Allting började i Chicago 1988 när två gitarrister, Billy Corgan och James Iha, möts och bestämmer sig för att starta ett band. Vid den här tiden jobbade Corgan i en skivaffär och bodde med sin far Bill Corgan Sr. en professionell gitarrist. James o andra sidan gick fortfarande i skolan och studerade grafisk design på "Chicagos Loyola University".

Det första live framträdandet de gjorde var på en polsk bar där Corgan spelade bas. Någon trummis hade de ju inte ännu så en trummaskin fick duga.

En tid senare hade Corgan en vild diskussion -- om bandet Dan Reed Network – med en kvinna vid namn D’Arcy. I förbigående nämnde hon att hon kunde spela gitarr. Corgan frågade henne genast om hon ville spela bas i hans och Ihas band och efter en hemsk provsplening blev hon snart den tredje Pumpkins medlemmen.

En klubbägare fastnade för deras musik och Pumpkins bokades att öppna en stor show men det kravet att de dumpade trummaskinen i favör till en mänsklig slaggade. Då kom Jimmy Chamberline, en jazz trummis, in i bilden. Med Chamberlines tilläg till the Pumpkins komplett.

Efter lite mer spelningar var nästa steg att spela in en skiva. En singel av Ihas och Corgans "I Am One" på ett litet Chicago förlag. Sedan rullade det bara vidare med ännu en singel men nu på supergrunge förlaget "Sub Pop". Nu hade the Smashing Pumpkins uppnått sådan status att de kunde skriva på för "Caroline records", ägt av "Virgin Records", med hyggliga villkor.

I maj 1991 släpptes the Pumpkins första album "Gish". Den spelades in i "Smart Studios" av Butch Vig, samme man som samma år hjälpte Nirvana med deras klassiker "Nevermind". "Gish" blev en av det årets mest omtalade album. Den var en blandning av alla möjliga musikstilar, som är ett av Smashing Pumpkins kännetecken, med influenser av bl a:

Black Sabbath, the Cure, Jimi Hendrix m fl.

I dag har "Gish" sålts i 700,000 kopior

Efter det att de blev klara med "Gish" gav de sig ut på en turné i ett och ett halvt år. Det var vid den här tiden saker började gå snett. Först bröt Iha och D’Arcy som hade haft ett förhållande ett tag. Sedan, just när rösterna höjdes för att prisa "Gish", började Corgan utveckla en sådan osäkerhet om sig själv och hans talanger att han när bandet kom tillbaka till Chicago efter turnén var han självmordsbenägen. Härnäst berättar Chamberlain för de andra bandmedlemmarna att han har sådana problem med sprit och droger att han ska skriva in sig på ett rehabiliteringshem. Så när bandet skulle få sitt stora genom brott var det nära undergång.

I Chicago märker Corgan att all press på honom att börja med deras nästa skiva, som skulle bli deras debut på stor förlaget "Virgin", har gjort att han inte kan förmå sig att skriva en enda låt. Efter att ha gått igenom en svår depression och ett antal terapeuter lyckas han slutligen skriva en låt och få sin mentala hälsa åter. Under tiden fick Smashing Pumpkins en stor framgång genom deras bidrag med låten "Drown" till den populära filmen "Singles".

Tillbaka i studion igen började the Pumpkins arbeta på sin andra platta, "Siames Dream." På grund av den dåliga relationen mellan bandmedlemmarna blev det Corgan som spelade nästan all gitarr och bas själv, och lämnade Iha och D’Arcy ur bilden. Inte desto mindre driven att fånga sina nu blomstrande musikaliska idéer i deras perfekthet, jobbade nu Corgan febrilt med Vig. "Siames Dream" släpptes i Juli 1993 och har nu sålts i 3 miljoner exemplar.

På "Siames Dream" turnén hade bandet fortfarnade stora problem att hålla sams. Musikaliskt å andra sidan hade de blivit klart mycket bättre som en enhet, och hur mycket Corgan än var den stora hjärnan bakom bandet krävdes dock hela att hela bandet ansträngning för att få hans idéer att fungera live. 1994 fick the Pumpkins ett av de finaste erbjudanden som finns inom den alternativa rock världen: de blev tillfrågade om de ville vara huvudbandet på det årets Lollapalooza turnén.

Direkt efter Lollapalooza, återvände bandet till Chicago, och Corgan började direkt skriva på material till deras nästa skivsläpp. Men innan några nya låtar spelades in släpptes en samlingsskiva med rariteter och B-sidor.

För övrigt min senast inköpta skiva "Pisces Iscariot." Suverän!

När Corgan sedan började arbeta med nästa album skrev han genast flera dussin nya låtar. Då bestämdes det att istället för att gå igenom alla problem med att välja ut bara 13 eller 14 låtar, skulle deras nya album bli en dubble-cd med 28 låtar. Man spelade in "Mellon Colli and the Infinte Sadness" med mycket förbättrade relationer mellan bandmedlemmarna. Corgan släpper på sitt despotiska grepp över inspelning processen, och Iha och D’Arcy är med och spelar sina instrument.

Med nyfunnen styrka och mogenhet ser det ut som om Smashing Pumpkins har triumferat över alla problem som förföljt dem de senaste åren.