Det var för ett antal år sedan som jag fick känna på vad Pürsch jakt kan betyda, vad det gäller att komma nära djuret man jagar. Genom att så ostört som det bara är möjligt ta sig fram i naturen. Utan att varken höras eller synas.

Jag var ute på militärövning, någonstans i vårt avlånga land. Uppgiften var spaning. Ni vet, Höra men inte höras, och se men inte synas. Terrängen som vi befann oss i var ganska kuperad bland skog, med en del höga raka furor som skuggade mossmattan där vi tog oss fram. Vi var två stycken som skulle finna ut om den lede Fi fanns i ett visst område som vi fått utpekat på kartan. Från skydd till skydd, skyl till skyl, tog vi oss fram. Min kamrat tyckte sig höra ett ljud i riktning mot en liten ås. Adrenalinet ökade i blodet och hjärtat slog lite fortare. Sakta, sakta, tog vi oss allt närmare åsen. Det måste vara någonting på andra sidan. På åskrönet växte en två meters gran som jag tog sikte på. Om jag kröp upp dit och in under granen, skulle jag nog kunna kika över krönet för att kunna se vad som var på andra sidan. Min kamrat stannade kvar väl gömd vi foten av åsen, medan jag smög framåt på alla fyra. Händer och ben blev genom sura av att sjunka ned i den blöta mossan. Men tyst gick det. Meter för meter kom jag närmare och närmare krönet och den lilla granen. Framme. Om det nu fanns någon på andra sidan åsen kunde de omöjligt se mig genom de täta grankvistarna. Jag lyfte försiktigt på några grenar och började åla in under granen. Den var tät, mycket tät. Snart framme. Skulle just sträcka fram ena armen för att dra en gren lite åt sidan för att se bättre, när hela grannen kom till liv. Det var någonting stort och oformligt monster som flaxade och for upp mitt framför näsan på mig. Med ett ljud som jag ännu inte har kunnat beskriva i ord, tog sig detta svarta skogs väsen ut från granen. Fick luft under vingarna och med ett nästan metalliskt ljud försvan det bort. Allt gick mycket fort, så jag hann aldrig uppfatta vad det var. Vad jag fortfarande mins det som, är någonting stort och svart som fick mitt hjärta att slå ett par hundra slag fortare än vad som kan anses som normalt. Det tog inte många sekunder innan min kamrat kom farande, och med andan i halsgropen frågade, -"Såg du Tjädern ????". Såg du Tjädern ?! hur kan man säga någonting så dumt ? Nå väl. Mitt svar var nu kanske i proportion till hans fråga, jag svarade, -"Nä, men jag klappade den.".

Pürsch jakt är kanske den lättaste jaktformen av dem alla på papperet, men en av de svåraste i verkligheten. I teorin går det ut på att ta sig fram mot ett djur, och avlossa ett ända välriktat skott, utan att djuret någonsin uppfattat vad som händer. Men för att lyckas med detta i praktiken ställer det stora krav på utövaren. Han/Hon måste :

1. Tyst kunna ta sig fram i terrängen.
2. Känna sin jaktmark mycket väl.
3. Vara uppmärksam på hur vinden ligger.
4. Känna till djurens vanor.
5. Vara en god skytt, för att kunna avge ett lugn och väl placerat skott.
6. Kunna bedöma avstånd mycket väl.

Kan man detta, kan man också uppnå grundtesen vid pürsch jakt, nämligen att på kortast möjliga avstånd, fälla det djur man valt ut, på platsen med en ända välriktat kula. Att komma till skott på en Hare i legan, eller ett lugnt betande Rådjur. Utan att vare sig störa det till tänkta bytet eller andra djur i närheten. Det är jakt på hög nivå det.

Vad skiljer då pürsch jakt från andra former av jakt ? Tja, till att börja med använder sig pürsch jägaren inte av någon som helst form av drev. Varken av hund eller av drevkarlar. Bytet skall inte komma till jägaren, utan det är jägaren som skall hitta bytet. (Givetvis bör man ha tillgång till en bra eftersöks hund) Detta kräver mycket av jägaren vad det gäller de punkter som jag tidigare räknade upp. Detta för att veta var bytet befinner sig en viss tid på dygnet, under den tid på året som man jagar. T.ex. var hararna brukar beta eller Rådjuren. Var och när djuren brukar komma för att dricka. Mm. Vidare måste man veta hur man skall ta sig till dessa platser tyst och mot vinden. För att djuren inte skall veta att man finns där. Det brukar sägas att ljud varnar och vittring får djuren att fly. När man lokaliserat bytet gäller det att hitta en bra skott plats. Även detta kräver att man kan röra sig tyst och tänker på vinden. När man har fritt skott fält, bedöma avståndet och placera kulan där man vill ha den. För att få önskat resultat. Ett skott en träff skall gälla. Vid detta moment kommer en annan viktig skillnad in, om man skall jämföra pürsch jakt med t.ex. drev jakt. Pürsch jägaren har oftast mycket längre tid på sig att ta sikte och avlossa skottet. För har man gjort rätt, vet ju inte djuret om att man finns där. Det finns alltså ingenting som oroar, och djuret ligger kvar i legan eller betar vidare.

Vilken utrustning lämpar sig då för denna jaktform ? Om vi börjar titta på kläderna så duger det nästan med vad som helst, bara du kan röra dig lätt och tyst i dem. Undvik kläder med dragkedjor, knappar är tystare. Sedan är det givetvis bra om det är någon form av plagg som kan motstå väta, och som håller att både krypa och åla med. För det händer ofta att man måste ned mot marken för att komma till skott utan att viltet skall kunna se dig. Vad det gäller kamouflage mönstrade kläder eller inte, kan jag bara säga att jag nog finner detta vara en smaksak för den som skall ha kläderna. Varken för mörkt eller för ljust är i alla fall lämpligt. Utan försök finna en nyans som ligger i ton med den terräng du vistas i.

Vapnet är en annan sak. Det viktigaste här är att det skjuter bra och är smidigt. Vill man släpa på ett vapen med match pipa, för att det skjuter mycket bra, gör då det. Valet av riktmedel tycker jag även det är en fråga om smak. Avstånden under pürsch jakt är oftast korta, vilket gör att man kanske klarar sig bra utan kikarsikte. Men efter som man oftast jagar vid gryning och skymning så kanske ett kikarsikte med bra skymningsvärde passar. Vidare har man ju oftast god tid på sig att avlossa skottet och kan då dra nytta av ett kikarsikte med förstoringsgrad över det "normala" x4. Valet är ditt.

Vad jag däremot tycker att man skall ha med sig är en bra kikare. Det är ett hjälpmedel som inte bara är trevligt att ha till hands utan det höjer också säkerheten vid all jakt. Lokalisera och bestäm om det är rätt djur som skall på skjutas med hjälp av kikaren, sedan använder du kikarsiktet på vapnet för att sikta. Kikarsiktet är ett riktmedel och ingen kikare.

Vilka djur kan man nu pürscha ? I stort sätt allt jaktbart vilt kan man smygjaga. Både fåglar och hårvilt. Det vanligaste bytet för Pürschjägaren är nog Rådjur, men t.o.m. Kråka kan jagas på detta sätt. Det som bestämmer vilket vilt du kan jaga, är vilket vilt du vill och kan jaga på den mark du har att tillgå.

DENNA SIDA ÄR SKRIVEN AV :BJÖRN JANSSON BJUK@SWIPNET.SE
SENAST UPPDATERAD : 980708