"Today [1968], more than ever, one has reason to hope and expect that the growing conscience of unity in Europe will gradually lead to the attainment of the ideal of universialism of which, during the height of his enthusiasm, List was the ardent advocate." Är europeisk integration under 1990-talet ett mål i sig eller ett medel för att nå universell integration? Som framgår av citatet såg Friedrich List regional integration enbart som ett medel i strävan mot just universell integration. Det finns idag all anledning att diskutera denna fråga och ur detta perspektiv är List mer aktuell än någonsin.
I början av 1800-talet stod England och Frankrike som förebilder i många av Europas övriga stater, England genom sin tidiga industrialisering och Frankrike på grund av 1789 års revolution och de reformer som följde denna. Utveckling kom att innebära en strävan att likna dessa förebilder. Ett allvarligt hinder i vägen för denna utveckling var emellertid de handelshinder och inskränkningar av den personliga rörligheten som existerade inom staterna. Den interna ekonomiska integration som England och Frankrike (och U.S.A.) hade uppnått blev därför ett nödvändigt delmål på vägen mot efterliknelse. Förhoppningen var att Europa skulle bli en kontinent bestående av stora integrerade frihandelsområden. Det första steget i denna riktning togs av ett antal stater i Tyska konfederationen och ledde 1834 till upprättandet av den tyska tullunionen, Zollverein. En av de främsta och ivrigaste förespråkarna för det tyska ekonomiska enandet var Friedrich List. Lists engelske översättare, Sampson S. Lloyd, betecknar honom dessutom som "the intellectual founder of the German Zollverein."
Uppsatsens syfte är att beskriva Friedrich Lists insatser för det tyska ekonomiska enandet år 1834 genom upprättandet av den tyska tullunionen (Zollverein) samt att beskriva Lists idéer vad gäller regional och universell integration. För att på ett meningsfullt sätt kunna beskriva Lists idéer i detta avseende krävs även en genomgång av hans idéer vad gäller frihandel och protektionism.
Med bakgrund av detta avser uppsatsen att behandla följande frågeställningar:
I. Vilka var Lists argument för en tullunion?
II. Hur arbetade List aktivt för upprättandet av en tullunion?
III. Vilken syn hade List på frihandel och protektionism?
IV. Vilken syn hade List på regional och universell integration?
Frågeställningarna I-II begränsas genom att de endast avser tiden fram till 1822 , III-IV begränsas genom att de enbart avser Lists idéer så som de uttrycks i The National System of Political Economy. Det skall också påpekas att detta verk skrevs och publicerades efter den tyska tullunionens förverkligande.
Uppsatsen bygger på två olika kvalitativa metoder, funktionell och innehållslig idéanalys. Funktionell idéanalys kan avse att klarlägga hur vissa idéer har påverkat ett skeende i samhällsutvecklingen. Här tages endast ett första steg i denna analys; Hur sökte List, med utgångspunkt från sina idéer, påverka utvecklingen av Tyska konfederationen? Innehållslig idéanalys innebär tolkning av en text med avseende på det informativa innehållet.
Uppsatsens första analysdel består alltså av en begränsad funktionell idéanalys. Avsikten är här enbart att beskriva Lists aktiva insatser i syfte att få till stånd ett tyskt ekonomiskt enande. Huruvida dessa insatser faktiskt påverkade den tyska utvecklingen diskuteras ej, härom, och om Zollvereins betydelse, finns vitt skilda uppfattningar. Del två består av en innehållslig idéanalys av Lists monumentalverk The National System of Political Economy.
Uppsatsens första analysdel bygger på sekundärkällor, främst Henderson (1939): The Zollverein och Roussakis (1968): Friedrich List, The Zollverein, and the Uniting of Europe. W.O. Henderson, fil. dr. i ekonomisk historia, har skrivit en rad böcker i ämnet Europas ekonomiska historia. Det här anförda verket anses vara ett standardverk vad gäller utvecklingen mot det tyska ekonomiska enandet. Emmanuel N. Roussakis framstår som en av de få (om ej den ende) som under senare delen av nittonhundratalet (efter andra världskriget) behandlat Friedrich List och dennes idéer om regional och universell integration.
Uppsatsens andra analysdel bygger på en primärkälla, Friedrich List (1928): The National System of Political Economy. Denna är en av de två översättningar från tyska till engelska som finns publicerade och den enda som utgivits under det innevarande århundrandet. På grund av för ändamålet ej tillräckliga språkkunskaper och tillgänglighet (Stockholms Universitet) har denna översättning valts (någon svensk översättning har ej funnits till förfogande). Det kan tilläggas att samtliga använda källor är skrivna på engelska och utgivna i England eller U.S.A. Förekomst av svenska sekundärkällor med relevans för det ämne som behandlas i uppsatsen har ej kunnat påvisas vid materialinsamlingen.
Friderich List föddes revolutionsåret 1789 i staden Reutligen i Württemberg (ingår idag i den tyska delstaten Baden-Württemberg). Han började sin karriär som stadsnotarie i Blaubeeren, Ulm och Tübingen och efter att ha genomgått ett flertal statliga anställningsprov tilldelades han en tjänst inom Württembergs statsförvaltning. Befodringarna avlöste snabbt varandra och vid 27 års ålder utsågs List till statssekreterare.
1819 blev List sekreterare och rådgivare i en nybildad sammanslutning av handels- och industrimän (der Deutsche Handels- und Gewerbsverein) som verkade för avskaffandet av alla interna tyska tullar. Han började nu ses med ogillande ögon från regeringens sida och förlorade sin statliga tjänst. Trots detta blev han emellertid invald i Württembergs nationella lagstiftande församling, men fråntogs sin plats efter att regeringen vägrat godkänna valet. Dessa motgångar hindrade dock inte List från att fortsätta verka för frihandel mellan de tyska staterna.
1820 blev List åter invald i Württembergs nationella lagstiftande församling, men hans politiska aktiviteter gjorde att han även denna gång fråntogs sin plats. Han dömdes dessutom till tio månaders straffarbete. För att undkomma verkställandet av domen flydde List till Paris. I Paris träffade han general Lafayette som inbjöd honom att besöka U.S.A. Istället för att omedelbart acceptera denna inbjudan återvände List till Württemberg för att ansöka om benådning. Han fängslades emellertid vid ankomsten och släpptes inte förrän flera månader senare, då efter att ha tvingats avsäga sig sitt medborgarskap. Han var inte längre välkommen i sitt hemland och inte heller Frankrike ville ta emot honom. List bestämde sig nu för att ta sin tillflykt till U.S.A.
Efter ett misslyckat försök att försörja sig som jordbrukare startade List den tyskspråkiga tidningen Der Adler. 1827 skrev han tolv artiklar i brevform angående den då pågående striden mellan protektionister och frihandelsförespråkare. I dessa kritiserade han den världsomfattande frihandel som den engelske nationalekonomen Adam Smith hade förespråkat och förordade istället protektionism för att skydda den amerikanska industrin i dess uppbyggnadsskede. Artiklarna sammanställdes senare samma år i Outlines of American Political Economy, Lists första systematiska verk. Der Adler blev en succé och det dröjde inte länge förrän List upptäckte en betydande kolfyndighet i Pennsylvania. Trots framgångarna längtade han emellertid efter att få återvända till sitt hemland. Under de följande åren förespråkade han och gjorde upp planer för ett tyskt nationellt järnvägsnät.
1830 fick List äntligen chansen att återvända till Europa, nu som amerikansk diplomat i Paris. Senare utsågs han till konsul i Hamburg, men godkändes ej av stadens senat. Då han fortfarande var förbjuden att besöka Württemberg stannade han i Paris och efter en kort vistelse i U.S.A. installerades han som amerikansk konsul i Leipzig. Som konsul marknadsförde List sina järnvägsplaner med delvis stora framgångar. Järnvägsbolag bildades för byggandet av ett flertal linjer och han fick mottaga utmärkelser för sina insatser.
1837 blev List medarbetare i tidningen Allgemeine Zeitung och samma år skrev han i Paris sitt andra systematiska verk, The Natural System of Political Economy. I detta fördjupade och utökade han det teoretiska system som han tidigare hade skisserat i Outlines of American Political Economy samt tillfogade en redogörelse för systemets historiska grundval.
Efter att ha lämnat Paris bosatte sig List i Augsburg. Här färdigställde han sitt viktigaste och mest kända verk, The National System of Political Economy, publicerat 1841. Två år senare startade han tidskriften Das Zollvereinsblatt för att ytterligare sprida sina idéer och fortsatte dessutom att skriva för olika tidningar, främst om utvecklingen av det tyska järnvägsnätet. När han inte skrev reste han runt i Europa och propagerade för sina idéer. Slutligen mottogs han också i sitt hemland och vid en audiens hos Konungen av Württemberg fick han upprättelse med orden "List, I bear you no ill-will. What a pitty it is that twenty-four years ago we had not learnt to know each other as well as we do now!" Lists liv hade emellertid nu snabbt börjat närma sig sitt slut. Ändlöst arbete hade allvarligt underminerat hans hälsa, men trots detta vägrade han att ge upp sina strävanden. När han till sist var vid så dålig hälsa att han tvingades vila upp sig i Tyrolen var det redan för sent. Efter några dagars sängliggande tog han sitt eget liv. Året var 1846, List slutade sitt liv vid en ålder av 57 år.
"Almost the only form of unity which Germans possessed in the eighteenth century was that of language and culture, and even this was not a strong bond." Den tyska nationen var uppdelad i över trehundra stater. De nordtyska staterna var dessutom protestantiska, medan de sydtyska staterna och Österrike var katolska. I kulturellt hänseende var influenserna från Frankrike mycket omfattande.
De tyska staterna löd formellt under det Tysk-romerska rikets kejsare, men vid sjuttonhundratalets slut fungerade de i praktiken som självständiga stater. Under Napoleons inflytande sammanfördes de tyska staterna i tre större områden och 1806 upplöstes slutligen det tusenåriga Tysk-romerska riket.
Efter Napoleons nederlag 1814-15 ändrades återigen den tyska kartan. De tyska staterna var nu trettioåtta stycken och samlades genom Wienkongressen 1815 i Tyska konfederationen. Österrike blev konfedartionens mäktigaste stat.