Tempel

På Bali finns tempel överallt. Ön är känd under namnet De tiotusen templens land. Balinesiska tempel är öppna, med en, två eller tre öppna trädgårdar som omgärdas av en låg mur. Varje trädgård har en öppning in till nästa via små stenportar. Runt omkring finns olika skjul, paviljonger och små tempel i varierande storlekar. Vissa tempel ser ut som jättelika pagoder. Tempelområdet innehåller inga rum fyllda av rökelse och det finns inga ikoner att dyrka. Istället finns där gamla statyer från forna tider, och stenamuletter. Gudarna är osynliga och därför avbildas de inte. Varje by har sin egen helgedom för de lokala gudomarna, och offentliga tempel där man dyrkar Shanghyang Widhi. Det finns bergstempel, pura bukit, havstempel, pura segara, tempel för marknadens och sädens gudar, pura melanting, sjötempel, sjukhustempel, klantempel, pura dadia, och så vidare. Balinesiska tempel är inte tillägnad någon speciell gudom utan är till för alla andar, både onda och goda. Balineserna vet inte i vilket tempel vilken gudom befinner sig så för att vara på den säkra sidan offrar varje balines vid samtliga tempel på tempelområdet. Templen är öppna för alla; barn vuxna, hundar och turister. Under festivaler liknar tempelområdet en stor scen där de dyrkande blir skådespelare, prästerna regissör och de osynliga gudarna och demonerna kritiska åskådare. Varje halvår, enligt den balinesiska kalendern firar varje tempel odalan, en årlig hyllning. Eftersom Bali består av 10 000 tempel kan man nästan med säkerhet stöta på en odalan någonstans varje dag. Vid speciellt högtidliga ceremonier smyckas hela tempelområdet med allt från blommor till banderoller. Alla dyrkare bär vackra dräkter för att visa gudarna sin vördnad. Efter en till tre dagar avrundas festligheterna och guden återvänder till himlen. En av de mest viktiga ceremonierna är Galungan och vid den firas världens skapelse genom den suveräne guden och det godas segrande (dharma) över det onda (adharma). Galungan är starten på en 42 dagar lång helig period. Troligtvis härstammar festivalen från den förhistoriska balinesiska skördefesten, och än idag är det förbjudet att plantera något under denna period. Enligt legenden firas Galungan som folkets seger, via guden Indra, över demonkungen Mayadanawa. Förberedelserna inleds sju dagar i förväg genom att alla gator draperas med penjor, stora, vågiga bambupålar smyckade med ris och blommor. Dessa ställs utanför varje dörr som ett symboliskt tack till Shanghyang Widhi och de gåvor han skänker. Dagarna före festivalen är marknadsplatserna överfulla av riskakor i vackra färger, jajan, sköldpaddor och grisar slaktas för att framställa lawar, gröna bananskott i enorma lerkrukor, templen smyckas för att ta emot andarna och hela ön ägnar sig åt att tillverka lamak, vackra palmbladsdekorationer. På Galungan dagen, som börjar i gryningen, klär folket på sig sina vackraste kläder och smycken för att ta sina offergåvor och bege sig till templet. Detta är en festernas och bönernas dag. Skolor och affärer håller stängt. Dagen efter kallas Manis Galungan, (Sweet Galungan) och detta är en stor familjedag då alla släktingar samlas och förenas med sina vänner och grannar.

Vem som helst som är propert klädd får besöka templen. Shorts är inte tillåtet, men då går det att låna en sarong. Tempel som inte tar inträde vill gärna att besökaren lämnar ett litet bidrag för att upprätthålla templet. Icke-hinduer får inte alltid tillträde till den innersta gården, jeroan

Bali är ett flytande tempel där alla hem är tempel och alla tempel är hem. Varje bostad har ett altare, sanggah paon, tillägnad Bhatara Brahma, eldguden och ett annat ute vid brunnen som är tillägnad vattenguden, Bhatara Vishnu. Varje balinesisk by har minst tre tempel; ett i norr, ett centralt och ett i söder. Det centrala templet, pura puseh är urspungstemplet utifrån där byn en gång växte. Detta tempel tillägnas markens andar och Vishnu. Bytemplet, pura desa, står till förfogande för alla vardagssysslor i byn och deras sammankomster. Detta tempel är tillägnat Brahma och fungerar även som mötesplats vid ceremoniella måltider. Detta tempel kallas även pura balai agung, och står i riktning mot bergen i öst. De dödas tempel, pura dalem, är tillägnat Shiva och hans maka Durga. Det är även förknippat med förfäderna. De flesta byar är byggda i utförsbacke och i söder, kelod, längst ner placeras de dödas tempel och dess kyrkogård. Pura dalem’s murar är ofta utsmyckade med pornografi och hemska bilder på vad som kan hända om någon bryter mot reglerna. Före de döda blir totalt renade genom kremering får deras själar vila i de dödas tempel. Sad-kahyangan, även känd som Six Great Sactuaries , räknas till det mest heliga stället på hela Bali. Dessa tempel ägs av hela ön tillsammans. Bland de viktigaste templen i Sad-kahyangan, som i sig består av 12 tempelområden, kan nämnas Besakih, det stora modertemplet vid foten av mäktiga berget Gunung Agung. Detta vulkanberg är Balis heligaste berg där alla gudar och gudinnor bor.

Balis tempel härstammar från den neolitiska perioden med inslag av den Polynesiska och Mikronesiska kulturen. Tidiga balinesiska tempel uppfördes likt en rektangel på helig mark. Dessa tempel finner man idag säkrast vid berg eller utefter kusten. Vissa bergsbor utövar fortfarande förhistoriska ceremonier med schamanismiska riter för andar. Pura Besakhi är exempel på ett förhistoriskt tempel. Något typiskt balinesiskt tempel finns inte. På Bali läggs större tonvikt på ytans storlek av tempelområdet än ikonografi i exklusiv tappning. Det enda kravet för ett tempel är egentligen den omgärdade muren; allt innanför är helig mark, lika helig som templen. Templen är öppna för himlen så att de ska vara mer lättillgängliga för gudarna. En replik av en sjö eller ett berg på området gör att dyrkaren inte behöver ta sig till den ursprungliga heliga platsen. Balinesiska tempel består av två eller tre inramade trädgårdar. Jabaan är den yttersta som används för offer, dans för sekulärt och kommersiellt syfte, och musik. Jaba tengah, mellangården är tillägnad matförberedelse, där man tillverkar offerskålarna, samt klassisk dans. Jeroan, Den innersta gården är centrum för dyrkandet, ceremonier och heliga danser. Stenöppningar leder från en gård till den andra. Alla trädgårdar står i riktning mot de heliga bergen, kaja riktningen, dit man även vänder sig för att be. Tempelbyggnaderna i sig är av olika helighetsgrad; ju högre byggnad och ju flera tak, desto mer heligt. Den innersta trädgården är den heligaste. För att kunna passera hit in måste besökaren gå igenom en enorm port som vaktas av demonen Boma. I tron om att onda andar inte kan gå runt hörnet är otaliga tempel utrustad med en solid rektangulär sten precis bakom ingången. Det mest typiska för balinesiska tempel är den itu delade ingången candi bentar. Dessa enorma stenpelare, kluvna precis på mitten står i riktning mot havet. Tempel på norra Bali skiljer sig ytterligare. Dessa tempel är ofta rikt smyckade med stenkarvade monument med burleska motiv från den balinesiska mytologin. Denna stenkarvningsmetod återspeglar balinesernas känsla för konsthantverk som funnits i över 2000 år. Stenarna som används är mjuka, ljusgrå, vulkaniska sandstenar, paras. Statyerna har aldrig varit tänkta att dyrka och tjäna som någonting heligt utan mer som platser för andar på besök från himlen.

Det finns inga speciellt utbildade arkitekter som konstruerar tempel. Oftast finns ingen ritning för hur templet ska se ut innan arbetet sätts igång. Detta bidrar till att det inte finns två tempel i exakt samma storlek då allt hänger på skulptören själv och hans tankar. Den estetiska utformningen baseras på hur väl dess symmetri harmonierar med omgivningen. Stenar och tegel fogas samman utan murbruk, varför detta måste ske med precision. Istället för murbruk slipas stenarna med vatten innan de staplas. Balinesiska tempel restaureras, byggs om och tvättas kontinuerligt. Eftersom den grå sandstenen i templen på södra Bali lätt nöts ner måste templen genomgå grundlig renovering vart 50: e år. Tyvärr har användningen av betong ökat och detta hotar det traditionella tempelbyggandet.

Jaba – betyder utanför. Detta är den första gården i ett balinesiskt tempel. Den fungerar som en kammare vid sociala sammankomster och rituella förberedelser. Innehåller förvaringsskjul och skjul för matförberedelser.

Jeroan – betyder innanför. Denna innersta gård håller alla altare, helgedomar och meru torn som fungerar som tillfälliga bostäder åt gudarna när de besöker Bali. Detta är det allra heligaste.

Candi bentar – den delade ingången av solida stenpelare. Härstammar troligen från Javas candi.

Kulkul – ett högt torn med trummor som utropar händelser i templet eller varnar för fara.

Paduraksa – en andra, stängd ceremoniel port som vaktas av raksasa, och som leder till den innersta gården. Liknar candi bentar men är höjd över marken genom en plattform av sten med en smal ingång via en trappa. Bakom står ofta en vägg av sten för att förhindra demoner. Denna port är endast öppen vid ceremonier.

Side gate – sidoingång som alltid står öppen för att kunna beträda jeroan.

Paruman - (pepelik) en paviljong i mitten av jeroan som fungerar som kommunalt säte för gudarna.

Ngrurah Alit och Ngrurah Gede – helgedomar till gudarnas sekreterare med samma namn. De ser till att gudarna får de rätta offergåvorna.

Gedong pesimpangan – en stenhuggen byggnad med vanligtvis låsta trädörrar. Tillägnad den lokala gudomen, förfadern av byns grundande.

Padmasan – stentronen för solguden Surya. Oftast belägen längst upp i högra hörnet i templet med ryggen mot det heliga berget Gunung Agung. Ibland finns här även ett tempel för Shiva, Vishnu och Brahma.

Meru – ett tempel med ett tak, tillägnat Gunung Batur, det heliga berget i norr.

Maospait Shrine – tillägnas de gudomliga bosättarna på Bali. Symbolerna för dessa totem gudar är hjorten, så detta tempel känns igen genom en skulptur av ett hjorthuvud eller dess horn.

Taksu – sätet för gudomarnas tolk. Här inne arbetar medier som gudarna kan tala via till folket. Ibland är mediet en dansör försatt i trans.

[1] Typiska balinesiska musikinstrument; bjällror och gonggong.