Ruth
Berlau lämnade allt, man, rikedom och trygghet för sin
stora kärlek. Hon var en uppseendeväckande vacker och
självständig person, som tidigt gick sina egna vägar.
Ända tills hon träffade Bertholt Brecht, en världsberömd
dramatiker och teaterman, sedan gick hon bara hans väg. Ruth
Berlau lade sitt självförverkligande på hyllan
och ingick istället i en symbiotisk pakt som framhävde,
förhärligade och lyfte Mannen i sitt liv. Belöningen
var hans blick till priset av frihet och ett eget liv. . Från
att ha varit en omsusad skönhet slutade hon sina dagar på
mentalsjukhus, frånstötande och frånstött.
några
ord från regissören...
Recentioner:
"Balladen
Ruth Berlau är fascinerande scenisk gestaltning av en ovanlig,
orädd, olycklig kvinnas öde, samtidigt en spännande
resa genom det våldsamma, just avslutade 1900-talet."
Ingela Brovik, Helsinborgs Dagblad, 01-01-27
"lysande
gestaltning skådespelarnas energi och de småbusiga
blinkningarna åt Brechts pjäser, liv och estetik."
"Här
samsas buskisen med absurdismen, burlesken med surrealismen, dansen
med den psykologiska realismen."
"ett
par av de roligaste scenerna. Ruth Berlau på rysk teater
i Moskva! Så kul har jag inte haft sedan jag var i den ryska
vagnen på filmmuseet i London. Och så pärlan
när Ruth, Nina Jemth, ska regissera fabriksarbetarna i en
av Brechts pjäser. Pelle Öhlunds helt oförstående
min är här en komisk höjdare"det är mycket
njutbart"
Balladen Ruth Berlau är en föreställning om en
människa i historiens mitt"
Ulf Persson, Norra Skånes Tidningar 01-01-28
"spänner
bildspråket från det drömskt poetiska med dansaren
Birgitta Ahlsell som Berlaus själ i inlednings- och slutscenen,
skuggspel och visuell symbolik, över det stiliserat ironiska
till roliga vulgärpastischer på det brechtianska teaterspråket."
Ylva Gislén, Svenska Dagbladet 01-02-02
"åldrad
Berlau mest gripande" ... "ambitiöst och uppgiften är
jämförelsevis komplicerad"..."som gammal kvinna på
mentalsjukhus minns Ruth Berlau sitt liv i parallella korta scener,
frammanade av samtalen med nervspecialisten professor T. Dramatiken
i minnesbilderna är nästan alltid på topp, korta
nedslag i ett turbulent och ofta destruktivt förflutet. Till
föreställningens starka sidor hör Margareta Larsons
nyanserade tolkning av den åldrade Ruth..."
Boel Gerell, Sydsvenskan 01-01-27
"Ruth,
intagen på mentalsjukhus, spelad av Margareta Larson med
stor auktoritet"... "dräpande sånginslag à la
Weill-Brecht" ... " väl avvägt bildspel med koncentration
på avgörande möten, vindkantringar och kompassriktningar.
Allt mot bakgrund av en våldsam och katastrofal period i
Europas moderna historia"
Jan Johansson, Skånska Dagbladet 01-01-27
storycollector
Ett
samarbete med Varietéteatern Barbès.