Studien av den svenska utbildningens mål och riktlinjer reser fler frågor än den besvarar. Det står emellertid klart att utbildningen på gymnasie- och högskolenivå syftar till specialisering och yrkesutbildning. Den personliga utveckling och det kritiska tänkandet ställs åt sidan. Människans utveckling av hela personligheten försummas alltså. Frågan som här återstår att besvara är om detta är avsiktligt eller om det beror på andra omständigheter och vilka dessa är i så fall är.
Det finns en konflikt mellan utbildning och bildning då den svenska utbildningens mål är att de studerande skall utbildas till bestämda yrken och att utbildningen anpassas efter arbetsmarknadens behov. Mot denna yrkesutbildning ställs bildningen som innebär en utveckling av hela personligheten och som leder till förmåga att tänka kritiskt och självständigt. Detta i sin tur är förutsättningar för att individen som medborgare skall kunna ta sitt ansvar och utöva inflytande på de samhälleliga besluten i en demokratisk stat. Det matriella välståndets tillväxt genom en ökande specialisering ställs mot individens personliga utveckling och därmed även mot demokratin.
För nyhumanismen är bildningen en individuell bildning för medborgarskap. Detta kräver en harmonisk utveckling av den enskilda individens olika möjligheter, just en utveckling av hela personligheten. Som komplement till denna medborgarbildning skall yrkesutbildningen syfta till tillämpning av förvärvade färdigheter.
Offrar man alltså medborgarskapet på specialiseringens altare? Blir vi enbart undersåtar i ett komplext storsamhälle som vi inte förstår? Frågor som dessa bör tas upp i en senare diskussion, en nödvändig sådan för att demokratin skall kunna hållas vid liv.
Som vi förstår av ovanstående resonemang, är Schiller och Humboldt högaktuella även idag och deras skrifter väl värda vidare studier.
Även ur det marxistiska perspektivet, utifrån vilket vi genomfört vår granskning av läroplanerna, finner vi en påtaglig konflikt. Vad vi ser framträda är givetvis en motsättning mellan två sätt att se på de problem som finns i det borgerliga samhälle som även Sverige omfattas av. Det gäller då både det sätt man uppfattar och beskriver problemen och de lösningar man ser på dem.
Man kan naturligtvis, med den relationistiska granskningen av våra läroplaner som grund, hävda att en helt ny läroplan är av nöden. Denna skulle i så fall ge uttryck för en samhällssyn som omfattas av den marxistiska skolan. En sådan förändring måste vara följden av en demokratisk samhällsutveckling där det relationistiska sättet att se på det sociala livet allt mer vinner insteg. Man skulle kunna kalla denna tänkta utveckling för en revolution i medvetandet.
Att denna förändring i sättet att betrakta människans sociala liv även måste följas av en strävan att omprioritera värdet i t ex arbetets utformning och innehåll ligger i det disparata bildningsideal som marxismen givit upphov till. Att den politiska och därmed medborgerliga kompetensen står i en svårbestämd motsättning till den specialiserade yrkesinriktningen har ovan redan konstaterats. Detta motsättningsförhållande måste vara ett ämne för fortsatt diskussion.
För att återknyta till syftespresentationen under avsnitt 1.2, vill vi avslutningsvis konstatera att förhållandet mellan "det svenska utbildningsidealet" och de medborgarideal vi avsett att jämföra det med, är svårgripbart men hyser avsevärda spänningar.
Uppsatsens frågeställningar har härmed blivit, om än inte fullständigt besvarade, belysta på det sätt vi avsåg. Den granskning av skollagen, högskolelagen och aktuella läroplaner vi har genomfört med kvalitativ metod avser endast den svenska utbildningens mål och riktlinjer. Undersökningen kan med fördel därför senare kompletteras med en empirisk studie av den praktiska tillämpningen av dessa.
Vi anser oss ha uppfyllt det övergripande syftet så till vida att vi övat vår kritiska förmåga genom en granskning av en vital del av det sociala sammanhang som vi själva ingår i. Det är vår förhoppning att presentationen av denna uppsats skall kunna bidra till en för demokratin befrämjande diskussion.
[...]
Till sist vill vi passa på att tacka vår handledare Mikael Hallberg för god vägledning samt Ingrid Segerstedt Wiberg och Jean Paul Sartre för inspiration till ämnesvalet. Tack också till Lisa Danielsson.