NDU-sajten: Om du har haft en NDU

Åter till förstasidan I Detta är NDU I Du och NDU I Artiklar
Forskning I Boktips I Om NDU-sajten I IANDS

Följande är informationsmaterial från Association for Near Death Studies (IANDS)
som NDU-sajten har översatt till svenska.

Om du har haft en skrämmande NDU

Att förstå och hantera en NDU som varit obehaglig eller skrämmande av Nancy Evans Bush

Flertalet nära döden upplevelser är mycket fridfulla och behagliga, men det finns undantag.
Det här är en kort version av resultatet av nära 30 års arbete med att förstå skrämmande nära döden upplevelser. Det är en del av de frågor som jag själv har ställt mig, och som andra människor ofta har undrat om gällande skrämmande NDUer. Svaren är nästan löjligt förkortade och ger sannerligen inte en snabb och fullständig hjälp till de personer som kämpar med att förstå en upplevelse av sådan oerhörd kraft. Svaren är helt enkelt början till en dialog om människans djupaste upplevelser.

Tolkningen av skrämmande NDUer är vanlig och väl beskriven i allmänt åtkomliga texter, så jag väljer att inte gå in på det här. Min avsikt är snarare att ta upp andra perspektiv, som har visat sig ha både andligt och praktiskt värde, och som inte är så lätta att finna i populärlitteraturen om NDU.

Hur många människor har negativa erfarenheter av NDU?
Att kalla en upplevelse för negativ, antyder att den inte har ett värde och inte kan vara till godo. Men även skrämmande NDUer innebär stora möjligheter att förändra människors liv, precis som de behagliga NDUerna gör. Det är bättre att kalla dem för "skrämmande", än för "negativa" upplevelser.
Men det krävs mycket mod för att ta itu med, och arbeta sig igenom, en skrämmande upplevelse som man har haft.

Ingen vet hur stor andel av NDUerna som är av det skrämmande slaget. Mycket få människor är villiga att tala om dem, ofta för att de är rädda för vad folk ska tycka, eller för att upplevelsen är för intensiv att dela med andra, för skrämmande att tala om, eller så mäktig att det enda sättet att hantera den verkar vara att gömma den.

Är alla skrämmande NDUer likadana?
Nej. Detaljerna i skrämmande NDUer syns vara högst individuella, även om tre huvudtyper presenteras i en studie av medicinarna Bruce Greyson, och Nancy Evans Bush (artikelns författare).

NDUn består av liknande komponenter som fridfylla, strålande nära döden upplevelser, men individen blir skrämd, vanligtvis för att allt händer för fort, rör sig för fort. Man upplever det som händer som något som man inte känner till och utanför ens kontroll.

En upplevelse av tomhet. Människor ser sig själva som totalt ensamma, i en konturlös tomhet, som kan kännas som yttre rymden. De kan bli skräckslagna av ensamheten och av frånvaron av fysisk känsla. Eller så kan de få en insikt att världen, och allt det som de har trott var verkligt, inklusive de själva, inte alls är verkligt, och faktiskt aldrig har varit det.

I "helvetiska" upplevelser, den minst förekommande i studien, ser personen sig själv i ett fult eller hotfullt landskap. Ibland ser de grupper av andra människor som verkar vara mycket plågade. De flesta upplevarna kan senare berätta att de har varit observatörer, mycket sällan har upplevaren själv utsatts aktivt för plågor.

Bevisar inte dessa upplevelser att det faktiskt finns ett helvete och en himmel?
Tillbaka till saken. Frågan är om vi tror att det finns himmel och helvete, som fysiska geografiska platser där vi antingen belönas eller straffas efter döden. Vare sig nuvarande forskningsresultat eller existensen av NDU bevisar att så skulle vara fallet.
Eftersom upplevelserna är så starka och levande, så kan de verka fasta och materiella. (Det är ju materialistens sätt att se på saker och ting, att allting som är verkligt måste gå att ta på.) Det verkar ganska troligt att det är rapporter om nära döden upplevelser genom tiderna som har fått människan att tro på Himmel och Helvete som faktiska platser. Den tron är central i många kulturer jorden runt, och finns att läsa om i mänsklighetens allra tidigaste skrifter.

Ett annat sätt att se på saken är att himmel och helvete är andra slags verkligheter, som är mycket verklig psykiskt och själsligen, men som existerar oberoende av tid och rum. På ett sätt som går utanför vår förmåga att förstå eller beskriva på ett riktigt sätt.
Med det sättet att se saken skulle det kunna finnas saker som är verkliga, men icke-materiella. Nära döden upplevelserna stöder teorin att sådana förhållanden skulle kunna existera. Svaret på frågan om himmel och helvete beror på vilken slags världsuppfattning (tro) man har.

Har personer som haft skrämmande NDUer varit omoraliska eller haft icke-religiösa liv?
Det finns ingenting över huvud taget som tyder på att den här typen av upplevelse skulle bero på bara om personen är "god" eller "ond", såsom vi brukar beteckna det. Det är mycket viktigt att man inte drar förhastade slutsatser om, gör antagande om eller dömer personens moral eller sätt att vara. Alla har lika stora förutsättningar att uppleva såväl skrämmande som fridfulla NDUer.
I traditioner hela världen över har helgon berättat om skrämmande upplevelser, utan att det hindrade dem från att vara heliga.

Varför har en del människor underbara upplevelser och andra skrämmande?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Typen av NDU kanske beror på djupa inre frågeställningar och saker i människans liv, vilket kommer till ytan genom NDUn. När de väl kommit till ytan så kan man börja handskas med dem, vare sig det blir trevligt eller obehagligt. Som en upplevare beskrev det, när man kör in i en ny stad, så kommer man att uppfatta de nya kvarteren utifrån hur de man kom ifrån var. Man kan jämföra det med gamla hjältehistorier, där hjälten ska ta sig genom skrämmande miljöer med många faror, för att utföra ett gott uppdrag och ta med sig tillbaka någonting mycket värdefullt. Det är typiskt för skrämmande NDUer att det man ser har en djupa psykologisk och andlig mening. Ibland är det symboler/syner som funnits i olika kulturer och religioner i alla tider. De är otroligt starka. Man skulle kunna säga att upplevelsen är en gåva, som innebär att man tar med sig någonting värdefullt från det skrämmande djupet.

Vad för slags gåva skulle den skrämmande NDUn kunna ge?
"Gåvan" ska inte uppfattas som ett hot, utan något som ger personen en möjlighet att göra en inre färd mot genuin visdom och mognad. En skrämmande NDU ställer personen ansikte mot ansikte med livets djupaste frågor: "Vem är jag?" "Vad är jag så rädd för att jag inte ens kan erkänna för mig själv vad det är?" "Vem kontrollerar mitt liv?" "Jag kommer faktiskt att dö".

"Upplevelsen skrämde mig så mycket, att jag blev tvungen att förändra mitt liv. Det är som att personen som var jag faktiskt dog i den där upplevelsen. Jag var inte en dålig människa, bara liksom ytlig, ville bli framgångsrik, tjäna en massa pengar, du vet, det där vanliga. Men i NDUn så hade jag noll kontroll, jag var helt hjälplös. Det förändrade mig. Jag jobbar fortfarande på samma företag, men allt känns annorlunda. Jag är annorlunda. Jag tycker bättre om mig själv nu, på något sätt. Men att ta mig dit där jag är idag, var det mest plågsamma jag varit med om i hela mitt liv."

"I min upplevelse blev jag helt utsuddad, det var ett stort ingenting. Det tog mig halva mitt liv, 20 år, innan jag förstod att upplevelsen inte var någonting skrämmande som kom utifrån, utan att det var ett meddelande från någonting mycket djupt inne, kanske från min själ. Kanske var det gud som talade till mig via min själ. I alla de där åren kämpade jag mot den där känslan att bli utsuddad, vägrade låta mig tas bort. Ibland behöver vi den sortens motstånd, för att förstå. Det tvingade mig att tänka på mitt liv på ett helt nytt sätt, på livets mening och värde, på vad som är verkligt i mitt liv. Jag har en mycket djupare förståelse för lidande nu."

Nära döden-upplevelsen var det mest skrämmande som jag någonsin varit med om. Men åratal senare så förstod jag att jag kunde ta mig igenom skräcken, att det fanns ljus på andra sidan. Det är fortfarande tufft och jag förstår inte varför det skulle drabba just mig, men det finns någonting viktigt i allt det här. Jag går fortfarande i terapi och jobbar med det."

Vem kan hjälpa dig att förstå en skrämmande upplevelse?
Om du har haft en skrämmande upplevelse, så pekar det på att du har kommit i kontakt med sidor hos dig själv och i skapelsen, som är svåra att handskas med ensam. Det finns inte ett sätt att hantera detta som fungerar för alla, men en del verkar fungera bättre än andra.
Fråga terapeuten hur mycket han eller hon känner till om nära döden-upplevelsen och om han/hon kan tala om den som en verklig upplevelse. Ta bara hjälp av någon som du känner dig bekväm med.
Det är inte lätt att hitta rätt person att tala med. Det här är förslag från andra upplevare:

1. En terapeut som har erfarenhet av att arbeta med post traumatiskt stress-syndrom kan vara till hjälp, särskilt för krishantering.
2. En jungiansk terapeut är van att arbeta med bilder och metaforer i det djupt undermedvetna.
3. En del upplevare har använt sig av drömtydning för att förstå sin NDU. Det är viktigt att man själv tar reda på vad symbolerna och bilderna betyder. Undvik att ta andras ord för det, även i viss litteratur.
4. En del präster kan erbjuda god vägledning. Ett andligt center eller retreat kan ha resurser som passar. Som med alla andra som du ska dela din upplevelse med, kolla upp dem först! Det är ingen hjälp för dig om någon har en förutfattad mening som går ut på att du skulle ha upplevt en psykos eller att du skulle vara i klorna på någonting ondskefullt.
5. Det finns lokala stödgrupper genom IANDS i många länder, dock ej i Sverige. I Sverige finns såvitt NDU-sajten vet ingen stödgrupp för just skrämmande NDUer. Den enda som vi känner till är en informell grupp för personer som har upplevt övernaturliga förmågor efter NDUn. Kontakt kan tas via Kjells hemsida

Boktips:

Det finns inte mycket litteratur om just skrämmande NDUer. Dessa böcker tar upp mer allmänna saker kring mytologi, symboler och sökande i själen. Resten ej översatt.

Campbell, Joseph. The Power of Myth (with Bill Moyers). New York: Doubleday, 1988; also widely available on videotapes. The book explores the universal functions of images, mythology, and beliefs. See also Campbell's The Hero with a Thousand Faces or any of the volumes of The Masks of God.

Dossey, Larry, MD. Recovering the Soul. New York: New York: Bantam, 1989. Any Dossey title is highly recommended.

Grof, Christina and Stanislav Grof, MD. The Stormy Search for the Self. Los Angeles: Jeremy P. Tarcher, Inc., 1990. Coping with transformative spiritual experiences. Any Grof title may be helpful, especially Beyond Death or The Adventure of Self-Discovery.

Huxley, Aldous. The Doors of Perception and Heaven and Hell. One volume. New York: Harper and Row, Colophon Books, 1963. Originated in Huxley's experimentation with mescaline, but his observations apply to other types of experience as well.

James, William. Varieties of Religious Experience. One of the great 20th century classics, thoroughly readable. A basic.

Joy, W. Brugh, MD. Avalanche: Heretical Reflections on the Dark and the Light . New York: Ballantine, 1990. Joy's quirky, iconoclastic approach to psycho-spirituality here includes an abundance of commentary about the "other side" of the journey.

C.S. Lewis, Chronicles of Narnia . A series ostensibly for children, but a brilliant look at the spiritual journey, specifically the Christian. See especially Chapter XIII, "How the Dwarfs Refused To Be Taken In," in The Last Battle , for the best-anywhere discussion of how attitudes color our religious faith and reading of events.

Zaleski, Carol. Otherworld Journeys . New York: Oxford University Press, 1987. Fascinating comparison of medieval and modern NDEs. Widely admired.

Zweig, Connie and Jeremiah Abrams, eds. Meeting the Shadow . New York: Jeremy P. Tarcher/Perigee, 1991. An excellent, wide-ranging collection of essays. About the best general introduction easily available.

Allmänt:
The psychological theory of Carl Jung, especially on Self and Shadow, and Eric Ericson, especially on the despair/integration stages of maturity.

Dreamwork techniques. See any basic work (for example, Louis Savary, John A. Sanford, Morton Kelsey, others). Avoid authors who claim to know what your dream symbols "should" mean.

An introduction to the "new physics" to recognize that we are more than lumps of physical "stuff": Fritjof Capra, The Tao of Physics ; Lawrence LeShan, The Medium, the Mystic , and the Physicist ; Gary Zukov, The Dancing Wu-Li Masters.

Michael Harner and Mircea Eliade on shamanic ordeals and the subsequent "rebirth" of individuals as healers and wisdom figures.

The Mystery schools of antiquity with their emphasis on death and rebirth of what we know as ego.

The Tibetan Book of the Dead, a centuries-old tradition of rituals surrounding dying and describing the territories through which, in Tibetan belief, the soul will go.

The lives of the saints, particularly St. John of the Cross, The Dark Night of the Soul. Karl Rahner's ideas on heaven, hell, and purgatory. See Marie Murphy, New Images of the Last Things (Paulist Press, 1988)

URL:http://home.swipnet.se/NDU