Fredagen den 8 oktober genomfördes en demonstration i Göteborg för ett fritt, öppet och mångkulturellt samhälle. Enligt massmedias bedömningar var minst 3000 människor på marsch och minst 4000 samlade på Götaplatsen för att manifestera sin tydliga och starka övertygelse om att Sverige måste fortsätta att vara ett humanitärt land att leva och bo i för alla människor. Enligt andra bedömare deltog över 7000 människor i demonstrationen som arrangerades av ett stort antal politiska och humanitära organisationer, främst ungdomsförbund.
Lördagen den 9 oktober genomförde "Sverigedemokraterna" en demonstration för sina främlingsfientliga idéer. En motdemonstration, organiserad av syndikalister, anarkister och en invandrarförening, urartade till upplopp, slagsmål och skadegörelse. Tillsammans inbegrep lördagens demonstrationer, enligt tillgängliga uppgifter, mellan 500-700 människor, d v s någonstans mellan en tiondel och en femtedel jämfört med demonstrationen dagen innan.
Att slagsmål, krossade fönster och vilda ungdomar säljer bättre än lugnt demonstrerande ungdomar och äldre är ganska självklart, men någon gång måste media ta sitt ansvar, kan man tycka. Den klart lysande bilden man fick av helgen 8-10 när man tittade i TV och tidningar och lyssnade på radio var att det bara finns två läger; främlingsfientliga "Sverigedemokrater" och stenkastande motdemonstranter. Att den stora majoriteten ungdomsorganisationer, mycket medvetet, valde att demonstrera dagen innan "Sverigedemokraterna" för att undvika det som ändå hände den 9, försvann totalt i den nationella rapporteringen. Att det verkligen är på det sättet visar DNs ledarsida den 11/10. I den anklagas folkrörelserna för att inte ta sitt ansvar. DN är tydligen helt omedvetna om vad som hände dagen innan upploppen.
Händelseförloppen i sig är, i detta sammanhang, inte principiellt intressanta men mediateckningen är det definitivt! Den i grunden positiva demonstrationen på fredagen ådrog sig knappt någon mediateckning alls förutom några små notiser i G-P dagarna innan och tre artiklar i G-P, IDAG och Arbetet och ett inslag i morgonprogrammet i TV2 dagen efter, medan demonstrationen den 9 fick löpsedlar, rubriker och stora uppslag i nästan alla tidningar, nyhetssändningar i radio och TV, samma kväll och de följande dagarna. Dessutom var det så att "Sverigedemokraternas" förmöte i Trollhättan, som var helt lugnt, direktsändes i TV!
"Hälsan tiger still" brukar det heta, men i detta fall är konsekvenserna av denna, av media hyllade, princip mycket allvarliga. Varför det? Jo, därför att den strategi, som motdemonstranterna använder sig av; konfrontation, som genom media kablas ut till hela Sverige som det enda nu existerande alternativet, är det klart sämsta om syftet är att minska motsättningarna. Att stå och skrika "krossa fascistsvinen" och "djävla nazzesvin" till "Sverigedemokraterna" verkar inte vara den bästa medicinen för att uppnå förståelse och humanitet. Motdemonstranter som själva tar till våld och skadegörelse är inte precis trovärdiga i kampen för ett humanitärt och öppet Sverige.
Vi är inte ute efter någon form av mediatystnad. Tvärtom. Att Dagens Nyheter inte med ett enda ord nämner fredagens demonstration, visar med all önskvärd tydlighet vad mediatystnad kan få för konsekvenser. Det måste emellertid finnas någon slags proportion i nyhetsförmedlingen. Det är dessutom en avsevärd skillnad på grundligt belagd information och svagt underbyggda artiklar skrivna i rent och skärt försäljningssyfte.
Att på en kväll betala flera års reklamplats för "Sverigedemokraterna" för att sedan döma ut dem som rasister är inte bara moraliskt undermåligt av media utan direkt farligt. Expressens omtalade annonskampanj, som sades underblåsa rasism, fick tidningens chefredaktör Erik Månsson sparkad. Skall det faktum att resten av media på ovan beskriva sätt underblåser främlingsfientlighet och rasism få passera utan kommentar?