Uddevalla 2000 06 24
Till Eva-Lotta Hulthéns artikel i B-n 2/6. Hennes förra Artikel gav mig
(felaktigt) intrycket att franska revolutionens halshuggningar skulle ha
resulterat i en bättre värld. Härav ”jesuitmoral”. Synskadad orkade jag bara
läsa artikeln en gång. Spontanintrycket blev helt fel. Det uttrycktes ingen ”förtjusning”
över våld i artikeln, som jag nu läst om.
Ursäkta min upprörda feltolkning!
Misstag kan jag både begå och erkänna. Men jag skriver aldrig en rad jag ej
tror på! Hulthén kallar mig ohederlig.
Hon har fel. Lika totalt fel har hon i sin insinuation om andra motiv för mig
än att motverka politiskt våld. Är jag verkligen ”väl medveten om att
kommunismen i Sverige i dag inte är något hot mot demokratin.” ?
Inte minst efter vänsterns senaste konferens är jag helt övertygad om att
kommunismen utgör ett potentiellt och latent, möjligt men ännu vilande hot. Ett
parti med 15 procent av våra röstberättigade, varav så många kallar sig
kommunister och några kan tänka sig revolution. Hur många fler röster skall
behövas och hur mycket ekonomiska svårigheter måste Sverige råka ut för innan
man finner den ”revolutionära situationen” vara för handen?
Var Hulthén rädd för att nazismen i dagens Sverige skulle utgöra ett hot
mot demokratin? Hade hon något emot
boken om den? Den var nödvändig och så är en mot kommunismen.
Att nazismen både teoretiskt och i praktiken var ohygglig är ovedersägligt.
Kommunismens praktik känner vi, om dess ideologi lär många ”kremlologer” länge
tvista.
Men, som jag i annat sammanhang påpekat, finns där så mycket som med
obönhörlig konsekvens och inre logik leder mot en tvångsstat. Hur skall t ex
”Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga” kunna genomföras utan
kraftfulla tvångsmeder? Det är inte tillfälligheter, eller olyckshändelser, att
varenda kommunistisk stat styrts av diktatorer, utan är resultatet av inbyggd
logik? ”Kommunistiskt religiösa” tror
sig ha lärt av misstagen och kan nu bygga det goda, mänskliga samhället. Ett
sådant kan aldrig byggas på ett systemfel!
Den önskade boken är avsedd att behandla kommunismen som realitet. Låt kommunistiska ideologer redogöra för idéerna och låt
historiker visa vad de lett till. Vår
ungdom måste få en möjlighet att förstå vilka fruktansvärda följder det politiska
våldet kan få. Varför, i hela fridens namn, är alla vänster om mitten så rädda
för detta?
Utan att ideologin påbjuder det, men inom liberalismens system, avrättas
grova brottslingar i USA, även sådana som efteråt bevisats oskyldiga och –
enligt våra normer – också barn. Inom de kommunistiska systemen, ideologiskt
eller ej, dödades, mördades många tiotals miljoner oskyldiga - och barn av alla
åldrar - utan annat brott än att tillhöra fel klass. Såsom för brottet ”fel
ras” hos nazismen.
I vissa primitiva kulturer sägs man inte kunna räkna längre än till tio.
Sedan blir det: många. Elva (11) eller hundratusen, miljoner, allt är många.
Under liberalismen är några tusental offer ”många”. De otaliga miljonerna döda
under kommunismen är också ”många”. Hulthén kan säkerligen räkna längre än till
tio. Gör det