Med anledning av Olof Santessons artikel: "Även Hitler ville ha ett enat Europa"
Av Santessons artikel framgår tyvärr inte vems syn på den tyske 1800-talsekonomen Friedrich List som redovisas; recensentens eller den recenserades. Icke desto mindre förtjänar karakteriseringen av List en kommentar och kanske också ett förtydligande av utrikesredaktören.
Friedrich Lists engelske översättare, Sampson S. Lloyd, betecknar List som "the intellectual founder of the German Zollverein." Men för List var såväl den tyska tullunionen av 1834 som en framtida alleuropeisk integration enbart ett medel för att uppnå målet: universell integration. För snart trettio år sedan skrev Emmanuel Roussakis att "Today, more than ever, one has reason to hope and expect that the growing conscience of unity in Europe will gradually lead to the attainment of the ideal of universialism of which, during the height of his enthusiasm, List was the ardent advocate." Friedrich List hör tydligt hemma i debatten om europeisk integration och förtjänar ett mer nyanserat omdöme än att ha varit "protektionismens perverterade motpol till Adam Smith".
Det finns naturligtvis skilda uppfattningar om hur Lists idéer skall tolkas och om de kan appliceras på den europeiska integrationsprocessen. Edgar Salin och René L. Frey hävdar exempelvis att det utan svårigheter går att anpassa många av Lists idéer till situationen efter andra världskriget och att List dessutom "foresaw, strove for, and advocated a European common market." Emmanuel Roussakis redovisar en liknande syn, medan Roman Szporluk avvisar Roussakis tolkning som missförstånd och menar att det inte finns något underlag för en sådan extrapolering av Lists idéer.
Men låt oss också själva ta en närmare titt på Lists tankar om integration. Det första steget mot universell integration utgjordes enligt List av frihandel inom nationer. Genom Lists aktiva medverkan uppnåddes detta för Tyskland 1834 genom upprättandet av den tyska tullunionen.
Nästa steg på vägen var för List regional integration. För Tyskland skulle detta enligt List inledningsvis innebära en ekonomisk och politisk union med bl a Holland och Belgien. Denna union skulle säkra freden i Europa och utgöra centrum för ett frivilligt kontinentaleuropeiskt samarbete. Tillsammans skulle de ingående nationerna kunna hävda sig ekonomiskt mot den dåvarande dominerande världsmakten, Storbritannien. Under 1900-talet skulle emellertid enligt List en ny makt komma att dominera världen, Amerikas Förenta Stater, och då hade också Storbritannien att, som jämlik, intaga sin plats i en europeisk union.
Regional integration av nationer som har nått ungefär samma nivå av industriell utveckling var enligt List "the most effective means of gradually diminishing the respective restrictions of trade, and of leading the nations of the world gradually to freedom of international intercourse". För List förblev politikens högsta mål alltid "the uniting of all nations under a common law of right".
Ett av Friedrich Lists bidrag till dagens EU-debatt blir då frågan: Är europeisk integration inom 1990-talets europeiska union ett mål i sig eller ett medel för att nå universell integration? EU - protektionism eller frihandel?