Sir Arodor "Blade" P.
vad han vet om sitt liv.

Ardor hittades som baby övergiven på trappan till Tyrs tempel
av prästerna för ca 20 år sedan i en korg .
Korgen var av mycket fin kvalitet och ny.
Gjord av rotting från Eridors kust..
Klädd med siden från det sydliga Veriko

Ikorgen låg en vit klack ring av ngt okänt matriel,
På ringen är det en vapen sköld med två korsade svärd under en krona,
under svärden är det en underlig bokstav
som ser ut som ett A och P vilka är samman fogade.

I korgen låg även blodig och trasig lapp där det stod
"Ta väl hand om vår son Ardor vår släkt håller på att utplånas av…"
"Vi har lämnat hans …… hos ……. Tempel…."
"Låt ….. Återförenas… när han …."
"Så …. Kan ….."
"Undertecknat av Sir Avarim ….."

Vid tidig ålder fick Arodor lära sig det innersta inom teologins väsen..
Enligt hans läromästare Theron vissade han stort intresse ¨
för gudarna men hans abosluta favorit var
alla historier om Torm , Tyrs vapen dragare..
Torm var en krigare vars moraliska standard var så hög
att han slutligen upphöjdes till gud..

Arodor> har berättat mycket mer än så men jag måste desvärre medge
att trots hans karismatiska personlighet är han inte den bästa historieberättaren..

När han blev lite äldre fick han lära sig den ädla konstten att läsa och skriva
samnt förkovra sig..
Och kunde då även söka mer historier att läsa om torm..

Efter ytterligare några år när det gamla templet behövdes restaurerars,
anstäldes en dvärg vid namn Garog vilken är en av de duktigaste sten huggarna..
Dvärgen fattade tycke för den unge Arodor
och visade honom allt han kunde i den ädla konsten att hugga sten.
Vilket prästerna fann vara mycket bra.. då kunde parveln göra jobbet nästa gång
och samnt han behövde säkert skaffa sig lite muskler .

Garog som hade varit en äventyrare i sina unga dagar hade en massa berätteler
om sina spännande äventyr..
Det var då Arodor blev nyfiken på omvärden och började tjata om att få se värden.

De lärda prästerna gick med på det
men mest för att dvärgen började få för stort inflytande på pojken
så de tog med honom på ett diplomatiskt uppdrag till ett närliggande tempel
med en krigarorder med Solamniska riddare där han stannade i ett år
och fick se hur äkta svärds konst kunde se ut samnt lära sig deras språk..

När han efter ett år återvände från de solamniska riddarna visade det sig
att hans vän Dvärgen Garog hade blivit mycket sjuk och han förvägrade prästerna
att hjälpa honom..
Dvärgar har ofta en djup känsla för pengar och tjänsters värde..
Han kunde inte tänka sig att klanen skulle få mindre bara för att han var lite sjuk..
Trots sin sjukdom började han lära Arodor konsten att smida vapen..

Under sommaren när Arodor var på väg till staden 2 dagar bort från klostret
mötte vid stads porten en hungrig gammal man vilken tiggde vid porten till staden..
Tiggaren bad om pengar till mat men desvärre ägde Arodor inga egna pengar så han sa
tag min matsäck ni behöver den mer än jag.

Den äldre mannen tog tacksamnt motmaten och när hans hand snuddade vid Arodors
så stelnade den gamle manen till en sekund och sa med en ung mans röst.

"Vaka över din spegelbild".
Arodor frågade då : Vad menar ni med det???
Mannen svarade: Med vad ??
Arodor: Att jag skall vaka över min spegelbild!!
Mannen: Det får framtiden ge svar på .
Så vände mannen sig om och gick.

På hösten gjorde Arodor sitt gesäll prov dubbel svärd med tvenne klingor och handtag
vilka man kunde sära på och ha som två svärd..
På det ena svärdes handtags ände sitter ett ornamnet som är en liten grå sköld,
på den andra en utåt vänd hand.

När Arodor visade sitt vapen för Garog var denne på sin dödsbädd..
Garog sa med stolhet i sin röst och en tår i sitt ena öga :
"detta vapen är förvisso ingen dvärgs vapen men vore jag inte vapen smidesmästare
skulle jag svära på att det var smitt av dvärga hand"

Så tog han en paus och vilade sig lite..

Sedan sa Garog:
"Om jag kunde skulle jag adoptera dig som min son
men det skulle min släkt aldrig tolerera mot tag min välsingnelse
och lämna mig sedan att dö i frid"

Arodor som kände hur sjuk dvärgen var insåg att Garog inte hade långt kvar att leva
gick med sorgtyngda fötter ut i den regntunga mörka skogen..
När Arodor hade Vandrat så länge att det var den djupaste natt
och han nått en bra bit in i skogen
så vrålade han så att han trodde lungorna skulle brista.

"Gudar var är ni när man behöver er som mest varför … varför … "
Så tystnade han en stund..

Och skrek med sorgtyngd röst.
"Torm du som är de goda krigarnas gud ge mig styrkan att hjälpa min vän"

Mitt i gläntan tändes då en eld alla molnen på himlen försvann o
ch skogen lystes upp av stjärnorna.
Vid elden satt en man klädd i mörka kläder
under kläderna kunde man skönja att han hade en rustning..
Arodor som undrade var manen kom från var först påväg att gå
när något eller någon sa honom att han skulle gå fram till mannen..
När Arodor kom fram frågade mannen: vad tynger dig unge man..
Arodor sa då med tung röst:
Vet inte varför jag skall öppna mig för dig men men bäste vän ligger för döden…
Mannen:
Varför är du då inte hos honom…
Arodor sätter sig ned vid elden och svarar :
han vill få dö i frid utan att jag är hos honom och sörjer..
Mannen:
du skulle göra vad som helst för honom.. eller??
Arodor reser sig och säger med med beslutsamhet i rösten helt kort :
Ja!
Mannen :
inkluderar det ge din själ för honom ???
Arodor sätter sig ned och svarar kort :
Ja!
Mannen:
Även till Bane eller Bhaal..
Arodor hoppar upp i en försvars ställning och vrålar med chockad röst :
Aldrig skulle aldrig kunna ge mig till ondskans gudar inte ens för det..
jag dör hällre de tusen eggens död…
Mannen:
Men du skulle kunna ge din kropp och själ till Thorm??
Arodor sätter sig igen ,
rodnar lite vänder sig bort och sänker huvudet samnt svarar med låg stämma :
ja……

Mannen svara med mäktig stämma:
"Må så vara!"
"Gå nu hem till din vän och lägg din hand på hans panna och
säg i Torms namn låt din kropp hela…."
"Och han kommer inte att dö av sjukdom ."
Arodor vänder då på huvudet men mannen samnt lägerelden är borta,
Arodor är ensam i skogen..
Var han ensam hela tiden eller var det ngn där… ingen som vet..
Arodor gick med bestämnda steg hem och gjorde vad mannen sagt.
Garog frisknade mirakulöst till redan samma dag…

Efter tre dagar kom en man i skinande rustning på en stor strids häst till templet .
Eftersom det inte är vanligt med besökare var Arodor framme och tittade på när främlingen kom..
Våran Padre Arthor hällsade honom igenkännande välkommen:
Var hälsad Eirich af Wanderasch Paladin af Torm
Arodors ögon vidgades och han tänkte … äntligen får jag se en paladin… undrar vad han gör här.

Då sa Eirich med myndig stämma utan att kliva av sin strids häst :
"jag Eirich af Wanderasch är här för att hämnta min väpnare Arodor
vi har ett viktigt uppdarag framför oss se till att han skyndar sig"
Padre Arthor vände sig mot mig för att säga till Ardor
att skynda men han hade då redan försvunnit till Garog för att ta farväl .

Garog fick en tår i sitt ena öga för andra gången i sitt långa liv och sa:
Min frände glöm inte ditt svärd..
Arodor tackade och sa:
Du son av bergen må ditt skägg aldrig tvinna sig
och du leva minst lika länge som bergen du kom från har funnits.

Sedan gick Arodor med raska steg ut till Eirich för svärd
och ring är det av värde som han äger..

Så började Arodor Sitt liv som Väpnare
och lärling till Paladinen Eirich af Wanderasch ,
Under tiden med den stränge men rättvise Eirich
lärde han sig hur man skall uppföra sig som paladin .

Sir Aradors äventyr.

Den våta kartans stora skatt.
De förlorade själarnas värdshus I.

Skrivet av Barden Elonna Nomed.