Det första många kommer att tänka på när man nämner ordet Varmint jakt, är den Amerikanska varianten efter Prairiehund. Vapen med benstöd och tjocka pipor. Små lätta kulor med en explosiv verkan. Helst skall detta "Prick skytte" på levande mål, ske från bilfönstret. Och avstånden de skjuter på sedan, oj, oj.

Jo men visst, så kan det se ut. Men denna form av "Jakt" stämmer dåligt överens med vad vi i detta avlånga land brukar kalla för jakt. Men om vi skulle försöka få dessa skygga varelser på "normalt" jakt avstånd, skulle det inte vara många Prariehund att sikta på. De är mycket skygga. Därvid det långa hållet. Och en Prariehund är inte så stor, vilket i sin tur kräver mycket god precision av både kulor och vapen.

Vad det handlar om är en form utav jakt efter "skadedjur". Skall man titta efter en motsvarighet i vårt land så kan vi ta Jakten efter t.ex. Kråka. Vad undrar då kanske en del. Det är ju bara att sätta upp en Uv, så kommer ju Kråkan farande i flock. Jo, på en del håll är det fortfarande så. Men nu mera är det ont om Uv i skogarna, så det medfödda hatet för Uv saknas ofta hos många kråkbestånd. Och Kråkan är inte lika "tam" ute på landet som den Kråka man nästan kan klappa inne i Stockholm. Detta fick jag själv erfara när jag i år tänkte att jag skulle hjälpa till och minska det myckna kråkbeståndet i en liten del av Småland. När jag kom inom ca 150 m från Kråkorna så sträckte de på vingarna och flög bort. Det var då mitt intresse för Varmintskytte vaknade.

Vilken utrustning behöver man då för att kunna, som i mitt fall, minska ned Kråkbeståndet när man inte kan komma inom 150 meter utan att fåglarna anar oråd och flyger bort ?

Vapnet måste ha god precision upp till 250 m. Efter som jag vill kunna träffa ett så litet mål som en Kråka på detta hållet. Detta leder till att jag söker ett vapen med sk tung pipa. En pipa som har kraftigare gods, ger mindre pipsvängningar och därmed bättre precision. Den är dessutom inte lika känslig mot värme vid ihållande skytte. Tyvärr blir den också tung. Men om jag väljer ett vapen med "Fluted" (Kylräfflad.) pipa minskas pipans vikt, men den behåller fördelarna hos en tung pipa. Vidare ökar kylräfflorna pipans yta, och därmed kyls pipan fortare. Kolven på vapnet skall va i ett "Dött" material, så som laminat eller syntet. Detta för att vapnets precision inte skall påverkas utav väder och vind. Framstocken på vapnet vill jag ha ganska bred och lite kantig. Detta för att ge bra grepp, samt att den skall vila stadigt mot ev skjutstöd. Efter som maximal precision är att efter sträva, så kommer den främsta skjutställningen att vara liggande, detta gör att de ofta korta kolvar som de amerikanska studsarna har kommer till sin rätt. Om man vill ha hög eller låg kolvkam på vapnet är en smaksak.

Om man börjar lite bakifrån vad det gäller val utav kaliber, så är det främst en kul dimension som utmärker sig, vad det gäller utbudet för varmint jakt. Det är kulor med en diameter på .224 (5.7 mm). Här hittar vi också ett par olika patroner som är mycket lämpade för just varmint skytte:

Som synes är det ett stort utbud på patroner som använder kulor med diametern .224 el 5.7 mm. Men vissa är vanligare än andra. Och efter som jag ämnar ladda mina patroner huvudsakligen själv, så är tillgången på hylsor en av faktorerna som jag räknar med. Vidare kan jag tänka mig att även ladda en kula för rådjursjakt, och då vill jag inte ha de allra snabbaste patronerna som t.ex. 220 Swift. 22 Hornet klarar inte klass 2, så denna faller också bort. Kvar efter lite funderande har jag tre olika patroner : .222 Rem, .223 Rem och .22-250 Rem.

.222 Remington Detta är kanske den vanligaste Patronen i denna kaliber, i alla fall i Sverige. Men kanske inte då till just varmint jakt, utan till större vilt, som Rådjur. Den kom ut på marknaden ca 1950. Och var då avsedd för Remingtons nya studsare modell 722. Den har en mycket god precision, och flera rekord inom bänkskyttet slogs med just denna patron. Den är effektiv till ca 200 m.

.223 Remington Denna patron känner nästan alla som 5.56 Nato. Denna patron är en bantad .222 Remington Magnum (efter Robert Hutton på tidningen Guns & Ammos idé (?)).Den kom ut 1957 som en experimentpatron. Den antogs 1964 som militär enhetspatron till USA:s AR-15. Dess rykte om sig att ge hemska skador som uppkom under Vietnamkriget, berodde inte på patronen i sig, utan vapnet den sköts ur. Räffelstigningen i vapnen var 1/12 vilket inte räckte för att stabilisera kulan, utan den välte när den träffade mål. Nu mera har vapnen (M16A2) en räffelstigning på 1/7. Patronen är lik .222 Rem, men lite kraftigare. Den är effektiv till ca 250 m.

.22-250 Remington Denna patron är en aning mildare är 220 Swift. Den bygger på .250-300 Savage hylsan. Den kallades då för .22-Varminter. Remington började 1967 använda den till sin 700 serie. Och kallade den då för 22-250 Remington. Den är effektiv till ca 400 m.

Detta leder till att .223 Remington verkar vara en mycket bra medelväg, vad det gäller val av Varmint patron. Norma har inte denna patron på sitt program, men väl Laupa. Så Hylsor är inte ett problem. Den är mycket vanlig i USA, så det finns gott om laddata till denna patron. Den har kapacitet att sända iväg en 55 gr kula med nästan 1000 m/s. Effektiv till ca 250 m, vilket passar mina krav. Den är helt enkelt lagom.

Efter som denna typ av skytte kräver maximal precision av skytten, är det ett bra alternativ att skaffa benstöd till vapnet. Viktigt är då att benstödet är av den typ som kan användas både i liggande och sittande ställning. Det finns bra benstöd från bl.a. Harris som klarar detta. De kostar ca 800 SKr. Vilket kan vara en bra investering. För tro inte att det överallt i naturen, finns bra stöd för vapnet. Vidare kan dessa stöd lätt monteras på andra vapen (fästes i rembygelfästet) vid t.ex. inskjutning av vapen.

Här gäller det att veta vad man kommer använda vapnet till. Skall det bara användas till Varmint jakt, är det lämpligt att välja ett sikte med en max förstoring upp mot 25 ggr. Men om vapnet också skall användas till annan jakt, är ett variabelt från 4 till 12 eller 16 att föredra. Vidare skall själva riktmedlet vara av typen Duplex eller liknande. Detta för att inte skymma för mycket av målet. Parallaxinställningen bör vara justerbar, för att du skall kunna ställa in rätt skärpa på aktuelt skjutavstånd. Har kikaren också avstånds skiva, för höjd justeringen är detta ett stort plus. Vet man avståndet, vrid in detta på kikaren, och man ligger mitt i. Vidare kan det vara idé att satsa på en kikare med ganska stora objektiv. Detta för att för att då få bättre skymnings och grynings egenskaper.

 Ytterligare hjälpmedel ?

Det finns i dag laseravstånds mätare, som kan läsa av avståndet till målet på några meter när. Men som det heter, "smakar det så kostar det". Bättre är det då kanske att skaffa sig en bra karta över det område man jagar i, och med hjälp av den kan man sedan få reda på vilket avstånd målet finns på. Vidare om jakten ofta sker i samma terräng, kan man ta och stega ut avståndet till vissa lätt igen känn bara punkter. Sedan utgå från dessa när avståndet skall bedömas. De två senare sätten kostar inte heller skjortan.

Hur går det då till ? I USA åker man "bara" ut till kolonierna med Prairiehund (som kan vara mycket stora). Riggar det så bekvämt för sig som möjligt och börjar. Men här i Svedala kan det vara lite värre. Om man som i mitt fall är ute efter Kråka, kan det vara en bra idé att lägga ut en åtel på en väl vald plats. Kontrollera att man har fritt skjutfält, och hitta en bra skjutplats på lämpligt avstånd från åteln, så att fåglarna känner sig säkra tack vare avståndet till dig (men med "Varmint bössan" är det ju inte så J ). Se också till att det är i ett område där Kråkorna passerar. Underhåller man en sådan åtel drar den alltid till sig fåglarna. Även Räv, Grävling, Måsfågel och andra kråkfåglar kommer säkert att hitta dit.

Lycka till…

DENNA SIDA ÄR SKRIVEN AV :BJÖRN JANSSON BJUK@SWIPNET.SE
SENAST UPPDATERAD : 981011