Chefer: Varför finns dom?

Chefer äger liksom fästingar en utmärkande
egenskap som överskuggar alla andra eventuellt
mer positiva dylika. Egenskapen ifråga är 
att de saknar förmågan att rättfärdiga sin
egen existens. Genom sitt till synes veder-
värdiga uppträdande belyser de gång efter annan 
samma frågeställning: Varför finns dom?
Jag skall här kort redogöra för min egen
teori angående ovanstående så aktuella spörs-
mål.


Lojaliteten chefer emellan hör till deras mest 
utmärkande särdrag. Chefer samlas ofta på 
konferenshotell för att utvecklas till ännu mer 
chefer. Detta är dyrbara historier men av någon 
underlig anledning så belastar de aldrig budgeten.
Cheferna uppbär alltid en lön högre än de som
betalar deras lön och försvarar det genom 
något mystisk bladder om ansvarstagande och
arbetsbörda.  
Sanningen är att de aldrig behöver ta ansvar 
för sitt handlande. Detta beror på den i ovan 
omtalade lojaliteten chefer emellan. Det värsta 
som kan hända en chef är att han blir omplacerad 
med mindre arbetsuppgifter och bibehållen lön. 
Höga chefer som misskött sig kan även ta ledigt 
ett par månader med ett stort avgångsvederlag i 
handen (s.k. fallskärm) för att sedan dyka upp i 
ett annat företag. Chefernas löner belastar inte
heller budgeten vilket är synnerligen oroväckande
med tanke på deras växande antal.
Arbetsbördan som chefer talar om är en av de 
myter de jobbar mest på att sprida. Då de kan 
komma och gå när de vill har de effektivt tagit 
bort möjligheten för kontroll.
I den mån de befinner sig på jobbet så samlas de i 
grupper och pratar med varandra. Dessa s.k. möten 
är chefens huvudsakliga uppgift. På mötena uttrycker 
oftast cheferna sin missnöjdhet över personalens 
dåliga produktivitet. Tiden för möten är obegränsad 
och möten generar oftast fler möten. 
Chefers förtjusning över möten kan förklaras av 
att smörgåsar och kaffe serveras gratis där. Inte 
sällan serveras även en rejäl måltid, ofta flera 
rätter med alkoholhaltiga drycker och åtföljande 
nattklubbsbesök. Givetvis är allt detta gratis
och belastar inte företagets budget. 

Chefer talar ofta om nödvändigheten av nedsatt 
livskvalitet hos andra, i deras ögon, lägre stående 
varelser d.v.s. de personer i företaget som 
ser till att de får ut sina feta icke budget-
belastande löner. Detta är i stort sett den enda
förändringen en chef kan tänka sig. Egennyttan
är uppenbar då chefer som beslutar om försämringar
hos personalen eller avskedanden av densamma möts 
med stor respekt hos andra chefer. Med stor sanno-
likhet väntar även en icke budgetbelastande löne-
förhöjning. Men det finns även andra orsaker till
chefers stereotypa, omoraliska och osympatiska
uppträdande. Då de endast umgås med varandra och
läser tidskrifter skrivna av chefer pågår det
en intellektuell inavel bland chefer. Ekonomiska
trender sprids som löpeldar bland chefer och
accepteras utan minsta tvekan och upphöjs till
sanningar. Frågar man en chef om orsakerna till
ett visst skeende så pratar han gärna i ekonomiska
termer med amerikansk brytning. Det liknar i viss
mån det tungotalande som man kan åhöra i vissa 
frikyrkor. Sektmötena på konferenshotellen är
en bidragannde orsak till chefers enkelspårighet.

Slutsatsen blir att chefer enbart är till nytta för
sig själva och för andra chefer. Likt fästingar och
andra parasiter tär de på den kropp som livnär dem.
Blir de tillräckligt blodtörstiga så dör värddjuret.
I många årtionden har dock cheferna lyckats upprätt-
hålla en balans och dränerat värddjuret lagom, så
att det har varit trött och viljelöst men ändå 
blodproducerande. De senaste åren har olyckligtvis
en muterad variant dykt upp på marknaden och spritt
sig som en böldpestepedemi. Den kännetecknas av så
gott som heltäckande skygglappar, total frånvaro av
empati och en gigantisk blodtörst. Blir den muterade
varianten den dominerande, vilket verkar vara fallet
i nuläget, så ser framtiden inte ljus ut varken för 
oss eller för cheferna.

Q.E.D.