Hur det känns att stamma

Tänk dig att du går på en stig (stigen är talet) och du ser en rot (stamningen) sticka upp ur marken . Du vet att du kommer snubbla men fortsätter ändå rakt fram. Ibland kanske du tar en annan väg som du vet inte har några rötter men är en aning längre. Men oftast så går jag rakt fram och snubblar (stammar) sedan ställer jag mig upp går vidare.

    Så tycker jag att det käns att stamma, man vet att man kommer stamma men man gör inget åt saken. Man bara går där, rakt mot stamningen. Men ibland kanske man väjer och tar ett annat ord istället.

Om du stammar och känner på något annat sätt kan väl du E-maila mig och skriva hur du känner så lägger jag upp det här så snabbt jag kan.