Introduktion till Sydamerikaresan 1978
Redan före tioårsåldern
började jag läsa böcker om upptäcktsresor på främmande kontinenter. Sven Hedins
Från pol till pol läste jag och om hans vandringar i Takla Makans öken och till
Lop Nor. Om Stanley och Livingstone läste jag också men kanske fängslades jag
ändå mest av skildringar från Sydamerika med Eldslandet, Andernas berg och
indianer, Titikakasjöns sävruggar och den väldiga amasondjungeln. Gustav
Bolinders sätt att skriva härom födde en livslång längtan hos mig att få
uppleva något av allt detta. Längtan ja, men ingen tro på att få uppleva det.
Men när så min far dog och
efterlämnade ett litet arv fick jag tanken att ändå kunna göra en rundtur på
denna kontinent. Omöjligt! Jag kunde inte få den nödvändiga tjänstledigheten.
1978 var jag pensionerad
och utan familj att ta hänsyn till men behövde något som gav mig förlorad
livsvilja tillbaka. Då ansåg jag mig ha rätt att förverkliga min dröm.
26 januari lämnade jag
Umeå med tåg till Luxemburg för att komma tillbaka 20 juli.
För några månader sedan
skrev jag ett litet avsnitt från Peru och fortsatte sedan med andra från den
västra sidan av kontinenten. Nu har jag tänkt mig skildra hela resan i ett
tämligen stort antal avsnitt.
Nu har jag därför
börjat i rätt ände med avresan från Umeå, Guyana, amasondjungel och gummistaden
Manaus samt ”utflykt” till Surinam.
Närmast
följer sex dagars färd i jeep, kanot, på hästrygg och till fots i Guyanas
indianreservat. Avsnitt efter avsnitt kommer att följa min resa till Belem,
Fortaleza, San Salvador de Bahia, Brasilia, Rio och andra platser i Brasilien.
Sedan går färden till de otroliga Iguazuvattenfallen, till Paraguay och
Uruguay.
Från
Buenos Aires i norr till jordens sydligaste stad Ushuaia gick färden i
intressanta etapper. Min känsla då jag sittande mellan piloterna i cockpiten
såg ett skummande hav framför mig och förstod att detta var Magellans sund, går
inte att beskriva. Och känslan då några minuter senare nytt land dök upp bakom
de upprörda vågorna, Eldslandet!
På
väg norrut igen hamnade jag på södra halvklotets nordligaste glaciär vid den
underbara sjön Lago Argentino. Glaciären som namngetts av en svensk
upptäcktsresande hette Uppsala.
Så
får städerna i Argentina, Esquel och San Carlos de Bariloche vid en av världens
intressantaste och vackraste sjöar Nahuel Huapi, Tigerns öga sina kapitel.
Därefter är jag framme vid det redan skrivna avsnittet, Till Puerto Mont.
Färdigskrivet är också om fortsättningen upp genom Chile med Atascamaöknen, Bolivia
med La Paz, Coroico och Titicaca samt Peru med bl a Cuzco och Machu Picchu.
Min
resa gick sedan genom gigantiska bananodlingar där vägen timvis gick i en
ljusgrön tunnel under ”banankronor” över ens huvud till Guayacil, en annan av
våldets huvudstäder.
Från
Equadors huvudstad, Quito, Den ständiga vårens stad, åkte jag en dagsresa med
taxi till en av världens mäktigaste vulkaner, den 5 900 meter höga Cotopaxi.
En
femdagars tur på en av Amasonflodens mäktigaste bifloder, huvudjägarnas,
Jivaroindianernaas, Napo var en upplevelse liksom färden till
coloradoindianernas hemtrakter i Las Esmeraldas vid norra Equadors
stillahavskust.
Lever
jag och har hälsan samt tillräckligt med min avtagande syn i behåll så skriver
jag också om livsfarliga städer i Colombia och om Smithsonianinstitutets
forskningsö och naturreservat, Barro Colorado, i Panamakanalens Gatunsjö.
Sedan
efter Curacao, Trinidad och Barbados med det stora hoppet över Atlanten och
tåget till Umeå från Luxemburg tar skrivandet från denna resa slut.
Vem
vet, kanske skriver jag sedan om min 191 dagars resa 12 år senare runt jorden.
Uddevalla 2002 03 16
Arne Ch
Senast ändrad 2002-03-16