Den som gjort lumpen har drabbats av dom, kalsongnissarna. Dessa, i de flesta fallen ytterst snåla individer som ser kronans slitna kläder som sin personliga egendom lämnar ytterst motvilligt ut något plagg som är tvättat mindre än 150 gånger. Synskärpan är inte bättre än hos en mullvad för att få ett plagg i rätt storlek går inte. Med van blick avgör kalsongnissen att storlek 48 är precis vad Kalle med storlek 52 ska ha. Nisse som är liten till växten får veta att storlek 46 inte ens ens existerar i det civila och att kalsongnissen med 35 år i yrket bedömmer att Nisse drar storlek 50. Strumpor byts lämpligen en och en, försöker man byta två par kan han inte räkna så långt, eller också han har inte sett att man slängde två par i säcken.

Kalsongnissarna är rena tomtenissar jämfört med en förådschef på ett större svenskt företag. Får han 100 000 kr budgeterat så tror han att det innebär att 25 000 kr är att köpa in för, 50 000 kr för oförutsedda utgifter och 25 000 kr att ta till i yttersta nödfall. Yttersta nödfall har bara inträffat två gånger på 27 år, båda gångerna tvingades han med hot om avsked att tulla lite på dom sista 25 procenten när skyddsutrustning tog slut i första respektive andra veckan i december. Hur det kan låta när han ska lämna ut penslar, batterier och latexhandskar finns i kortfattat referat. Eftersom han är sjukligt snål privat refereras även julmiddagen som den lät innan hans fru tröttnade på hans snålhet och tog barnen med sej hem till skottland och tog över faderns pantbank.