Två kurvor
Som barn och ungdom hade
jag för vana att ifrågasätta om inte det mesta så i alla fall bra mycket. Jag
kunde t ex inte förstå vitsen med att det var ouppfostrat att ta kniven i
vänster hand och gaffeln i höger. De allra flesta av konventionerna omkring oss
föreföll mig löjliga eller åtminstone meningslösa och då ville jag inte gärna
medverka. Argumentet "alla gör så" var för mig absolut inget
argument.
Men jag hade också lite
allvarligare funderingar. Redan i realskolan i 15-årsåldern uttryckte jag inför
mina kamrater att det måste vara vansinnigt att vad milliarde organismer
producerat under millioner år skall vi människor låta gå upp i rök under några
futtiga generationer. Jag trodde att vi i en framtid skulle få bättre bruk för
vårt kol och vår olja. Däremot hade jag ingen som helst tanke på den
miljöförstörelse som samtidigt blir följden. Men så var detta också omkring
1930.
Några år senare, i
18-årsåldern ritade jag två kurvor på detta sätt
Den raka svagt stigande
linjen såg jag som utvecklingen av människans intelligens under årmillioner,
den andra kurvan fick vara ett uttryck för mänsklighetens tekniska utveckling
under samma tid. Hur man än lägger kurvorna i förhållande till varandra så kommer
de ändå på grund av sin inneboende karaktär att korsa varandra. Alltså kommer
en gång vår intelligens ej längre att kunna bemästra vårt tekniska kunnande och
mänskligheten står inför en katastrof. Dessa kurvor ritade jag 1933, alltså mer
än 10 år före atombomben. Under många, många år var jag därför på djupet en
pessimist tills datorerna kom och jag kunde få ett visst hopp om att dessa så
smånlngom skulle kunna komma den mänskliga intelligensen till hjälp att
kontrollera den övriga tekniken.
A Ch 92 08 01
Senast ändrad 2001-04-19