Tolkningen av Genčvekonventionens flyktingbegrepp skiljer sig från stat till stat i Europa. Det räcker med att göra en jämförelse mellan två grannar som Sverige och Danmark för att se att så är fallet. Sverige begagnar sig av ett förhållandevis restriktivt flyktingbegrepp, men kompenserar detta genom att generöst tillämpa s k asylrelaterade skäl, vilka indelas i flera grupper. Danmark ger flyktingstatus åt en betydligt större andel av de asylsökande som beviljas uppehållstillstånd än vad Sverige gör.
Danmark beviljade under 1990 uppehållstillstånd enligt Genčvekonventionens flyktingdefinition, de facto-flyktingar samt av humanitära skäl till 2 111 personer. Sverige beviljade med "samma" grunder under budgetåret 1990/91 uppehållstillstånd till 11 393 personer. (Jämförelser av statistiska uppgifter för olika stater skall dock tolkas med stor försiktighet, då "samma" grunder alltså inte innebär att begreppens definitioner och tolkningar överensstämmer mellan olika stater. Flera stater redovisar dessutom endast antalet personer som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar.)
Här införs plötsligt ett nytt begrepp som tidigare inte nämnts, de facto-flyktingar. Ingenstans i dokumenten i kapitel 2 finns detta begrepp att hitta. Men hjälp finns att få. Kommissionen definierar i en skrivelse en de facto-flykting som en person som inte blivit beviljad flyktingstatus (enligt Genčvekonventionen), men som av humanitära skäl trots detta inte blivit avvisad p g a att hans "physical integrity would be thereby endangered" . Detta sägs dock enbart innebära att temporärt uppehållstillstånd beviljas. Då det emellertid finns stora skillnader också i medlemsstaternas tillämpning av begreppet "de facto-flykting" anser Kommissionen att harmonisering är nödvändig. Medlemsstaternas invandrarministrar anser att tillståndsregler för uppehållstillstånd av humanitära skäl bör harmoniseras. Här torde också då de facto-flyktingar ingå.
I Sverige beviljas de facto-flyktingar permanent uppehållstillstånd (PUT). Enligt den svenska utlänningslagen (1989:529) är en de facto-flykting en person "som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta."
Uppehållstillstånd för de facto-flyktingar definieras i Sverige som asylrelaterade uppehållstillstånd. Sådant uppehållstillstånd kan också ges av politiskt-humanitära skäl samt till krigsvägrare. Uppehållstillstånd kan också ges av "rent humanitära skäl, som alltså inte är relaterade till asyl".
I Lissabon i juni 1992 godkände medlemsstaternas invandrarministrar ett förslag till en s k parallellkonvention till Dublinkonventionen, Avant-projet de convention parallčle ā la Convention de Dublin du 15 juin 1990 . Syftet med denna konvention är att Dublinkonventionens regler också skall kunna tillämpas på stater som inte är medlemmar i EG.
Enligt den nuvarande svenska regeringen har "ett antal länder främst i Västeuropa (däribland Sverige) /.../ förklarat sig intresserade av att tillträda" . I en av utrikesdepartementets s k grönböcker, Konsekvenser vid ett svenskt EG-medlemsskap, anges de intresserade staterna vara "de flesta" medlemmarna av EFTA samt U.S.A. och Kanada . Vidare sägs att Sverige vid medlemskap
mer direkt kommer att deltaga i EGs inre arbete i alla de frågor som hänger samman med avveckling/förenkling av gränskontrollen för personer. Detta gäller naturligtvis även asylfrågorna och frågan om anslutning till den redan färdiga [Dublin]konventionen - för den händelse att en sådan anslutning inte blivit ett faktum redan dessförinnan.
Märk orden "för den händelse". Sveriges uppenbart innerliga, alternativt predestinerade, intresse meddelas också i Ds 1991:82 EES-anpassning av utlänningslagen och utlänningsförordningen (se kapitel 1). Observera att flyktingpolitik emellertid inte ingår i EES-avtalet. Nåväl, Sveriges intresse alltså. När och av vem detta framförts avslöjar tyvärr inte ovanstående officiella handlingar. Tidigare citerade Gösta Torstensson har dock svaret. Det var den förutvarande socialdemokratiska regeringen som uttryckte viljeyttringen i närvaro av medlemsstaternas invandrarministrar i Dublin i juni 1990 .
Här skulle jag kunna avsluta detta avsnitt och direkt gå över till att säga något om innehållet i konventionen. Men först en liten påminnelse. Att tillträda parallellkonventionen medför naturligtvis samma konsekvenser som att tillträda dess mall, Dublinkonventionen. Alltså, även Sveriges flyktingpolitik kommer att bli föremål för den omtalade harmoniseringen, oavsett för vilket alternativ de svenska medborgarna lägger sin röst vid folkomröstningen om svenskt medlemskap i Europeiska Unionen. Eller kommer det, till skillnad från vid behandlingen av EES-avtalet, att hållas en folkomröstning även om anslutningen till parallellkonventionen?
Dublinkonventionen och dess parallellkonvention
Parallellkonventionens innehåll avviker endast på en punkt från Dublinkonventionen vad beträffar de delar jag redogjort för i tidigare kapitel. Som motiv anges av lätt insedda skäl inte Romfördragets artikel 8A. Om en presentation av parallellkonventionen trots frånvaron av variation ändå önskas, bläddra tillbaks till kapitel 2 och byt ut "medlemsstat" mot "avtalsslutande stat".
Det som innehållsmässigt skiljer de båda åt är av institutionell art och påverkar inte den praktiska tillämpningen. Så skall t ex utbyte av statistik över antal asylansökningar enligt Dublinkonventionen förmedlas via Rådets sekretariat, medan detta enligt parallellkonventionen skall ske via en kommitté som enligt de båda konventionerna bl a skall övervaka dessas tillämpning. Dublinkonventionens kommitté skall bestå av en representant för varje medlemsstat, medan parallellkonventionens skall vara sammansatt av en representant från varje avtalsslutande stat.
A Committee shall be set up compromising one representative of the Government of each Member State.
Il est institué, aux fins de la présente Convention, un Comité composé d'un représentant du gouvernement de chaque Haute Partie contractante.
Som avslutning skall understrykas att innehållet i parallellkonventionen är preliminärt och öppet för förhandlingar med "intresserade" stater.
Sverige är alltså intresserat av att tillträda parallellkonventionen. I detta kapitel ställs frågan om det finns stöd för en sådan anslutning i Sveriges riksdag. Mer allmänt, talar "EG:s flyktingpolitik" för eller emot ett svenskt medlemskap i Europeiska Unionen? Vad säger riksdagspartierna?
Först ges, i mån av tillgänglighet av källor, en redovisning av respektive partis inställning i till europeiskt samarbete i flyktingfrågor, framförallt medlemsstaternas. Därefter söks svaren på ovanstående frågor. De motioner som refereras är, med endast ett undantag, partimotioner.
Moderata Samlingspartiet
Moderaterna skriver i Fakta om Flykting- och invandrarpolitiken att "det är viktigt att den västeuropeiska flyktinglagstiftningen harmoniseras". Partiet vill dessutom avskaffa begreppet "de facto-flykting". I Moderaterna Europapartiet görs en genomgång av "förrädiska nej-argument" samt "moderata argument för Europa", men inte ett enda ord sägs om den önskvärda harmoniseringen eller om flyktingpolitik i allmänhet.
I en motion om Sveriges invandrar- och flyktingpolitik skriver partiet att en harmonisering av flyktinglagstiftningen bör eftersträvas, i första hand inom Norden, men även med andra stater, främst i Västeuropa. Detta anges vara "särskilt viktig med tanke på det integrationsarbete som pågår inom EG". Vidare bör Sverige ta initiativ till en europeisk konferens "med målet att harmonisera flyktinglagstiftningen i Europas samtliga stater".
Enligt Johan Tideman, politisk handläggare med ansvar för invandrarfrågor, bör Sverige tillträda parallellkonventionen och han konstaterar kort att det flyktingpolitiska samarbetet är "en av många fördelar" med EG. Alltså, samarbetet talar för ett svenskt medlemskap.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet liberalerna skriver i en motion att "en liberal flyktingpolitik i Europa måste självfallet ta sikte på en harmonisering av EG-medlemsländernas politik". Partiet anser att en europeisk konvention som reglerar bl a begreppet "de facto-flykting" måste upprättas, annars "riskerar en stor del av dessa flyktingar att inte kunna få något skydd alls". Med fokus på svensk flyktingpolitik kräver partiet i samma motion att "sanktionerna mot flygbolagen måste avskaffas" .
I en annan motion, som har många lydelser gemensamma med den förra, fastslås att frånvaron av harmonisering medför att de asylsökande p g a Dublinkonventionen och Schengenavtalet kan "utsättas för nyckfull behandling". "En mer naturlig ordning hade [enligt partiet] varit att först arbeta för en harmonisering av lagstiftningen" och därefter anta dessa konventioner. Vid en harmonisering uppges emellertid risken vara "betydande att man kommer att samla sig kring den minsta gemensamma nämnaren". Motionen avslutas med konstaterandet att "de svenska liberalerna behövs i arbetet för en alternativ utveckling av EG:s flyktingpolitik".
I Folkpartiet liberalernas Fakta 91:34 Sverige i Europa står att läsa den inre marknaden "förutsätter en gemensam gräns mot omvärlden och en gemensam flykting- och asylpolitik". Dublinkonventionen sägs emellertid vara "ett oroande tecken i tiden", då denna innebär att "ännu ett hål täpps igen för människor på flykt". Folkpartiet vill istället arbeta "för en gemensam europeisk flyktingpolitik som präglas av humanitet och rättssäkerhet".
Sedan detta informationsblad (och även motionerna) skrevs har Folkpartiet hamnat i regeringsställning samt övertagit ledningen av den svenska flyktingpolitiken i egenskap av att svara för den politiska ledningen av Kulturdepartementet. Nu säger Daniel Andersson, politisk sakkunnig i sagda departement, att Dublinkonventionen inte utgör en allvarlig inskränkning av rätten till asyl. Han menar att informationen om konventionen tidigare varit dålig. Carl B Hamilton, riksdagsman för Folkpartiet och välkänd EG-debattör, vidhåller emellertid i en motion från 1992 att Dublinkonventionen "ger anledning till oro" .
Vad gäller parallellkonventionen hänvisar Daniel Andersson till att Sverige har visat sig intresserade av ett tillträde och att Folkpartiet liberalerna inte har redovisat någon avvikande uppfattning i denna fråga. Det flyktingpolitiska samarbetet inom EG är enligt Andersson nödvändigt och talar därför för ett svenskt medlemskap.
Centerpartiet
För Centerpartiets del har tillgängligheten av skriftliga källor varit obefintlig. Bland de två senast avslutade riksmötenas inlämnade motioner återfinns inte en enda partimotion som faller inom ramen för vad som behandlas i detta kapitel. Emellertid, enligt riksdagsman Rune Backlund är en harmonisering av flyktingpolitiken nödvändig då "trycket" på Europa kommer att öka. Dublinkonventionen är bra eftersom den förhindrar dubbelansökningar.
Maria Andersson, politisk sekreterare i Centerpartiet, menar att en den "börda" som flyktingmottagningen innebär måste fördelas jämnare mellan Europas stater. Sverige och Tyskland kan inte ta emot alla asylsökande, press måste sättas på bland andra Norge och Finland att ta ett större ansvar. Centerpartiet vill ha en gemensam och generös flyktingpolitik i Europa och detta innebär enligt Andersson att "rent principiellt" bör Sverige ansluta sig till parallellkonventionen. Hon säger vidare att gemensamma regler är den enda framkomliga vägen för att lösa de problem som finns. Det flyktingpolitiska samarbetet inom EG talar därför inte emot ett svenskt medlemskap.
Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS)
Inte heller KdS har inlämnat någon partimotion i ämnet. Efter min förfrågan har dock, på riksdagsman Peter Hedfors initiativ, en redogörelse för partiets uppfattning sammanställts.
I redogörelsen hänvisas till EPP, Europeiska Folkpartiet (den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet), som tillsammans med svenska KdS "kräver en gemensam och generös flyktingpolitik, byggd på Genčvekonventionen". EPP lägger betoningen på förebyggande åtgärder, bland andra förbud av vapenexport till "områden som är präglade av spänningar", men stöder också det flyktingpolitiska samarbete som bedrivs mellan medlemsstaterna.
KdS säger sig inom EG vilja arbeta för en generös flyktingpolitik "som i stort följer de regler som Sverige tillämpat före den 13 december 1989, d v s ett något vidare asyl-begrepp än Genčvekonventionens".
Hardy Hedman, politiskt sakkunnig på Utrikesdepartementet, uppger att KdS inte har tagit ställning till parallellkonventionen. Det flyktingpolitiska samarbetet inom EG talar enligt Hedman inte emot ett svenskt medlemskap, men det "uppmanar till varsamhet", då KdS alltså är angelägna om att skydd inte enbart ges i enlighet med Genčvekonventionen.
Ny Demokrati
Ny Demokrati skriver i ett flygblad att Sverige bör bedriva en flyktingpolitik "som har brett stöd". Ett inslag i en så beskaffad politik är "internationella överenskommelser". Någon närmare förklaring till vad detta kan tänkas innebära ges dock inte i nämnda flygblad.
Enligt Ny Demokratis representant i riksdagens utrikesutskott, Lars Moqvist, bör internationella överenskommelser träffas för att fördela ansvaret för främst kvotflyktingar och asylsökande från oroliga områden i vår närhet som det forna Jugoslavien och i framtiden även Ryssland. Sverige bör redan idag i största möjliga utsträckning delta i medlemsstaternas samarbete och detta implicerar enligt Moqvist att parallellkonventionen bör undertecknas så snart som möjligt. Det flyktingpolitiska samarbetet i sin helhet är emellertid enligt Moqvist en "komplex fråga", men som en följd av att Ny Demokrati anser att internationellt samarbete behövs, så talar medlemsstaternas flyktingpolitiska samarbete för ett svenskt medlemskap.
Socialdemokraterna
I den socialdemokratiska regeringens proposition om invandrar- och flyktingpolitiken från 1991 formuleras uppfattningen att det finns "en viss risk för att den harmonisering av invandrings-, asyl- och flyktingpolitiken, som ser ut att bli ett led i den västeuropeiska integrationen, leder till att nya murar reses där gamla murar rasat". Sverige bör därför, inom bl a EES och EG, "fortsätta att aktivt motverka en sådan utveckling". Den f d regeringen skriver vidare att i det "internationella agerandet är det /.../ klokt att arbeta utifrån en nordisk plattform".
Enligt Björn Andersson, sekreterare i socialdemokraternas invandrarpolitiska arbetsgrupp, vill partiet ha ett enhetligt agerande i Europa när det gäller asylfrågor och någon form av internationellt samarbete är därför nödvändigt. Partiet har emellertid inte tagit ställning till parallellkonventionen eller andra flyktingpolitiska frågor som berör samarbetet inom EG. En diskussion pågår och när denna är avslutad kommer ett officiellt ställningstagande att presenteras. Ett "policydokument" förbereds där partiets uppfattning skall redovisas.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet skriver i en motion att det "inom EG planeras och genomförs åtgärder som riskerar att stänga ute skyddsbehövande människor". Dessa åtgärder anges inbegripa bl a gemensam visumpolitik och påföljder för transportföretag. Enligt partiet måste en harmonisering av flyktingpolitiken "ske i enlighet med de normer som ger de asylsökande det bästa skyddet" och därför förespråkas att, på nordiskt initiativ, en europeisk konvention för skydd av de facto-flyktingar och krigsvägrare upprättas.
Vänsterpartiet tar också upp Sveriges visade intresse av att delta i det "viktiga" samarbetet inom EG. Partiet menar att det "ur demokratisk synvinkel är mycket angeläget att regeringen ger riksdagen en samlad och fyllig redovisning av Sveriges agerande i denna fråga".
Enligt Billy Eriksson, sekreterare i Vänsterpartiets Europautskott, har partiet inte tagit ställning till parallellkonventionen. En gemensam flyktingpolitik i Europa är emellertid enligt Eriksson inte bra, eftersom det inte skulle vara möjligt för Sverige att då föra en generösare politik än andra stater. Som medlem i Europeiska Unionen skulle Sverige "tvingas föra exakt samma" politik som övriga medlemsstater. Eriksson menar därför att det flyktingpolitiska samarbetet inom EG talar emot ett svenskt medlemskap. Han säger dock att oavsett om Sverige blir medlem eller ej, så kommer det att vara svårt för Sverige att avvika allt för mycket från EG.