Det finns en rad olika sätt att bedriva jakt på, men många utav de jaktformer man bedriver och hör eller läser om är ofta varianter på samma huvud form av jakt.

Fångst av vilt kan ske med en rad olika metoder, men vanligen handlar det om olika former av fällor som används. Huvud anledningen till att använda just fällor är att de kan fånga viltet utan att jägaren själv måste vara på plats när bytet kommer. "De sköter sig själva." Givetvis krävs det mycket jobb och kunnande för att lägga ut och vittja fångstredskapen mm.

Fångstredskap kan med fördel användas när man vill fånga vilt för att märka och studera dessa, fånga för avel, om lokalisering mm. Och man använder sig då utav icke dödande fångstmetoder. Sedan finns det också fångstredskap som direkt dödar viltet som går i fällan. Denna typ är ofta olika varianter av slagfällor.

Drev jakt, talar man oftast om i samband med jakt efter älg och andra hjortdjur. När man bedriver drevjakt efter småvilt, kallas det för klapp jakt. Det finns också olika benämningar på klappjakt, dels beroende på vart drevet går, och dels vilket vilt man jagar. T.ex. Fältklapp eller Rävklapp.

Lapptyg är främst ett hjälpmedel vid drevjakt, för att mota djuren i önskad riktning. Det är ett långt snöre med vita eller färgglada "lappar", som man spänner upp i terrängen för att hindra viltet att passare.

Alla dessa former går i princip ut på att man inväntar att viltet självmant skall komma fram till den plats där jägaren har placerat sig. Olika hjälpmedel används ofta för "locka" dit viltet.

Vakskytte vid gryt efter t.ex. Räv eller Grävling.

Vaktskytte vid en utlagt åtel.

Skytte för vettar. När man jagar sjöfågel.

Skytte för bulvan. När man placerar ut konstgjorda fåglar av den art man vill jaga, som då lockar dit riktiga fåglar.

Skytte för Uv. När man placerar ut en Uv bulvan, som sedan lockar kråkfågel att försöka köra bort hotet.

Sträckskytte. Jägaren väntar under/vid kända fågelsträck. Kan vara nötskrikans sträck mellan ekbacken och skogen.

Stubbskutte. Skogsfågeln besöker gärna stubbåkrar för att söka föda, jägaren inväntar dessa besök.

Blir en form utav uppsprång- uppflogs- jakt. Där jägaren/jägarna går fram i terrängen och försöker komma till skott på viltet som flyger upp eller kommer på benen framför en.

Jagaren söker upp bytet genom att följer viltets spår. Bäst går detta när det ligger ett tunt lager snö på marken.

Jägaren försöker att komma så nära viltet att det kan fällas med ett ända välriktat skott. Ställer stora krav på att jägaren kan ta sig fram tyst, dolt och med hänsyn till vinden. Bra form för urvals jakt.

Drivande hund. Förföljer viltets vittring eller spår under skall. Jägaren ställer sig och passar på att drevet skall passera.

Stötande hund. Som trampjakt, men det är hunden som söker framför jägaren och stöter upp viltet.

Stående hund. Söker framför jägaren och "fattar stånd" när den finner viltet. På kommandot "avvans" stöter hunden upp viltet.

Trädskällare. Visar med skall vart fågeln sitter.

Ställande hund. Söker upp viltet och "ställer" det genom att skalla, syftet är att jägaren skall höra var hund och därmed viltet är och kan då smyga dit för att komma till skott.

Ledande hund. Spårar viltet med föraren/jägaren efter sig i spårlina.

Grythund. Jägaren vaktar utanför grytet, och hunden går in och försöker mota ut viltet.

Det finns flera namn på jaktformer, men dessa är oftast bara varianter på de ovan nämda. Lika så är det ofta som olika jakt former kombineras under samma jakt tillfälle.

DENNA SIDA ÄR SKRIVEN AV :BJÖRN JANSSON BJUK@SWIPNET.SE