När inlandsisen drog sig tillbaks för ca. 13 000 år sedan var Mölndal en enda stor skärgård. Man har hittat boplatser vid Mölndals museum som är 8000 år gamla. Tolltorpsdalen var en bördig dal som det odlades på ända in i mitten av 1900-talet då bebyggelsen tog fart. Den angränsar till den större Fässbergsdalen. Idag är Mölndal industricentrum, med elektronik, verkstadsindustri och läkemedelstillverkning. Fässbergsdalen har ett strategiskt läge i regionen och bildar tillsammans med Högsbo/Sisjön i Göteborg, Nordens största sammanhängande industriområde. Här finns flera naturreservat och friluftsområden med gott om sjöar och vattendrag. Mölndal kallades en gång för lilla Monaco, för den låga skattens skull. Men den tiden är dock ett minne blott.

Under många hundra år var landskapsgränsen en riksgräns: Halland var en del av Danmark och Västergötland en del av Sverige. Från medeltiden och under flera hundra år låg Sverige och Danmark ofta i krig med varandra. En påminnelse om det är minnesstenen vid Flabäck, i södra Kållered. Den berättar att där möttes svenska och danska underhandlare 1591, 1601 och 1603. Gränsen och krigen betydde att kålleredsborna och lindomeborna inte bara var grannar, utan även fiender. Vid freden vid Brömsebro 1645 tvingades Danmark överlämna Halland till Sverige på 30 år. Trots många krig har Halland förblivit svenskt.

När Göteborg grundades på 1620-talet, blev det verklig fart på byggandet vid Mölndalsfallen. På 1600-talet fanns det 41 olika mjölkvarnar, klädesstampar, pappersbruk och annat vid ån. Inkomsterna från de kvarnar som donerades till staden, gav pengar nog till att avlöna samtliga ämbetsmän i Göteborg.

Under 1700-talet blev byarna i Lindome mest kända för sin möbeltillverkning. I Hassungared tillverkades stolar, bord och soffor; i Ranered gjorde man sängar; i Hällesåker specialiserade man sig på skrivbord och chiffonjéer. Mest känt blev Lindome för stoltillverkning. Bönderna tog upp stilar från Frankrike och England, och gjorde det så väl att lindomestolar såldes till stora delar av Sverige, och även utomlands.

Under 1850-talet växte det fram industrier längs Mölndalsfallen. Arbetarna blev allt fler och behövde någonstans att bo. I början bodde många på fabriksvindarna och i särskilda arbetarkaserner. Textilindustrin kom till Mölndal omkring 1850. Då anlades bomullsspinnerierna Mariedahl, Rosendahl, Carlsberg och Carlsfors. Då började man även att tillverka papper maskinellt. Mölndal blev ett industrisamhälle.

Industrierna koncentrerades till det som idag kallas Mölndals kvarnby. Där finns fortfarande arbetarbostäder och fabrikslokaler från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Området har förklarats vara av kulturhistoriskt riksintresse. Från 1860-talet arrenderade industriägarna ut tomter precis vid arbetsplatserna. Där fick arbetarna bygga sina egna hus - med hjälp av lån från bolaget. Arbetarna skulle dessutom plantera "24 fruktbärande eller andra träd" på sina små tomter i bergssluttningen. En av de största arbetsplatserna i början av 1900-talet var Papyrus. Fabriken satte sin prägel på livet i Kvarnbyn.

Mölndal blev en egen stad 1922. 1945 efter andra världskriget var invånarantalet drygt 16 500 st.

Tillbaka