Chaos A.D. (1993)
Klart det bästa grabbarna från Brazil slamrat ihop.
Öronbedövande bra tryck i låtarna, tyngden är som hämtad från "Godzilla", inte filmen utan den övergödda atomödlan från Nippon (Japan för er som ännu inte råkat på ordet).

En polare (Chrille Pettersson) i det nerlagda bandet "Count Raven" kastar alltid i den här skivan när jag kommer hem till honom. Med orden "Word for territory" blir det sedan ett party utan like.

Dragen pistolero skjuter sedan 4.5 skott i fylleyra.


Roots (1996)
Även detta en bra platta, men lite myskobra om jag ska vara ärlig, och det ska man ju vara.
Tungt med djungeltrummorna, det är väl det som är myskobra antar jag. Jag är själv av den stammen som gillar trummor och bas, så det blev en fundersamt glad nyhet när jag lyssnade på den här skivan.

Sista plattan med Max Cavalera innan han startade sitt egna band, vilket ju var synd.

3 pistolskott avlossas av el'gringo TME.


Against (1998)
Helt OK! Den nya sångaren Derrick Green förvånar med sin arga stämma.
Trodde inte att det var möjligt att få fram en sån stark ersättare till Max Cavalera, men misstag görs så lätt i dagens tider.

Cool platta, gillar den skarpt, som en nyslipad Bowie rispar den in en ny era av Sepulturas trevliga framgång.
Måste tillstå att den faktiskt är bättre än "Roots". Det är lite maffigare på något sätt, lite störigare, klart en framgång med den nya sångaren Derrick Green.(??)

I'm surprised, laddar iväg 3.5 skott med bössan.