Svearna och Svitjod
Sveriges historia är gammal. Mycket gammal.Ju längre bak i tiden man tittar desto mindre vet vi om den. Skrifter som behandlar svensk historia före år 1000 är väldigt få. De källor som finns är ofta skrivna av personer som inte ens satt sin fot i Sverige. Så när man tittar på de källor som finns så måste man vara väldigt försiktig.
PROBLEMATIKEN
SVEALAND
KÄLLORNA
FÖRE 800-TALET
SLUTORD
Problematiken Svealand
Det icke vetenskapligt definierade begreppet "svearna" har använts och används fortfarande ogenerat i historisk litteratur. Svearna ska ha opererat utifrån trakten norr om Mälaren. Officiellt anses de ha grundat Sverige genom krigiska framstötar mot övriga svenska ras- och språkfränders områden.Frågan är nu vad som är fakta och vad som är mytologi. Var Svearna ett speciellt folk vid sidan av övriga svenskar. Låg isåfall deras urhem i trakten norr om forntidens stora mälarvik? Har dessa Svear verkligen erövrat det gammalsvenska området och grundat Sverige?
Om "svearna" hade utgjort en speciell folkstam, borde inte deras ursprungsområde fått namnet Svealand? Landsdelsnamnet Svealand uppkom inte föränn på 1700-talet. Det s k svealandskapen kan således inte ha haft forntida "svear" som namngivare anser jag .
Viktor Rydbergs välgrundade åsikt, att svianamnet haft mytologiskt samband med den nordligaste förhistoriska germanstammen rimmar med romarnas Sveonia, det vidsträckta nordöstgermanska området. Isländarnas "Svitjod det stora kalla" hade ungefär samma referens. Betydelsen bör har varit "nordmän" eller "nordfolk", vilket Adam av Bremen betygade genom översättningen "Normaner".
Källorna före 800-talet
På 100-talet e.Kr skrev en Romersk historiker om Norden och dess folk. Denne man hette Publius Cornelius Tacitus. Hans skrift Germania kopierades och utgavs 98 e.Kr. Denne Tacitus satte aldrig sin fot på den skandinaviska halvön. Källornas sanningshalt kan givetvis disskuteras och skall tas med en nypa salt(anser i alla fall jag). Tacitus nämner bland alla nordens folk en stam som kallas för suioner. Dessa suioner ska bo ute i oceanen. Han skriver som följer:
Förutom i män och vapen har de sin styrka i flottor. Skeppens form avviker från den vanliga i så hänseende, att en spetsig stäv åt båda hållen bildar en framstam, alltid klar för landning. Segel för de icke, ej heller anbringar de åror i rad vid sidorna. Årorna är lösa, som brukligt är på en del floder, och det går att flytta dem från den ena sidan till den andra efter lägets krav. - Hos dem hålles också rikedom i ära, därför är det bara en som härskar, och här utan några som helst inskränkningar. Hans rätt att kräva lydnad är ovillkorlig. Vapnen bäres inte allmänt och ständigt som hos övriga germaner utan hålles inlåsta under bevakning, vilken för övrigt skötes av en träl. Förklaringen härtill är att oceanen hindrar plötsliga fientliga anfall och vidare att beväpnade män som går sysslolösa lätt slår över i självsvåld Bortom svionernas land finns ett annat hav, som är stelt och nästan orörligt.
Lägg märke till att suionerna bodde ute i oceanen. Alltså på öar och att alla vapen innlåses och vaktas av en enda träl. Hur mycket av denna historia är dikt och hur mycket är verklighet. Sanningen är nog att det får vi aldrig veta, men om den stämmer så var nog suionerna väldigt få. Tacitus och Romarna kallade Östersjön för Mare Suebicum. Då romarnas intresse av skandinavien främst berodde på Bärnsten och därmed också hade bäst kunskap om bärnstensvägarna bör nog suiones i lokaliseras till södra skandinavien om nu de verkligen var ett skandinaviskt folk.
Nästa viktiga historiker som beskriver Norden är Greken Claudius Ptolemaios i hans Geographike hyphegesis från ca 150 e.Kr. Han nämner inte några suioner men däremot Finni i norr, Gutae, Chaedini i väster, Dauciones, Firaesi och Levoni. Han kunde t om placera ut dessa på en karta där longitud och latitud angivits. Ptolemaios satte heller inte sin fot på skandinavisk mark utan förlitade sig på köpmän och andra resenärers berättelser.
Ca 550 e.Kr omtalar Jordanes ett antal stammar sin De bellis actibusque Getarum. Jordanes citerar Ptolemaios, som berättar att ute i den norra oceanen ligger ensam en mycket stor ö med namnet Scandza. Ute på själva ön Scandza bor det många olika folk. Han nämner Scerefennae, suehans, theustes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida, Ahemil, Finnaithae, Fervir, Gauthigoth, Evagre, Ottingis, Ostrogothae, Raumariciae, Finni mitissimi, Suetidi, Heruli och andra folk som inte har med Sverige att göra. Hos denna historiker ska Suehans vara Svear.
Slutord
Det finns fler källor men dessa är de enda som jag tycker är seriösa nog att nämnas. Nämnas bör också att oftast så var informationen när den skrevs ned gammal och hade kanske vandrat från ett antal personer innan den nedtecknades. Sannolikheten att informationen är korrekt är nog mycket liten. Alla dessa källor är givetvis intressanta, men klart är att den gåtfulla ordstammen sui, svi, sve- inte kan monopoliseras av förhistoriska "upplänningar". Västergötland är historiskt sett Sveriges äldsta landskap och dess lag är rikets äldsta.och om "svearna" hade utgjort en speciell folkstam, borde inte deras ursprungsområde ha fått namnet Svealand. Tänk på att landsdelsnamnet uppkom inte föränn på 1700-talet.
