Demanufacture (1995)
Tveklöst en kanonplatta som ger feststämmning i hela kroppen.
Som jag vill ha det, tungt, grymt, brutalt, och sanslöst.
Raymon Herrera kör dubbla kaggar nästan hela tiden, vilket ger plattan extra tyngd till Burton C. Bell och hans totala närvaro i sången.

Sanslöst härligt att starta en partykväll på.

Slänger fram puffran och fyrar av 4 skott.


Obsolete (1998)
Vilken kalasuppföljare, tårar av glädje, skratt av förnöjelse, och känslan är där igen, PARTYYYY!

Till alla er som har en stereo som kan trycka till, maxa peaken, skräm grannarna, hitta ny lya, och gör om samma sak gång på gång.
Börja med första låten "Shock" och arbeta dig ner på plattan samtidigt som du skriker AAAHHHHHHHRRGHH! Total extas utlovas.

Finns bara ett no no, "Timelessness" sparas varje party tills du går och lägger dig. Annars finns det chans att partyt avstannar helt och grannarna slutar klaga.

Fram med puffran och 4 skott i väggen till grannen.