Nu är det slutligen dags för det goda rådet. Bekämpa orsakerna till att människor flyr från sina ursprungsländer! Lyssnar medlemsstaterna? Diskuteras förebyggande åtgärder inom det flyktingpolitiska samarbetet? Görs någonting för att undvika att flyktingströmmar uppstår?
De olika områden för åtgärder som anges nedan är förknippade med olika samarbetsformer inom EG. En del hänför sig till mellanstatligt samarbete, andra tillhör EG:s kompetensområde, så t ex det gemensamma biståndet. (Utrikes)politiskt samarbete sker inom ramarna för EPS, Europeiska Politiska Samarbetet. Så står t ex att läsa i en informationsbroschyr från EF-sekretariatet i Köpenhamn att "det vigtigste middel til at påvirke befolkningsstrømme mod Europa er udenrigspolitik og økonomisk samarbejde med fattigere lande".
Det flyktingpolitiska samarbetet
Förslag till angreppssätt ("approach") för att förebygga flyktingströmmar och folkomflyttningar av andra skäl redovisas i Invandrarministrarnas rapport, Report from the Ministers responsible for immigration to the European Council meeting in Maastricht on immigration and asylum policy, under rubriken "Migration policies in the broad sense".
Enligt rapporten bör ekonomiskt, socialt och finansiellt samarbete utvidgas med de stater i EG:s närhet från vilka människor utvandrar av ekonomiska och sociala skäl. Utbildning och praktik i medlemsstaterna föreslås kunna vara en del i detta samarbete.
Vid etniska motsättningar skall alla ansträngningar göras för att minska dessa. Ansträngningarna skall dock först och främst inriktas på politiskt samarbete och "an adequate human rights policy".
Människor i berörda stater skall vidare informeras om "the possibilities and impossibilities for long-term stays in EC Member States". Många anses, "at the moment", ej känna till vilka regler som gäller.
Globalt bör åtgärder vidtas i form av utvecklingsbistånd och kontroll av regionala konflikter samt i frågor som gäller mänskliga rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljö. Stöd till UNHCR, för att möjliggöra att asylsökande kan få skydd i sitt ursprungslands närhet, anges också som en lämplig åtgärd (detta är dock ej en åtgärd som förebygger orsakerna till att människor flyr).
Förslagen är som framgått ovan mycket allmänt hållna. De är dessutom alltså enbart förslag, inte redan vidtagna eller planerade åtgärder. Frågan var emellertid också om det görs någonting för att undvika att flyktingströmmar uppstår. För att om möjligt hitta ett svar går jag över till Kommissionens informationsmaterial om tredje världen och bistånd.
Utvecklingsbistånd
I skriften The Community and the Third World står att läsa att EG har samarbetsavtal med 69 stater i bl a Afrika, den s k Lomékonventionen, med sju arabiska stater samt med ett antal stater i Asien och Latinamerika (bl a Brasilien). Avtalen sägs syfta till långsiktig utveckling av dessa stater. Lomékonventionen, uppkallade efter Togos huvudstad, utgör EG:s hittills mest omfattande biståndsinsats och innehåller dessutom stadganden om skydd för de mänskliga rättigheterna.
För östra Europa finns olika utvecklingsprogram. Två av dessa går under beteckningarna "Phare" respektive "Overture". Phare, som är ett program för finansiellt stöd till t ex industriinvesteringar, samordnas av EG, men bakom står hela den s k 24-gruppen där även Sverige ingår. Genom Overture delfinansieras bl a utbildning och praktik i medlemsstaterna, experthjälp och informationsutbyte.
Humanitärt bistånd
I Humanitarian aid from the European Community berättas att EG genom ekonomiska bidrag stödjer upprättande och drift av flyktingläger i Sydöstasien, Afrikas horn, Afghanistan och Centralamerika. På denna punkt följer alltså EG redan invandrarministrarnas rekommendation. Men, återigen, detta är ingen förebyggande åtgärd. Den kan emellertid minska antalet människor som söker sig till Europa.
Något svar på om EG hittills, genom bl a nämnda samarbetsavtal, har lyckats förebygga människors flykt från sina ursprungsländer ges inte. Det kan dock konstateras att åtminstone medlemsstaternas invandrarministrar, och dess stats- och regeringschefer, har stora planer för en eventuell framtida gemensam politik vad gäller just förebyggande åtgärder. Framtiden får utvisa vilka praktiska arrangemang dessa planer kommer att utmynna i. Vad gäller etniska motsättningar visar fallet Jugoslavien med all önskvärd tydlighet att EG ej ännu varit lyckosamma i sina ansträngningar på detta område. Det återstår att se om större framgångar är att vänta när det gäller andra uppblossande etniska konflikter (exempelvis i Transylvanien i Rumänien).