Frida K är en föreställning om den mexikanska konstnären Frida Kahlo(1907 - 1954). Föreställningen utspelar sig under ett par timmar den 13 april 1953. Frida Kahlo är 46 år gammal, hon är förödd av sjukdom, hennes kropp är försvagad av en serie operationer och en misslyckad transplantation.

Hon förbereder sig för vernissagen till sitt livs första och enda separatutställning i hemlandet Mexico.
Frida K handlar om Frida Kahlos kamp att manifestera sig själv som konstnär, revolutionär och hustru, trots ett utanförskap som funktionshindrad kvinna i en mansdominerad värld.

Margareta Larson har valt att låta Frida representeras av en skådespelerska och en musiker för att ge uttryck åt den dualitet i Frida Kahlos personlighet, som kommer till uttryck i många av hennes målningar. Det mörka och det ljusa. En Frida som lider, en som tröstar, vakar och gör sig själv starkare. Musiken har komponerats i ett nära samarbete med ensemblen under förberedelse- och repetitionsperioden. Resultatet är en tät dialog mellan text och musik som understöds av ett magiskt samspel mellan ljussättning och scenografi. Helheten blir en passionerad hyllning till livet självt!

"Nadia Bogazzi ÄR Frida Kahlo. (...) I en egensinnig dans som böljar fram och tillbaka mellan rusig livsglädje och tungsinne, bitterhet och ren fysisk smärta (Frida Kahlo led livet igenom av sviterna efter barndomens polio och den svåra trafikolycka hon var med om som 17 åring) lyckas hon fånga Kahlos mångbottnade person på ett sätt man knappast väntar sig av en tidsmässig anspråkslös liten tvåaktare."

Anna Lindblom, Skånska Dagbladet

"Accordeonisten Minna Weurlander fungerar inte bara som musiker utan som en karaktär i sig. Med sitt instrument blir hon en motröst, en kör och en språngbräda in i berättelsen. Samspelet mellan Weurlander och Bogazzi är fint balanserat men inte utan temperament. Det är tillsammans de gestaltar Frida Kahlo, och inte som ackompanjatör och recitatör."

Malena Forsare, Kvällsposten

Frida Kahlo skriver såhär i sin publicerade dagbok:

”När spårvagnen rundade hörnet pressades bussen mot väggen … Det är lögn att man vet om kollisionen, en lögn att man gråter. Jag hade inga tårar. Vi knuffades framåt av stöten och en ledstång trängde rakt igenom mig som ett svärd tränger genom en tjur.”

TURNÉ 2009

Turnéspecifikation