För grundskolan och gymnasieskolan föreskrivs att:
Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper, utveckla deras färdigheter och ... främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. (Skollagen 1:1)
Kunskaper och färdigheter kan på grundskolenivå knappast anses syfta till yrkesutbildning och kan därför ses som ett led i barnens bildning. Barnen skall fostras till harmoniska människor och dugliga, ansvarskännande "samhällsmedlemmar". Varför ordvalet "samhällsmedlemmar istället för "medborgare"? Ser man en motsättning mellan de uppställda syftena och försöker minska detta genom ordvalet, eller motiveras ordvalet av juridiska skäl (invandrar- och flyktingbarn)? Enligt nyhumanismen finns det ingen motsättning här. Att människan är harmonisk är en förutsättning för att hon skall kunna vara en duglig och ansvarskännande medborgare.
Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. (Skollagen 4:2)
När syftet för grundskolan här anges försvinner plötsligt de nyhumanistiska influenserna. Eleverna skall socialiseras in i samhället, de skall kunna "delta i samhällslivet". Men i vilken roll? Som medborgare eller undersåtar? Inget svar ges i paragrafen. Kan vi lita på att vad som stadgas i 1:1 gäller och att där med "samhällsmedlemmar" avses "medborgare"? Ett förtydligande från lagstiftarens sida är angeläget.
Gymnasieskolan skall vara grunden för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning. (Skollagen 5:1)
Här visas mycket klart att yrkesutbildningen ställs i centrum. Är eleverna "färdigbildade" och har nått "den högsta" personliga utvecklingen efter nio år i grundskolan eller upplever man en motsättning mellan bildning och specialisering (yrkesutbildning)? Fortfarande skall 1:1 gälla, men "gymnasieskolan skall vara grund för yrkesverksamhet...". Här ställs 1:1 i bakgrunden även om den alltjämt beaktas. Det nyhumanistiska bildningsidealet får allt mindre inflytande.
För högskolan gäller att:
Utbildningen skall anordnas så att de studerande förvärvar kunskaper och färdigheter samt utvecklar sin förmåga att kritiskt bedöma företeelser av skilda slag. Utbildningen skall främja att de studerande förbereder sig för skilda yrken eller vidareutbildar sig inom yrken de redan utövar ...
All utbildning skall främja de studerandes personliga utveckling. (Högskolelagen 1)
Den studerande skall förvärva kunskaper och färdigheter. På denna nivå kan detta anses syfta till yrkesutbildning, då utbildningen skall "främja" detta. Tillägget "samt utvecklar sin förmåga..." återför återigen tankarna till medborgarbildningen eller den "ansvarskännande samhällsmedlemmen". Denna bildning tycks dock komma i andra hand. Yrkesutbildningen ställs i centrum. Som ett tillägg stadgas att "All utbildning skall främja de studerandes personliga utveckling." Men varför sätts det inte in i sitt sammanhang i det övre stycket; personlig utveckling som ger förmåga "att kritiskt bedöma företeelser" (se stycket om grundskolan) i centrum och därefter yrkesutbildning för tillämpning av de tillgodogjorda färdigheterna? Här finns enligt debattören Lennart Olausson en motsättning då utbildningen enligt "myndigheterna" "skall leda till ett bestämt yrke" och följden är att utbildningen anpassas till arbetsmarknaden. Mot detta ställs personlighetsutvecklingen och det kritiska tänkandet. Vill man alltså enbart utbilda välsmorda kuggar till samhällets maskineri? Med denna avslutande fråga anknyter vi till det medborgarideal som marxismen ger uttryck för.
[...]