Krollilja

PARKEN OCH TRÄDGÅRDEN PÅ ULFÅSA

Det har funnits trädgårdar på Ulfåsa sedan medeltiden.
I en jordebok för Vadstena kloster från 1447 står det att det var "en godher trægardher" på den plats där slott och trädgård nu ligger. Genom ett gåvobrev från 1374 hade Elena Lydersdotter skänkt jord där till klostret. Både trädgårdsprodukter och fisket bidrog till klostrets försörjning och inkomster. "Tyvärr finns ingen förteckning över vad som växte i den /trädgården/, men nutida bestånd av medeltida växter som luktviol (Viola odorata), Mariatistel (Silibum Marianum) och den gode Henriks målla (Chenopodium bonus henricus) kan ha sitt ursprung i denna trädgård." (Agneta von Essen, "Ulfåsa - Ulfs eller Ulvarnas ås?")

Den Heliga Birgitta, som bodde i borgen på udden väster om den där slottet nu ligger från 1316 -1344, var en stor trädgårdsälskare och gav instruktioner om trädgårdarna vid klostret i Vadstena. Dessutom drev hon hospits för sjuka och fattiga på Ulfåsa. Hon har i den förbindelsen säkerligen haft stor nytta av trädgården där och lagt sig vinn om att vårda den.

Andra halvan av 1500-talet ägdes Ulfåsa av Hogenskild Bielke och hans hustru Anna Sture. Han flyttade huvudbyggnaden dit där den nu ligger. Antagligen har han då också format trädgården i förbindelse med huset. På olika kartor från 1600-talet är det utmärkt både prydnadsparterrer i renässansstil öster om huvudbyggnaden och kryddland, kålgårdar, humlegårdar och fruktträdgårdar i den nuvarande parken och trädgården. En karpdamm (rudebrunn) grävdes av ryssar (krigsfångar?) för Bielke. Den kan fortfarande ses i parken.

Hustrun Anna Sture var mycket kunnig i örtmedicin. En utländsk besökande skrev 1596: "Då jag först anlände, trodde jag att det var ett sjukhus, inte en adlig bostad. Så stort var antalet patienter. Om sommaren samlade hon själv de hälsobringande örterna på vilka Sverige mer än andra länder äger ett överflöd. Av dessa tillredde hon skickligt olika läkemedel, vilka hon omsorgsfullt samlade i förråd och bevarade för kommande bruk. Hon tvättade sår, smorde med salvor och lade förband. De sängliggande övervakade hon, passade på, gav föda och vårdade. Till kvinnorna ute på landet gick hon ofta långa vägar för att de inte skulle förgås av sjukdom, inte skulle döda sitt nyfödda barn eller sig själva". Anna Sture har säkerligen kunnat dra nytta av växterna som fanns i den gamla medeltida trädgården. Hon följde uppenbarligen upp den gamla traditionen från den Heliga Birgitta och klostren med att vårda sjuka och födande.

1667 lät generalen Carl Sparre med hjälp av ryska krigsfångar anlägga den 3,7 km långa alléen från slottet til landsvägen vid Österstad. Den var troligtvis planterad med lindar, men antagligen har de trivts dåligt p.g.a. den sanka marken på bägge sidor om vägen, så från slutet av 1700-talet har det inte varit alléträd där. Fortfarande står dock de ursprungliga 10 lindarna i "Rundalen" på den spikraka uppfartsvägen, som fortfarande kallas Allén. Trots att den nu "bara" är 2 km lång utgör "allén" och rundalen en magnifik markering av godset i det flata slättlandskapet. Allén var det mest markanta elementet i den barockanläggning som Sparre anlade på Ulfåsa. Typiskt för stilen var symmetri och långa axlar. Ludvig den 14:s park i Versailles var förbild och blev kopierad över hela Europa av furstar och adelsmän. Men Sparre var tidigt ute på Ulfåsa, eftersom Versailles-parken skapades fr.o.m. 1660-talet. Dessutom var allén på Ulfåsa 2 km längre än huvudaxeln i Versailles!
Sparre lät också anlägga en ny trädgård söder om huvudbyggnaden, och i ett reduktionsprotokoll från 1681 kan man läsa följande. "Träägården Dhen gambla och Stora å Östra sidan gården ..... beståår aff 4 qwarteren medh 200 Kirssebärs- 198 Apla- 0ch 36 Päronträän gambla och unga, sombliga bärande och en stoor deell ofruchtbahra, och 3 qwarteren medh Sängier.
Södre Träägården Dhen lilla, är nyys myckit wackert uthwidgat uthi Circumference, öfwer 530 fambnar, och fördeelter medh rgulare gånger omkring 4 stora qwarteren med allehanda skiöna och rara fruchteträän utji en wacker ordningh planterade till 680 stycken, både gamble ooh Unga trään, sampt ympar.....".

På 1700-talet byggdes corps de logiet på med en våning. Arkitekt var antagligen Carl Hårleman. Likaså tillkom de två flyglarna, som ritades av Carl-Johan Cronstedt. En karta från 1814 visar en parterr mellan dessa byggnader, som har stora likheter med andra anläggningar av Carl Hårleman.

Runt 1800 tillkom den engelska parken med sina slingrande gångar som i huvudsak fortfarande finns där. Då byggdes också två orangerier, som dock revs på 1960-talet. Efter det lades också mer och mer av den stora köksträdgården ner.

På 1800-talet anlades en prydnadsparterr på sydsidan av slottet. Den bestod av tre stora blomsterrundlar. Den mittersta rundeln var planterad med rosor bl.a. mossrosor. Den högra rundeln bestod i mitten av fingerborgsblommor. Runt om var det mindre rabatter med bl.a. begonior, heliotrop, små blå kantblommor, reseda. Den vänstra hade i mitten begonior och fuchsior. Runt om var det samma blommor som i den högra rundeln.

På 1930-talet lades denna parterren om i en mer nybarock stil efter ritningar av trädgårdsarkitekten Sven Hermelin. Mot trädgården inramas den av en avenbokshäck. De två gräsmattorna utmed mittgången ner till trädgården fick Plates-bandes (rabatter) med kuber av liguster i ändarna. De var planterade med klasrosorna 'Rödhättan' och kantade av kattmynta. Några få av rosorna har överlevt till nu. Annars består rabatterna nu mest av perenner och sommarblommor.

Parken idag

Parken präglas av många mycket ålderdomliga träd. Även om den äldsta eken, som kan ha varit från den Heliga Birgittas tid, blåste ner i en storm för några år sedan, så finnes det fortfarande många praktfulla gamla askar, ekar, almar och lindar där. Boklunden från slutet av 1800-talet är också en vacker syn med alla vitsipporna där om våren. Överhuvudtaget är blomsterprakten i parken betagande. Blåsippor, lungört och violer är som broderier om våren. Om sommaren är parken smyckad av vilda orkidéer, akvilejor och krolliljor i tusental. I parken finns det största beståndet av krolliljor i Nordeuropa. Det är en överväldigande syn att se dem sticka upp sina ståtliga, gammalrosa spiror över det vita skummet av blomstrande kärs i juli.

Vid det gamla grishuset i trädgården växer et stor bestånd av en speciell glim, nära 2 meter hög och med starkt fransade kronblad (Silene fimbriata syn. S. multifida). Den är bördig från Kaukasus och har bara påträffats i ytterst få (3) gamla parker i Sverige. Den introducerades i engelska plantskolor tidigt på 1800-talet, men blev aldrig någon succé och försvann fort. (Landskapsarkitekt Kjell Lundquist, Alnarp.) Till Ulfåsa har den kanske kommit i förbindelse med att den engelska parken anlades runt sekelskiftet 1800. Från denna tid stammar troligen också några spridda rester av tidigare rabatter med blåhjälm (Aconitum x cammarum), dagliljor (Hemerocallis flava) och brandliljor (Lilium bulbiferum var. croceum), som låg längs med nerlagda och kvarvarande parkgångar.

Nästan hela året bjuder parken på stämningsfull vandring på de slingrande grusgångarna under ålderdomliga träd utmed sjön Borens glittrande vatten och bågnande sädesfält. Den kan njutas fritt av alla som önskar det.