En liten pojke växer upp
Fem mil utanför floden Lorires mynning ligger hamnstaden Nantes. Berömd för sina katedraler men även för att här, den 8 februari 1828, föddes Jules Verne.
Pappan hette Pierre Verne och han var jurist. Pierre tyckte det var självklart att sonen skulle utbildas efter samma mönster som far sin. Tyvärr för honom hade hans son en livlig fantasi och älskade att sitta i sitt fönster och följa båtarna med sin blick när de seglade ut på ett nytt äventyr. Där kunde han drömma sig iväg, tänka vilka faror och upplevelser som väntade besättningen.
Havet spelade alltså en stor roll i hans liv, det återkommer i många av hans romaner. Den mest kända, En världsomsegling under havet (1870), återkommer jag till.
Det sägs att Jules uppväxt var harmonisk men strikt. Fadern planer om juristlivet hägrade och vid elva års ålder gjorde Jules en liten revolt. Han rymde med ett fartyg som var på väg till Indien med på den sista anhalten innom fanskt vatten stod pappa där och väntade. Våran lille hjälte skulle då lovat sin moder att endast resa i fantasin numera. Ett löfte som han i praktiken nästan höll.
När han och brodern Paul sattas i internatskola på fastlandet dämpades drömmarna om livet "därute" och istället kretsade intresset kring teknologin. Alla nya och gamle maskiner, hur de fungerade.
Vildmarksskildraren Fenimore Cooper och skräckromanens fader Edgar Allan Poe fick ett stort inflytande på Vernes diktning. Senare fångades han av dåtidens melodramatiska versdramer och då kom de första tankarna på honom själv som poet och teaterförfattare.
De första hårda åren
År 1948 begav sig Jules Verne iväg till Paris för att enligt fadern studera juridik.
I Paris träffade han helt nya människor, såna spm påminde om honom och Jules smälte snabbt in i mängden. Studerandet kom lite i andra hand men han lyckades ändå skaffa sig en hygglig examen i juridik.
Eftersom biståndet hemifrån var magert försökta han sig på att sälja lite pjäsmanuskipt och lyckades i alla fall hålla sig vid liv.
Romantiken var ordet för den som ville lyckas och det passade faktist honom. Trots att han inte är en roamtisk författare. Men teknologin facinerade honom och hansböcker började att dra sig mera mot mekanska hållet.
Han skrev och skrev men ingen fattade intresse för hans verk. Det var historiska pjäser och romantiska-äventyriska romaner.
Den 12 juni 1850 precenterade sig Jules Verne för världen. Ett litet men dock en start.
Han lyckades först och främst med att bli sekreterare vid Théâtre Lyrique på Boulevard du Temple där han kom i kontakt med fader Dumas. Ovanstående datum accepterade Dumas Vernes manuskript till en akt.
Detta var som sagt den första kontakt Jules hade med omvärlden.
Två romaner per år
Det vore lögn att säga att allt ordnade sig från och med nu. Men Verne stod inte och trampade på stillastående fot, med lätta rörelser förflyttade han sig framåt, försiktigt men nyfiket.
Små tidsskrifter och annat togs omhand som Jules skivit. Bl.a. (Ett expriment af doctor Oz) och (En övervintring i polar-isen). Den första handlar om en dåre som ska försöka att nå solen med sin luftballong och den andra om en jakt på en försvunnen son. Inga mästerverk skippades alltså men dessa byggde en grund och påminner om andra romaner som Vernes senare skrev.
Något som saknades i Jules Vernes liv var en kvinna. Någon att älska. På en väns bröllop träffade han en ung vacker änka med två barn, Honorine Anne-Hébé Morel.
1857 gifte sig paret och med detta försatte sig Jules i en ny roll. Det var inte bara det att han ny var en gift man utan helt plötsligt var han tvungen att försörja henne och hans barn - som inte var hans egna.
En ekonomisk kris var nära och tillslut var han tvungen att fråga sin fader som bistånd vilket beviljades! Detta medförde att Jules började jobba på fondmäklarbörsen. Detta skulle han låta löpa paralellt med författarskapet.
Det nya jobbet togs inte på största allvar men med hjälp utav pengarna kunde han studera litteratur praktist taget dygnet runt. Lyckan blev ännu större när hans fru födde honom en son, Michel.
1862 träffade våran författare Pierre-Jules Hetzel (1814-1886), en bokförläggare. Pierre ville ge ut något för hela familjen, en tidskrift för alla åldrar, något spännande och intressant. Drömmen blev verklighet två år senare och lade grunden för många Jules Verne-romaner med Till jordens medelpunkt i startfältet.
Verne visade Pierre en roman som handlade om en resa i en luftballong. Pierre gillade förslaget och Verne fick ny glöd och tryckte in ännu mera fantasifula forskningsresor och letandet efter universums hemligheter, något som kanska kunde bli en sak för framtiden.
Som sagt gillade Pierre-Jules den nya romanen men inte rakt igenom. Hans förslag var att Vernes romaner skulle vara fantasier byggda på vetenskapliga fakta. "Ingenjörspoesi". Rådet var att putsa till det hela en aning och ett par veckor senare var Jules tillbaka med en helt fullspäckad version. Pierre lev inte förtjust utan stormförtjust, han älskade berättelsen så mycket att han knöt ett avtal med Jules Verne. "Leverera mig minst två romaner om året", sade han. Jules jubel viste inga gränser och han var inte sen med att berätta för sina arbetskamrater på börsen vem av dem som skulle få de stora pengarna i framtiden.
Afrika, Island, Månen
1863 utkom den första upplagan av Fem veckor i en ballong och den visade sig vara den succen som Pierre förutspådde. Berättelsen geografiska utspelande rörde Afrika och dess hemligheter. Afrika var på den tiden outforskat till stor del och detta medgav naturligtvis att folk tänkte om det kanske var som Verne beskrev det i sin bok. Samtidigt var upptäcksresande i full gång med att komma underfund med Nilens källor o.s.v.
Jules bidrog till många förbättringar angående luftballongen. Ett exempel är att han kom på att konstruera ett yttre och ett inre hölje, vilket medförde båda ökad säkerhet och bättre manövringsfårmåga.
Ballongen klarade sig också nätt och jämt på slutet undan en skur av pilar från en infödingstam vid Sengalfloden. Om man tänker efter känner man igen det från andra filmer och böcker. I vilket fall skrek publiken efter mera och Verne var beredd.
Var skulle nästa äventyr utspela sig?
Var det möjligt att gå ner i en utdöd vulkan, under jordskorpan? Vad fanns där?
Forskaren Charles Deville hjälpte Jules så att hans berättelse skulle bli såpass verklig att läsaren måste fundera på om detta var en påhittad berättelse och inte en sann skildring.Vad berättelsen handlar om finns tillgänglig i "bokrecentioner".
Denna förträffliga roman blev den första i upplagan "Underbara resor". Till jordens medelpunkt var den första science fiction-romanen som Verne skrivit och den blev så småningom en internationell succé!
1865 var året då Från jorden till månen utkom. Denna gång tog Jules hjälp utav matematikläraren Henri Gercets beräkningar - den kunskap som fanns på 1860-talet. Allmänheten är fårvånade att det är så många detaljer som stämmer när man jämför Jules Vernes bok och dagens verklighet. Till detta kan man bara säga att det är genialt men helheten är en annan. Läs mera om detta i "Siaren? Vad förutsåg han?".
Boken börjar med att ledamöterna i "Gun Club" är nedstämda eftersom inbördeskriget är över. De beslutar sig för att skicka iväg en kula till månen med en jättekanon. En trio djärva män tar på sig ansvaret som besättning eller resande i kulan. Fem år senare kom andra delen ut där man får veta hur de tre kommer tillbaka till jorden, hela och glada. Dan andra delen sägs vara sämre men författaren fick nytt beröm och med det nya förhoppningar.
Kapten Grant
Böckerna som rör Kapten Grant kom ut åren 1867-68 och de hör inte till science fiction-avdelningen, nätt och jämt till Underbara resor. Men de sägs hålla måttet ändå. Att Verne var duktig när det gällde geografi bevisar han när den skotske lorden tillsammans med sitt sällskap skickas ut på lyxyachten Duncan får att finna den försvunne Kapten Grant.
Det hela börjar när den tankspridde franske geografen Jacques Paganel hittar en flaskpost som knyts till den försvunne Kaptenen.
I berättelsen gömmer sig - som många andra gånger - många äventyr. De sträcker sig från Anderna och jordskred till Indiska oceanen i uppror och kannibaler på Nya Zeeland. Den skeppsbrutne hittas tillslut av en slump i Stilla havet, på en ö.
Pengarna började strömma in på allvar och Jules Verne var nöjd med livet som författare.
En världsomsegling under havet
1866 flyttade Jules Verne med familj till sina bopålar, Crotoy vid floden Somme. Samtidigt köpte hans sig en båt som han döpte efter sonen, Saint-Michel. Detta blev hans arbetsrum och med vattnet runt sig påbörjade han så småningom En världsomsegling under havet. Kapten Nemo kom nu på tal med sin undervattenbåt och romanen stod klar 1869 men gavs ut året efter.
Verne utnyttjade verkligen tiden väl och anpassade sin bok efter vad folk pratade om. Den "stora sjöormen" var något som gick i de gamla fiskemännens berättelser och därför lät Jules undervattensbåten tas för ett valdjur. Hans skrev om jättebläckfiskar, om det sjunkna Atlantis och om den fruktade Malströmmen utanför Norges kust.
Samtidigt kunde han avsluta den andra delen av Från jorden till månen men också skriva och ge ut ett verk om Frankrike och dess kolonier tillsammans med en god vän, Th. Lavallée.
Döden tar en familjemedlem
Medans Jules Verne levde i sin värld mellan pappersark och drömmar hände det saker i den riktiga världen. Det fransk-tyska kriget skakade dels landet men också honom själv, ekonomiskt bl.a. Han och hans förlag kom dock på fötter igen efter en tids krypande. Vem köper böcker när landet är i krig?
1871 kom nästa bakslag. Hans far dog. Det kan tyckas att det inte tog honom hårt men de hade starka band melan sig avsett allt som hänt. När han inte längre visst vad han skulle ta sig till behödes det lite friska vindar i seglen och tillsammans med familjen flyttade han tillbaka till hemstaden, Amiens. Ett ståtligt gammalt hus inhandlades och en ny lustyacht, Saint-Michel II.
Det märktes att denna tid inte var någon lek för honom. Romanerna blev betydelselösa. Vem har hört talas om En flytande stad och Tre ryssar och tre engelsmäns äventyr i Afrika? Kanske känner Du igen dem men säg mig då vad de handlar om...
Efter dessa mindre lyckade romaner var det dags för den stora smällen igen. Nummer två.
Jorden runt på 80 dagar.
Den som säger att den inte har hört talas om detta mästerverk ljuger sannerligen. Det är inte många verk som det gjort fler filmer, pjäser och efterapningar som denna.
Ideén till romanen föddes en sommardag 1871 då Verne promenerade längs Paris gator och av en slump fick syn på en resehandbok från Cooks resebyrå. Där stod det att med hjälp utav färdmedel av alla de slag skulle man kunna ta sig runt jorden på tre månader, en skaplig nöjesresa alltså. Tre månader tänkte han, verkligen?
Nu föddes Phileas Frog och hans betjänt Passepartout. Vad handlar allt detta nu om? Läs i "bokrecentioner".
Som sagt älskade världens läsare romanen men de stora pengarna togs omhand på annat håll. En teaterversion som han själv inte gjort håvande in många tusenlappar. Kanske tycktes detta gå honom mest på nerverna med nej, att den mekanska elefanten blev pjäsens favorit måste känns mer som ett hån.
Detta glömde han inte. Åtta år senare kom Ånghuset ut och vad den innehöll är inte svårt att lista ut.
Det kommer mera...
Toppen var nådd, Jules Verne hade lyckas övertyga världen om att han var en duktig författare som skrev bra böcker. Men det räckte antagligen inte eftersom Jules fortsatte att producera romaner. Nästa i ledet var Vid sjuttionde breddgraden eller I pälsverkens land (1873). I den berättas det om en hadelsstation drivandes på ett isflag i Nordamerika. Den kan inte nämnas tillsammans med de stora men det kan istället nästa göra:
Den hemlighetsfulla ön (1874-75).
En skara krigsfångar lyckas fly i inbördeskrigets slutskede med hjälp utav en ballong. Med denna hamnar de på en obebodd ö. Tillsammans visar de vilka krafter som krävs för att bygga upp en egen tillvaro. Vi hittar en igenjör, en krigskorrespondent, en matros, en ung naturvetare och en färgad tjänare.
För att komma igång hittar de en ilandfluten koffert med diverse användbara saker. Boken sägs vara väldigt läsvärd och jag måste läsa den när jag får tid. Den visar hur en skara människor kan bygga upp sin egna lilla värld men lite moral och samförstånd.
Sakta börjar det gå utför
Produktionen fortsatte, fler "underbara resor" skulle ta form. Verk som andra skulle kalla mästerverk gavs ut, men för Jules Verne var toppen redan nådd. Hur skulle han kunna överträffa sig själv efter all denna framgång?
Under denna tid arbetade han tillsammans med Gabriel Marcel med att skapa ett verk om de geografiska upptäckarnas historia. Den utkom i tre delar åren 1870-80. Innom detta arbete fick han ännu mer kött på benen när det gällde geografin som han fortsatte att använda i sina böcker.
Tsarens Kurir var nästa verk i ordningen och den handlar om Michel Strogoff och hur han får i uppdrag att ta genom Sibirien till Irkutsk under tartarupproret. Jag har själv läst lite mera än halva boken och tycker att den är klart läsvärd. Denna roman hör faktist till de kändaste och mest uppmärksamma. Den har t.ex. filmats många gånger.
Efter detta gick Verne tillbaka till Science fiction, med mindre framgång.
Under de närmaste åren skrev Jules Verne 13 romaner. T.ex:
- En kines på äventyr (1879)
- Begums 500 millioner (1879)
- Ånghuset (1880)
- Åttahundra mil på Amazonflodden (1881)
- Vägbrytarna i Stilla havet (1882)
- Gröna strålen (1882)
- Mathias Sandorf (1885)
- Ingenjör Roburs luftfärd (1886)
Innan dessa böcker skrevs var Verne en man som tyckte att teknologins och teknikens forskning var bra och nödvändig, spännande. Men dessa böcker visar att på äldre dagar började han tänka efter. Det kanske inte skulle gå så bra ändå med allt. Tänk om något skulle gå galet, hamna i fel händer o.s.v.
Därför är det den gamle hushållerskan som får sista ordet i, typ: "Vad var det jag sa." Tekniken ruvade inte längre bara på framgångar och lycka utan känslor som fruktan och hat smög sig in.
Skottdramat 1886
En ung släkting sköt sin onkel i benet på en gata i Amiens. Denne var tillfälligt sinnesförvirrad men vad hjälpte det. Skottet träffade så illa så att Jules skulle få lida hårt p.g.a det periodvis i resten av sitt liv.
Nästan samtidigt avled hans förläggare och vän Pierre och hans mor. Detta påverkade Jules mycket och hans goda humör försvann nästan helt. Istället drog han sig tillbaka innom sig själv och lär också sagt till en god vän, "jag lever nu endast när jag arbetar".
Som jag tidigare berättade visade det sig hur Verne börjat tvivla på teknologins utveckling och efter dessa händelser blev han endast mera tvivelaktig, vilket inte är svårt att förstå.
Författaren fick i alla fall nya ideér och förverkligare det på sina papper.
90-talet blev svårt för Verne. Han drabbades av dövhet, starren kom sakta och tillslut drabbades han också utav diabetes.
I böckerna Upp och nedvända världen (1889) och Två års ferier (1889) berörs en avlägsnare framtid. Där beskrivs hur tankar som att försöka ge jorden en ny axel och ge polarisarna ny växtlighet. Flygande bilar som gör 700 km/h och 100 meter breda gator i storstäderna är ett annat exempel.
Maskin-ön (1895) låter han den slytande idealstaden (en ungdomsdröm) sluta i katastrof när invånarna inte kan komma överens.
I Face au drapeau uppfinner en fransman ett nytt sprängämne som inte köps av den franska staten, mannen rövas bort till en underjordisk verkstad.
I början av 1900-talet fortsätter Jules Verne med sitt arbete. Han lyckades skriva några romaner men det är ingenting som är värt att nämna.
SLUTET
Hans sista verk var Den eviga Adam där en pessimistisk bild av mänskligheten målas upp. Den pusslade Verne ihop strax innan sin död.
Den 24 mars 1905 dog Jules Verne i Amiens.
Den franska pressen meddelade detta med att säga, "Det känns som om jultomten är borta". Kanske syftade de på hans utseende eller kanske på alla dessa gåvor i form av de otaliga mästerverken. Jorden runt på 80 dagar, Till jordens medelpunkt och En världsomseglng under havet är romaner som alla vet vilka de är och vad mer kan man göra än att tacka och bocka?