"Jakten är den äldsta af alla idrotter, och detta torde åtminstone delvis förklara att hos så många människor finnes en mer eller mindre stark böjelse för att idka jakt af ett eller annat slag. Att dylikt särskildt ofta leker i hågen hos oss svenskar är en känd sak. Och det är ju ej underligt. Jägaren föres ut i skogen, upp på fjällen, till våra mångtaliga sjöar och våra skärgårdskransade kuster. Ingen får som han tillfälle att lära känna och älska vår härliga svenska natur, såväl dess leende drag som dess mera karga sidor. Han tränger djupare in i den än någon annan, emedan han måste öfva sig i att iakttaga ej blott vanor och lefnadssätt hos de djur, som skola bli hans byte, utan äfven aktgifva på en mängd andra företeelser. Härigenom skärpas hans sinnen och väckes hans iakttagelseförmåga. Vistelsen i den friska luften styrker honom strapatserna härdar honom till man. Lifvet i naturen gör honom vidsynt och varmhjärtad, men fri fri från småsinne och pjåsk. Jakten såsom den utöfvas af den verklige jägaren - som tillika är naturvän och djurvän - är en härlig idrott."