Sedan 1992 har idČn om att skapa gröna uterum spritts i rask takt bland landets skolor. Detta har visat sig vara en av de mest slagkraftiga strategierna för att arbeta med Agenda 21 i skolan. Var tionde skola i Sverige (av 5.400) är involverade i någon form av projekt.
Begreppet "Skolans uterum" har med tiden kommit att få en mångfacetterad innebörd. Utöver att miljöanpassa den fysiska skolgården - plantering av träd och buskar m.m. - inrymmer det även en pedagogisk metod för att "lära genom an göra". Det kan också vara en metod att utveckla demokrati, medbestämmande och ansvarstagande på skolor, vilket stimulerar samarbetet mellan elever, lärare och föräldrar.
Varför så framgångsrikt?
Sedan 90-talets början har uppskattningsvis 500 projekt startats i Sverige som rör den yttre miljön på skolgårdarna, dvs i nästan tio procent av landets skolor. Dessa uppmärksammas nu alltmer av andra aktörer. Medias bevakning har ökat kraftigt.
För att få svaret på vilka faktorer som ligger bakom framgångarna beger jag mig till "Skolans uterum" på Bollhusgränd i Gamla stan, där Max Kern Hansen, Anna Lenninger och Petter Åkerblom möter upp.
- Att driva projekt på det sätt vi gör skiljer ut sig från den vanliga utbildningsverksamheten, berättar Max Hansen. Här handlar det om an utföra fysiska åtgärder som ger konkreta resultat. Detta skapar en trovärdighet, vilket stärks ytterligare av att man utgår från elevens horisont.
Han tillägger vidare an utemiljön på skolorna är "neutral mark" som inte är någons revir sedan tidigare, varför det är enkelt an samlas kring projekt just här.
- Sannolikt är det inte miljömotivet i sig som ligger bakom det stora intresset, säger Anna. Snarare är det lärarnas efterfrågan på projekt som engagerar eleverna som är drivkraften.
Emellertid är det sannolikt de indirekta vinsterna som är intressantast. En brittisk studie, "Special places - special people" visar att barn associerar skolgården till sig själva. Om denna utgörs av en torftig och steril miljö upplever många barn detta som negativt, exempelvis att man inte satsar på dem. I flera av de svenska skolor som genomför projekt har man kunnat observera att barn som engagerar sig i djurskötsel, uppbyggnad av växthus m.m. också förmår att prestera bättre resultat i den övriga undervisningen.
Tips för attraktivare uterum
Hur gör man då för att för att få till stånd en grönare skolgård där hemma? Nedan följer några råd som kryddats med ytterligare idČer från skriften "Sju steg mot en levande skolgård"
1) Börja med att samla "kärntrupperna", dvs. de som verkligen visar ett intresse för frågan, i en arbetsgruppen. Denna bör vara flexibel, men det är viktigt att det finns någon som håller i trådarna. För att få kontinuitet bör lärare och skolans fasta personal ha med representanter.
2) Släpp lös fantasin i inledningen! Att skapa en attraktiv skolmiljö är en kreativ process, som inte bör kringgärdas av negativa förtecken. Estetiska aspekter är minst lika viktiga som miljöaspekter, sannolikt viktigare.
Vad som anses som vackert och tilltalande varierar. Det viktiga i sammanhanget är att de som utför projekten får bestämma hur resultatet ska se ut. Var noga med att låta barnens åsikter väga tungt.
3) Engagera ledningen såväl på skolan som i kommunen. Man kan med fördel inrätta en central styrgrupp i kommunen, med syfte att backa upp arbetsgrupper ute på skolor. Styrgruppen bör ha möjligheter att avsätta vissa medel till skolor som vill driva projekt. I Lund kan skolor söka ett bidrag om 10.000 kr/skola för att komma igång. Det kan också vara en god idČ om kommunen kan upprätta någon form av kunskapsbank, så att det blir lättare att ta reda på hur saker och ting ska göras när det blir dags att gå från ord till handling.
4) Undvik att prata pengar i den tidiga startfasen. Det viktiga är att det finns idČer inledningsvis, samt att det skapas ett engagemang. Allteftersom man övergår till handling kan särskilda ansträngningar göras för att samla in de resurser som krävs. Exempelvis kan man ordna loppmarknader, annonsera i tidningen efter fröer, buskar och perenner till skänks. Glöm heller inte bort att undersöka om kommunen har användbart material liggande i förråd, eller för den delen på tippen.
I slutändan krävs det dock sannolikt ett visst stöd från kommunen/skolledningen. Om det inte redan finns en central pott att äska medel ifrån är det bra att göra en egen insamling innan man frågar om pengar. På så sätt visar man att det handlar om samfinansiering. Dessutom imponerar det om man redan kan visa att man har samlat in några tusen till grundplåten.
5) Följ upp det inledande visionära arbetet med en ordentlig planeringsfas. Detta är en stor del av jobbet, och det lönar sig att tänka efter innan man sätter spaden i marken. Skaffa fram en ritning över skolan, bl.a. så att man kan se var el-, vatten och avloppsledningar är dragna. Låt med fördel barn och elever vara med i kartläggningen, som en del av undervisningen. Det finns flera metoder att arbeta med för att säkerställa att alla får möjlighet att ge sin syn på vad som ska göras. Man kan exempelvis dela ut kopior av ritningar, där var och en får rita in de egna förslagen.
6) Bedriv arbetet i mindre etapper, så att inte projektet sväller till för stora proportioner. Det värsta som kan hända är om man drar igång en satsning, som sedan resulterar i ingenting. Det är bättre att få en enda ny rabatt, än ett växthus som blir kvar på ritningen. Se arbetet som en långsiktig process, snarare än enstaka satsningar för att skapa grönytor.
7) Följ upp projekten med redovisningar av vilka effekter som erhålls, såväl direkt som indirekt. Minskar klottret när elever får ett större ansvar för miljön? Kan man skapa mer variation i undervisningen? Det ökar motivationen, och kan göra det lättare att få nya resurser när man vill gå vidare och starta nya projekt.
Martin Persson