Uddevalla 1997 09 25

 

Rolf Axelsson

B-n

 

I ett par artiklar kallade Perspektiv har jag påpekat hur långsamt evolutionen gått för människan liksom det  tekniska framåtskridandet fram till industrialismens genombrott. I dag ökar vetandet med svindlande hastighet och tekniken följer i spåren i ett accelererande tempo.

 

Detta ställer oerhörda krav på oss och kommer att ställa än högre.

Vi måste inse att dagens kommunikationsmedel både fysiskt på land, till sjöss och i luften samt språkligt och kunskapsmässigt genom telesatelliter, lasrar och fiberoptik fått vår värld att krympa. Härigenom har vår teknik och dess konsekvenser snart trängt in till varje vrå av världen. 1990 såg jag männen i Baliemdalen på Nya Guinea fortfarande som enda klädesplagg bära ett penisfodral av en sorts kalebass. Men redan då hade de flesta av dem västerländska skjortor och byxor hemma och på fälten. Dessa klädde de av sig och satte på sina fodral då de for till marknaden för att låta sig fotograferas och få betalt av de mycket fåtaliga turister som fick komma dit.

Stenåldersfolk får nu sin materiella tillvaro på några tiotal år så förändrad som för oss tagit tiotusentals år.

Detta kommer att medföra att folken över hela vår jord inom en ej avlägsen framtid kommer att begära en materiell standard som ligger på samma nivå som västerlänningens. Vi kan inte länge till odla vårt välstånd ostörda av andra.

Här kommer jag bara att beröra ett av de krav som obönhörligen kommer att växa fram, kravet på energi, kravet på energi som förutsättning för allt välstånd.

När vi i Sverige talar om energi har vi två huvudlinjer i diskussionen.

Den ena lägger huvudvikten vid sparande tillsammans med ett utnyttjande av så kallade förnyelsebara energikällor. Den andra linjen har inget emot sparandet men lägger huvudvikten på att få fram tillräckligt mycket och tillräckligt billig energi vilket man anser för närvarande i huvudsak bör ske genom vattenkraft och kärnkraft.

Visst kan vi i vår lilla Kråkvinkel diskutera vilken av dessa två linjer som är vettigast och det gör vi också.

Varje svensk konsumerar 8 gånger så mycket energi som genomsnittet av jordens befolkning och varje europe och amerikan konsumerar lika mycket som en av oss.

Vi är 8 - 9 miljoner människor mot världens 5,4 miljarder. Detta innebär att för varje svensk väntar mer än femhundra människor vardera på 7 gånger mer energi än de har i dag. Detta skulle innebära att världens befolkning skulle behöva ca 3 500 gånger mer än nu för att nå samma standard som vår. Hur skall detta behov täckas? Inte hjälper det då att spara genom att vi i kalla norden sätter ner vår rumsvärme några grader om natten?

Skall man i "morgon" på Nya Guinea och på Borneo elda upp sina regnskogar och skall man i Somalia och Kina bränna pinnar där inga pinnar finns?

I Kina där man bygger den stora damm jag skrivit om bygger man samtidigt kolkraftverk i så väldig skala att om utbyggnaden fortsätter i samma takt är risken stor att vi så småningom får ta oss fram per båt på både Stockholms och Göteborgs gator för att inte tala om vårt eget Uddevalla.

Den alstrade koldioxiden kommer ej att stanna över Kina utan sprids över hela jorden. Då måste så  småningom en svår växthuseffekt härav förväntas så att polarisarna smälter.

De mest optimistiska förespråkarna för ett energisnålt samhälle tror att vi skulle kunna halvera vårt energibehov. Lyckas vi halvera detta ännu en gång och tänker oss att den genomsnittlige världsmedborgaren nöjer sig med 25 procent av vad varje svensk använder i dag behövs på mycket lång sikt 500 gånger mer energi än nu. Redan inom några få år blir världens omedelbara energibehov fördubblat. Detta kan inte och får inte tillfredsställas genom fossila bränslen.

Man skall också hålla i minnet att under uppbyggnadsfasen i u-länder måste energin dessutom vara så billig som möjligt eftersom elen är första förutsättningen för utveckling.

Vindkraft och solenergi kan på grund av kostnaderna få ganska begränsad betydelse i dessa sammanhang liksom andra udda energikällor, dock ibland väsentliga som vulkanismen på Island.

Vad som återstår är vattenkraften och, antingen vi tycker om det eller ej, kärnkraften som redan i dag är det ekonomiskt och miljömässigt bästa alternativet. Men liksom det är ganska avsevärda skillnader mellan Watts ångmaskin och raketmotorerna i rymdfärjorna kan vi förvänta oss stora genomgripande förändringar när det gäller kärnkraftens säkerhet, ekonomi och avfallshantering och i förlängningen fusionskraft. Men för detta behövs den forskning som en idiotisk socialdemokratisk regering förbjudit! Är det kanske sådant man kallar framförhållning?

Hur gärna vi än skulle vilja det så kan vi inte vrida klockan tillbaka. Vetenskap och teknik bryter sig med obönhörlig kraft vidare och dessutom som redan sagts allt snabbare. Endast en reaktionär regering som vår socialdemokratiska kan komma på en sådan idiotidé som att i förtid lägga ned ett fungerande kärnkraftverk. Argumenten är dessutom hårresande. Vi skall föregå med gott exempel genom att riva vårt eget då vi i stället borde lägga ner både engagemang, pengar och arbete på att säkra de verkligt farliga i vår närhet i Baltikum och Ryssland.  Och en av våra "stora" biologer anser att kärnkraftens oerhört avancerade teknik är gammalmodig jämfört med att elda med pinnar och kottar på nytt sätt i stället för i gamla kakelugnar. Då borde han i enlighet härmed anse Mendeljeffs idéer modernare än vår längst komna genteknik.

I Berthold Brechts Tolvskillingsopera förekommer, fritt översatt: Först kommer käket, sedan moralen (Erst kommt dass Fressen dann kommt die Moral). Är någon tillräckligt hungrig struntar han i budordet om att inte stjäla.

Principen är allmängiltig och gäller även hela folk och nationer.

 

Brechts ord skulle än friare kunna översättas med: Först kommer välståndet, sedan miljön.

Endast miljöpartister kan tro något annat. Hela Östersjön har i stor utsträckning förstörts just på grund av att öststaterna inte hade något välstånd över för att ta hand om sina oerhörda avfallsmängder av alla de slag.

Vad har nu detta med energi att göra?

Jo jag är miljövän och mig veterligt känner jag ingen som inte också är det. Men alla runt mig liksom jag själv tror att vi med vetenskapens och teknikens hjälp och under största ansvarstagande kan bygga en värld där välståndet ger utrymme för bästa möjliga miljö och där mer och mer av ökat välstånd kommer miljön till godo. Härför fordras energi, mängder av energi, billig och miljövänlig. Kärnkraft de närmaste åren  och sedan fusion!

Det parti däremot som i sitt namn till och med tagit med miljö, miljöpartiet samt i stor utsträckning det socialdemokratiska, är reaktionärt som gör allt för att försöka vrida klockan tillbaka och elda med pinnar som blivit högteknologiska pellets. De inser inte att man på sikt skadar miljön genom att bromsa utvecklingen i stället för att utnyttja den för en bättre miljö både för oss och hela vår värld.

Jag är för gammal för att länge till kunna följa utvecklingen men tror att om vi i tid tvingas till en attitydförändring som jag redan tidigare skrivit om där altruism och ansvarstagande går före alla former av egoism så kommer mänskligheten länge än att gå framåt.

 

 

HEM

Senast ändrad 2001-04-29