NDU-sajten: "En punkt av ljus"

Åter till förstasidan I Detta är NDU I Du och NDU I Artiklar
Forskning I Boktips I Om NDU-sajten I IANDS

Ett ljus av kärlek släckte barnets hat

- Jag fick veta att det är viktigt att man lär sig att älska andra människor, berättar Göran Grip, som hade en nära döden-upplevelse (NDU) när han var fem år gammal.
- Men det är inte fråga om någon "ångvältskärlek" som moderna människor kan visa varandra. Den här kärleken är mycket tyst, ofta märks den inte alls utom i sina verkningar.

Göran fem år hatar sin lillebror. Till den grad att han hittar på allt han kan för att plåga tvååringen. Det är nämligen lillebrors fel...

Göran tre år. En dag försvinner plötsligt mamma. Hon sa inte ens hejdå. Ångesten och förtvivlan är stor, men inte total - inte än.

En vecka går. Lika plötsligt som mamma försvann är hon nu tillbaka! Mamma har varit på BB och med sig hem har hon en liten bebis, en lillebror. Treåringen springer fram till henne för att hon ska ta honom i sina armar, och för att släppa fram all sin kärlek. Och hon ska flöda honom över av kärlek och göra allt bra igen.
Då ser han hennes blick. Den är fullkomligt död och likgiltig.

Lille Göran tror att han ska dö, för så ont kan man inte ha och ändå överleva. Men han dör inte. Han skriker istället rakt ut i sin förtvivlan. Och mamma, som drabbats av depression efter förlossningen, vänder bort huvudet i avsmak.
Då kommer pappa, lika oseende som om han varit blind, och slår den sista spiken i kistan:
- Du ska inte bråka, mamma måste vila, ryter han.

- Jag kommer fortfarande ihåg den dagen. Med en treårings logik begrep jag att det var lillebrors fel alltihop, berättar Göran Grip, som framhåller att föräldrarna inte saknande välvilja men ändå gjorde väldigt fel eftersom de saknade självkännedom.
- De gjorde alltid sitt bästa och vem kan göra mer?

I två år njuter storebror av att göra livet surt för den lille. Att det inte blir mer än två år beror på en liten brockoperation.

- Jag blev sövd på eter, och det är känt att just eter kan framkalla såna här upplevelser.
Istället för att vara sövd och borta märkte femåringen att han gick på en väg av ljus som sträckte sig till en slags horisont. Bortom horisonten låg någonting, men vad visste han inte.
- Framför mig på vägen är det en ljuspunkt i allt det ljusa. En ljusvarelse. Det gick inte att urskilja vilket kön varelsen hade, men jag visste bortom alla tvivel att den var manlig. Jag märkte att han kunde se rakt igenom mig och att han kände till alla skurkstreck i mitt femåriga liv.

Göran ville helst springa och gömma sig, men så märkte han att ljusvarelsen inte alls var arg på honom. Nej, istället utstrålade han enorm värme och välvilja.
- Jag visste att oavsett vad jag hade gjort så skulle han älska mig lika mycket med en villkorslös kärlek.
Göran får själv känna av allt han har gjort, både gott och ont.
- Jag fick uppleva min brors känslor. Hur det var att vara lillebror och sitta där i godan ro och plötsligt få en smäll. Hur ont det gjorde att känna att någon kunde vara så elak.

Ibland var storebror snäll, mest av en slump, och nu fick han känna lillebrors förvåning över den ovanliga vänligheten.
- Det var en tuff lektion i konsekvenserna av mina handlingar. Den villkorslösa kärleken gav mig mod att se mig och mina handlingar som de verkligen var, utan att skylla ifrån mig. Hela tiden var det jag som gjorde de här bedömningarna, säger Göran Grip. Det fanns inget straff, klander eller uppfostrans-nit hos ljusvarelsen.

Efter operationen och upplevelsen är det en god storebror som kommer hem till familjen. Han är snäll mot lillebror, inte för att han måste eller för att få beröm och uppskattning, utan för att han vill.
- Goda handlingar gör man för glädjen att göra goda handlingar.

SLUT

Fotnot: Göran Grip är läkare och är numera verksam med workshopar i personlig utveckling. Han är också författare och har skrivit i denna genre "Alltings finns" i vilken han beskriver bland annat sin nära döden-upplevelse, samt "Dem jag älskade", som han skrivit tillsammans med Lena-Marie Broman.
Källa till ovanstående artikel är Göran Grips föredrag på Akal center i Stockholm den 22 oktober 2001.