara energikällor. Den andra linjen har inget emot sparandet
men lägger huvudvikten på att få fram tillräckligt mycket och tillräckligt
billig energi vilket man anser för närvarande i huvudsak bör ske genom
vattenkraft och kärnkraft.
Visst
kan vi i vår lilla Kråkvinkel diskutera vilken av dessa två linjer som är
vettigast och det gör vi också.
Varje
svensk konsumerar 8 gånger så mycket energi som genomsnittet av jordens
befolkning och varje europe och amerikan konsumerar lika mycket som en av oss.
Vi
är 8 - 9 miljoner människor mot världens 5,4 miljarder. Detta innebär att för
varje svensk väntar mer än femhundra människor vardera på 7 gånger mer energi
än de har i dag. Detta skulle innebära att världens befolkning skulle behöva ca
3 500 gånger mer än nu för att nå samma standard som vår. Hur skall detta behov
täckas? Inte hjälper det då att spara genom att vi i kalla norden sätter ner
vår rumsvärme några grader om natten?
Skall
man i "morgon" på Nya Guinea och på Borneo elda upp sina regnskogar
och skall man i Somalia och Kina bränna pinnar där inga pinnar finns?
I
Kina där man bygger den stora damm jag skrivit om bygger man samtidigt
kolkraftverk i så väldig skala att om utbyggnaden fortsätter i samma takt är
risken stor att vi så småningom får ta oss fram per båt på både Stockholms och
Göteborgs gator för att inte tala om vårt eget Uddevalla.
Den
alstrade koldioxiden kommer ej att stanna över Kina utan sprids över hela
jorden. Då måste så småningom en svår
växthuseffekt härav förväntas så att polarisarna smälter.
De
mest optimistiska förespråkarna för ett energisnålt samhälle tror att vi skulle
kunna halvera vårt energibehov. Lyckas vi halvera detta ännu en gång och tänker
oss att den genomsnittlige världsmedborgaren nöjer sig med 25 procent av vad
varje svensk använder i dag behövs på mycket lång sikt 500 gånger mer energi än
nu. Redan inom några få år blir världens omedelbara energibehov fördubblat.
Detta kan inte och får inte tillfredsställas genom fossila bränslen.
Man
skall också hålla i minnet att under uppbyggnadsfasen i u-länder måste energin
dessutom vara så billig som möjligt eftersom elen är första förutsättningen för
utveckling.
Vindkraft
och solenergi kan på grund av kostnaderna få ganska begränsad betydelse i dessa
sammanhang liksom andra udda energikällor, dock ibland väsentliga som
vulkanismen på Island.
Vad
som återstår är vattenkraften och, antingen vi tycker om det eller ej,
kärnkraften som redan i dag är det ekonomiskt och miljömässigt bästa
alternativet. Men liksom det är ganska avsevärda skillnader mellan Watts
ångmaskin och raketmotorerna i rymdfärjorna kan vi förvänta oss stora
genomgripande förändringar när det gäller kärnkraftens säkerhet, ekonomi och
avfallshantering och i förlängningen fusionskraft. Men för detta behövs den
forskning som en idiotisk socialdemokratisk regering förbjudit! Är det kanske
sådant man kallar framförhållning?
Hur
gärna vi än skulle vilja det så kan vi inte vrida klockan tillbaka. Vetenskap
och teknik bryter sig med obönhörlig kraft vidare och dessutom som redan sagts
allt snabbare. Endast en reaktionär regering som vår socialdemokratiska kan
komma på en sådan idiotidé som att i förtid lägga ned ett fungerande
kärnkraftverk. Argumenten är dessutom hårresande. Vi skall föregå med gott
exempel genom att riva vårt eget då vi i stället borde lägga ner både engagemang,
pengar och arbete på att säkra de verkligt farliga i vår närhet i Baltikum och
Ryssland. Och en av våra
"stora" biologer anser att kärnkraftens oerhört avancerade teknik är
gammalmodig jämfört med att elda med pinnar och kottar på nytt sätt i stället
för i gamla kakelugnar. Då borde han i enlighet härmed anse Mendeljeffs idéer
modernare än vår längst komna genteknik.
I
Berthold Brechts Tolvskillingsopera förekommer, fritt översatt: Först kommer
käket, sedan moralen (Erst kommt dass Fressen dann kommt die Moral). Är någon
tillräckligt hungrig struntar han i budordet om att inte stjäla.
Principen
är allmängiltig och gäller även hela folk och nationer.
Brechts
ord skulle än friare kunna översättas med: Först kommer välståndet, sedan
miljön.
Endast
miljöpartister kan tro något annat. Hela Östersjön har i stor utsträckning
förstörts just på grund av att öststaterna inte hade något välstånd över för
att ta hand om sina oerhörda avfallsmängder av alla de slag.
Vad
har nu detta med energi att göra?
Jo
jag är miljövän och mig veterligt känner jag ingen som inte också är det. Men
alla runt mig liksom jag själv tror att vi med vetenskapens och teknikens hjälp
och under största ansvarstagande kan bygga en värld där välståndet ger utrymme
för bästa möjliga miljö och där mer och mer av ökat välstånd kommer miljön till
godo. Härför fordras energi, mängder av energi, billig och miljövänlig.
Kärnkraft de närmaste åren och sedan
fusion!
Det
parti däremot som i sitt namn till och med tagit med miljö, miljöpartiet samt i
stor utsträckning det socialdemokratiska, är reaktionärt som gör allt för att
försöka vrida klockan tillbaka och elda med pinnar som blivit högteknologiska
pellets. De inser inte att man på sikt skadar miljön genom att bromsa
utvecklingen i stället för att utnyttja den för en bättre miljö både för oss
och hela vår värld.
Jag
är för gammal för att länge till kunna följa utvecklingen men tror att om vi i
tid tvingas till en attitydförändring som jag redan tidigare skrivit om där
altruism och ansvarstagande går före alla former av egoism så kommer
mänskligheten länge än att gå framåt.
Senast ändrad 2001-04-29