Krigsslutet gav nya möjligheter till familjeåterförening. Asylsökande fortsatte att komma; människor från s k "majoritetsområden" avvisades; f d internflyktingar som inte ansågs kunna återvända till sina tidigare hemorter beviljades flyktingstatus. Sommaren 1996 publicerade ICRC den första förteckningen över saknade personer (den senaste upplagan innehåller drygt 18.000 namn). Bosnierna med kroatiska pass levde länge (vissa ännu 1998) i osäkerhet om sin framtid; här agerade Röda Korset med upprepade skrivelser till regeringen. Insatserna kring frivillig återvandring fortsatte och förstärktes.
I skrivande stund, efter två och ett halvt år av fred i Bosnien-Hercegovina, pågår strider i Kosovoprovinsen i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Federala jugoslaviska (serbiska) styrkor står mot "Kosovas befrielsearmé", UÇK. Städer och byar beskjuts. Människor isoleras i "befriade" områden eller tvingas på flykt till Montenegro, Makedonien (FYROM), Albanien och Bosnien-Hercegovina. Krigets verklighet är åter på Balkan.
Samtidigt går utvecklingen i Bosnien-Hercegovina mot integrering. Krigsåren blir sakta historia. För Svenska Röda Korset är det dominerande temat idag frivillig återvandring. Alltjämt saknas dock tusentals personer och varje månad anländer nya asylsökande till Sverige, främst människor som tidigare vistats i Tyskland med "Duldung" (tidsbegränsade uppehållstillstånd). För dessa väntar återsändande till Tyskland i enlighet med Dublinkonventionen. För nyanlända asylsökande som varit internflyktingar i Bosnien-Hercegovina är praxisläget oklart. Klart är emellertid att Bosnien-Hercegovina även fortsättningsvis kommer att engagera Röda Korsets flyktingkonsulenter och dess flyktingenhet.