I vardagsrummet
Etnologin studerar människan som kulturvarelse, "the distinct quality of Man", enligt ett känt citat från den amerikanske antropologen Alfred Kroeber. Människan uppfattas som ett skapande subjekt, hon skapar sin verklighet för att leva i den; hon gestaltar och gestaltas av verkligheten. Sett i ett sådant perspektiv är skolan en plats där kulturell komplexitet skapas. Individen måste stimuleras att tänka självständigt och samtidigt infoga sina handlingar så att de inte bryter mot kollektiva normer för respekt och samlevnad. Skolan är ett vardagsrum för skapandet av identiteter och normalitet. I sämsta fall är den ett rum för sortering, disciplinering och segregation. Den kan vara ett lustfyllt inlärnings- och bildningsprojekt, men också ett rum för vinnare och förlorare - allt beroende av arbetsmiljön. Dessa processer har flitigt uppmärksammats av etnologer, antropologer och sociologer (t ex Persson 2003, Runfors 2003). Det individnära perspektivet ligger väl i linje med tidigare forskning om barn och skolor i England och USA.

Utsatthet eller social inkludering
En viktig synpunkt på barns vardagsliv som kommit fram i många studier om kultur och identitetsformering är kamraternas och de jämnårigas betydelse (se t ex Willis 1981; McLaren 1986; Thorne 1993; Frykman 1998; Proweller 1998). Kamratkulturen och kamratidentiteten kan i vissa sammanhang eller perioder vara viktigare för barnen själva än deras elev- eller son/dotter-identitet (Adler 1998). Både Proweller (1998) och paret Adler i sin bok Peer Power. Preadolescent culture and identity (1998) visar i sina studier att det inte bara är bland arbetarklassbarn som anti-skolkulturer och identiteter uppstår utan även bland barn och ungdomar från medel- och överklasshem. Ett stort undersökningsfält som vi redan öppnat i Uppsala gäller hur barnen från olika kulturer inte sällan provoceras till att ta avstånd från skolan av så enkla skäl som läroböckerna.

Konsumtion och kroppslighet
Forum utvecklar en forskning som problematisera skolans betydelse för barnens kropps- och identitetsprojekt. Barnen är ovanligt hårt utsatta för kommersiella krafter. Ett centralt rum för människan är kroppen, som är laddad med mångdimensionella och motsägelsefulla budskap. Skolbarnens identitetsarbete handlar mycket om förhållandet till kroppen, sin egen och andras - kroppen är det rum som konstruktionen av identitet, normalitet och avvikelse mycket kretsar kring (Merleau-Ponty 1945; Schutz 1967; Sartre 1995; Lundin & Åkesson 1996; Frykman 1998; Bullington 1999).