Religion

Religion

Ett av de äldsta namnen som den balinesiska religionen kallas för är Agama Tirtha, det heliga vattnets religion. Agama Tirtha är mycket närmare jorden och det animaliska än den traditionella hinduismen. Religionen är en kombination av Indisk shivaism och buddistiska traditioner som härstammar från andra delar av Indonesien. Det är förfäderna som står i grunden för religionen och det är de som anses härska över naturens krafter. Även om Bali-hinduismen har många likheter med huvud hinduismen i sig är skillnaderna fler än likheterna. Balineserna använder till exempel sin egen almanacka med 210 dagar och det är inte ovanligt med giftermål mellan de olika kasterna. Fastän de hinduiska skrifterna är väl förankrad i framförallt de balinesiska danserna, anses de indiska gudarna vara för aristokratiska och deras namn är ofta inte kända av balineserna. Istället tillber balineserna sin egen treenighet av överlägsna gudar i De tre krafternas tempel. På Bali är idag endast de äldre fortfarande införlivade med kastsystemet, men de unga ignorerar det. Även fast tjuren står som symbol för Shivas heliga berg, undviker inte balineserna inte biffkött. Bakwan vagnar säljer köttbullar runt om i byarna och i Denpasar finns en farm med nötkreatur. På Bali tillåts omgifte, även bland präster, och balineserna föredrar att dyrka gudarna tillsammans med varandra framför dyrkan i hemmet. Balineserna har inte något krav på sig att läsa heliga texter, leva i celibat eller uppnå en renlärig livsstil. Det finns många sätt att glädja Gud; sjunga, dansa, dalang, snickra, skådespel med mera. Den dyrkade behöver endast utföra dagliga offerritualer samt deltaga aktivt vid by- och tempel festivaler. Eftersom läran om brahman är avlägsen för de flesta Bali-hinduer läggs tonvikten på dramatiska ceremonier och ritualer, samt uppförande och service istället för meningen med tro. På Bali finns två sätt att be; mbakti och muspa. Den förstnämnda är dyrkan via hängivelse och den andra innebär visad respekt via blommor. Om en balines håller ihop händerna vid höfterna ber han till Shanghyang Kala, Shiva, förstöraren; om han håller händerna vid bröstet går bönen till en död familjemedlem; om händerna hålls framför pannan är bönen tillägnad Shanghyang Widhi, den överlägsne guden.

Gudarna

Alla gudar som Bali-hinduismen innefattar är alla egentligen bara strålar från den ende suveräne guden Shanghyang Widhi. Alla gudomar och alla förfäders själar ryms i denna gud. Shanghyang Widhi visar sig för balineserna som Brahma, Vishnu och Shiva. De kallas Trisakti, den heliga treenigheten. Genomsnitts balinesen ber eller offrar aldrig direkt till Shanghyang Widhi. Inget utav öns alla tempel, altare eller helgedomar är tillägnade honom. Istället finns en piedestal med tre tak i varje tempelområde för att symbolisera Trisakti. Denna pelare dekoreras av tempelvakterna inför varje ceremoni; röda band för Brahma, vita för Vishnu och svarta för Shiva. Alla gudomar ”under” Shanghyang Widhi är beskyddande och står i nära förbindelse med naturen. Vindens gud är Dewa Bayu, risets gud är Dewi Sri, oceanens gud är Dewa Baruna. Dewi står för det feminina och Dewa för det maskulina. De flesta balineser koncentrerar sig på Shiva. De tror på det viktiga med att ta hand om en gud som har kraften att förgöra framför den skapande och bevarande. Genom att tjäna Shiva och den lokala Dewa, kommer lycka, rikedom och frihet. Shiva liknas ofta vid Surya, solen, men balineserna vill inte bli kallade paganistiska soldyrkare. Vishnu anses bidra till god risskörd och är viktigast inom kampung. Saraswati är kunskapens gudinna. Shivas maka Durga är dödsgudinnan. Hon härskar över demoner, spöken och häxor. Vid tempelingångar och kampung vaktar Buta. Vid offer till gudarna lämnas ofta pengar, blommor, frukt och så vidare. Offer till Buta däremot består av illaluktande, mögliga frukter och träd som kastas på marken. Vid tempelingångar finns labyrinter, smala gränder, återvändsgränder, höga murar och liknande för att förhindra onda andar från att komma in. Buta, som gärna gör sina behov vid träd och i skogen och i dammar står på huvudet vid dessa ingångar och är balinesernas favorit väktare.

Balinesisk animism

Före en balines plockar en blomma eller fäller ett träd ber han/hon dess själ, tonya, om lov. Balineserna respekterar även böcker, stenar, stora träd och motorcyklar. Balineser är livrädda för spöken, alver och liknande som de tror förklär sig till svarta katter, nakna kvinnor och kråkor. Balineserna tror också att själen kan ”nattvandra”. Detta inträffar i sovande tillstånd och själen kan då förflytta sig till en annan människa, växt, djur och så vidare, På grund av detta väcker aldrig balineserna varandra på ett abrupt sätt då själen kanske inte hinner tillbaka. Det är också därför man ej slaktar kycklingar efter solnedgång. Olycksaliga andar som balineserna tror och är rädda för är kala och buta vars syfte är att ställa till elände för alla. Leyak, häxorna är än farligare. De visar sig som apor med guldtänder, stora råttor, jättar, herrelösa motorcyklar, eldbollar och jättefåglar. Dessa varelser riskerar man stöta på i mörka gränder, djupa skogar, raviner stränder och kyrkogårdar. När hundarna börjar yla vid månlösa nätter, är Leyak i närheten. Andar dominerar allt balineserna företar sig. De offrar hela tiden frukt och blommor för att inte uppröra gudomar och andar. Före en resa görs en liten ritual med offer för att resan ska vara säker. Varje morgon flätas en korg av bananblad som innehåller ris, en blomma, salt och en nypa chilipeppar. Ingen i familjen äter innan denna njedjot är placerad framför varje hus i trädgården. Offergåvor finns överallt på ön och förekommer på risfälten, i trädgårdar, i träd och i tempel.