Utgångspunkten för uppsatsen är att det i EG pågår försök att harmonisera medlemsstaternas flyktingpolitik, att Sverige har ansökt om medlemskap och att det trots detta inte finns någon sammanställning som visar vad det flyktingpolitiska samarbetet kan komma att innebära för den framtida flyktingmottagningen i Europa och därmed för flyktingmottagningen i Sverige. Uppsatsen är därför ett försök till en undersökning om hur det "egentligen förhåller sig".
Syftet är i första hand att göra en sammanställning av tillämpliga delar av officiella dokument som tillkommit som ett resultat av EG:s medlemsstaternas samarbetssträvanden när det gäller flykting- och invandrarpolitik, samt att utifrån vad som sägs i dessa söka analysera vad det flyktingpolitiska samarbetet kommer att innebära för asylsökandes möjligheter att söka och erhålla asyl samt vilka motiv som anförs för detta samarbete. Avsikten med sammanställningen av dokumenten är att ge en helhetsbild av innehållet i dessa dokument. Vidare undersöks UNHCR:s synpunkter på samarbetet och de svenska riksdags-partiernas inställning till detsamma. Dessutom redogörs för förebyggande åtgärder när det gäller att förhindra att människor lämnar sina ursprungsländer. Det material som används som underlag är med endast ett undantag av primär art.
Resultatet visar att försök att harmonisera medlemsstaternas flyktingpolitik pågår, men de hittills upprättade konventionerna gäller samarbete. Varje asylsökande garanteras, under förutsättning att inte en tredje stat kan anses vara första asylland, att asylansökan behandlas av en av medlemsstaterna. Möjligheten för en enskild medlemsstats att frivilligt pröva en asylansökan begränsas inte formellt, tvärtom, den garanteras, men att möjligheten att bevilja en ansökan är beroende av den flyktingpolitik som förs av de övriga medlemsstaterna. Asyl jämställs med erhållande av flyktingstatus, men något svar på hur en gemensamma tolkningen av Genèvekonventionens flyktingdefinition kan tänkas ta sig ut ges inte.
Stadgandena om transportföretags ansvar kan leda till att asylsökande förvägras möjligheten att söka asyl. Risken finns att alla presumtiva asylsökande utan de nödvändiga resedokumenten nekas transport. UNHCR kritiserar också dessa regler. I övrigt lovordar UNHCR både Dublinkonventionen och Schengenavtalets tillämpningskonvention. Något svar på om UNHCR utestängts från förhandlingarna om konventionerna ges dock inte, men fortsatt samarbete mellan UNHCR och medlemsstaterna välkomnas.
Motiven för samarbetet och harmoniseringen anges vara vad som stadgas i Romfördragets artikel 8A respektive Dublinkonventionen, samt allt mer omfattande folkomflyttningar och en stor ökning av antalet ogrundade asylansökningar.
Invandrarministrarna rekommenderar förebyggande åtgärder i form av ekonomiskt, socialt och finansiellt samarbete med stater i EG:s närhet och ansträngningar för att minska etniska motsättningar. Allmänt pläderas för bl a utvecklingsbistånd och kontroll av regionala konflikter.
I Sveriges riksdag finns inte majoritet för ett tillträde till Dublinkonventionens parallellkonvention, men att å andra sidan säger inte ett enda riksdagsparti idag nej till ett sådant tillträde. Endast Vänsterpartiet anser att det flyktingpolitiska samarbetet talar emot svenskt medlemskap i Europeiska Unionen.