Uddevalla 00 03 18
Äntligen!
Med ”en dåres
envishet” fick jag Per Duregård att svara mig. Och så fantastiskt att på mitt 85-te år,
skröplig och darrig, få bli ”hedrad” med epitetet Rambo! Vem vet, kanske jag kan få
avancera till Hulken på 90-årddagen, om jag staplar mig fram till dess?
”Karl Bertils fader var nämligen övertygad om att alla som frivilligt gav
bort något var kommunister.” Ändra detta Tage Danielsson-citat till: ” …var
nämligen övertygad om att alla som frivilligt gav bort andras ägodelar var kommunister.” svarar meningen helt mot
verkligheten.
Jesus predikade ”ge!” (av vad man
själv har), medan förutsättningen för kommunismen är att ta. När därför PD kallade Jesus för den förste kommunisten tycker
jag han försökte åstadkomma en skvader, uppstoppad korsning mellan tjäder och
hare. Förlåt tankeflykten!.
PD skrev förra gången ett vänligt
svar och min avsikt har inte varit att
såra honom. Jag gjorde kanske ett litet undantag för att han var medförfattare
till en artikel i september där det insinuerades att välgörenhetsmänniskor bara
har ett motiv: att freda sina samveten. Vad vet Duregård och hans medskribent
om deras motiv?
”När Arne Christenson med en dåres envishet upprepar kravet på räfst och
rättarting angående kommunismens illdåd i Uddevalla så passerar han alla
gränser till anständighet. Vad värre är: hans skuld delas av de borgerliga
partierna i kommunfullmäktige som i en motion kräver utredningar av samma
slag.” Så skrev Per Duregård.
Detta är ren lögn!
Varken jag eller någon jag känner har talat om några kommunistiska illdåd
vare sig i Uddevalla eller annorstädes
i vårt land.
Det är heller inte dagens svenska
vänster ”i synnerhet” utan kommunism och socialism som läror och sättet
att hittills i vanvett praktisera
dessa som är huvudmålen för mina angrepp.
Det är om dessas begångna illdåd vi vill ha en historiskt invändningsfri
bok att sätta i händerna på våra
ungdomar i hopp om att därmed kunna ”vaccinera” dem mot allt sådant i
framtiden; precis som: ”Om detta må vi berätta.” Detta är en nationell, ja även
kommunal angelägenhet.
”Förintelsekonferrensen” var internationell liksom jag naturligtvis tänker
mig kommande konferenser mot allt politiskt, etniskt eller religiöst våld skall
vara. Varför, Duregård. låtsas som om jag menade något annat?
Självfallet är jag, som Duregård förmodade, rädd och upprörd över vänsterpartiets framgångar. Jag har i
tidigare artiklar redovisat mina argument för övertygelsen att socialism med
inbyggd logik och konsekvens leder till ekonomisk misär och miljöförstörelse,
till ofrihet och polisvälde Jag räds för ett sådant samhälle, inte för min egen
skull, för jag är snart död, men för mina barns och barnbarns även om detta
samhälle skulle röstas fram på demokratisk väg. Hur många tyskar kunde 1929,
tio år före kriget ha förutsett nazismen. I demokratiska val röstades ett skräckregemente fram!.
Men hotet är värre än så.
Så länge vänstern inte tagit verkligt trovärdig
ställning mot allt våld, så länge t o m personer i ledande ställning som
ungdomspartiets ordförande , Jenny Lindahl, kan tänka sig revolution, och även
våga säga något så inopportunt, håller jag inte detta våld för uteslutet. Vi
har sett många exempel hur våld snabbt kan utvecklas. Kan Duregård svara för
att det blad hans partisyskon inte finns sådana som inte drömmer om en kommande
revolutionär situation.?
Duregård liksom hans vänsterbröder slår sig för sitt bröst och anser sig ha
monopol på att ömma för ”de svaga”, för skola, barnomsorg, sjukvård och
åldringsvård. Detta är oförskämt och
ohederligt mot alla de borgare som har samma mål men söker andra vägar att nå
dem.
Ännu har jag sett ett enda vettigt argument mot att ta fram en bok om
kommunismens ogärningar i stil ,med den om nazismens. Duregård skriver att han
avskyr dessa ogärningar kanske väl så mycket som jag – hur nu detta är
möjligt - och jag tror att han menar
det. Men varför då i all rimlighetens namn inte vara den förste att medverka
till den bok vi talar om?
Därför en allvarlig fråga (insinuation?): Beror vänsterns motstånd mot en
sådan bok på att medlemmar som fortfarande känner kommunistiskt annars kan
tänkas splittra vänsterpartiet? Sådant har ju i alla tider (fast en paus just nu) varit sed inom vänsterrörelsen.
Eftersom vänstern (v) i dag samlar de flesta i alla gamla fraktioner torde dess
väljare än mer än förr bestå av en osedvanligt heterogen samling från rosa till
allra djupaste rött.
Medverka PD till berörda nationella bok eller åtminstone en för Uddevallas
skolor.
Vänstern borde inse att ett ställningstagande för kan tänkas motverka en kanske onödigt stor motvilja och rädsla
för detta parti.
Får jag leva och ha hälsan lovar jag att behålla min envishet
mandatperioden ut. Om nu dåre i dag, kanske jag vågar hoppas på lite av
ålderdomens vishet med tiden!
Arne Ch (m) – alias Rambo
P.S. Att föröka omvända Anders Deike, Sven Olof Jarlöv eller Per Duregård
från socialismen torde vara lika lätt som att knacka ner Kebnekajse med en kokt
morot. Blir det lättare att få sakliga svar på de argument och frågor jag så
ofta upprepat och kommer att upprepa?
Senast ändrad 2001-04-19