------------------------------------------------------------------------------------------------ Denna del är olyckligtvis något försenad pga hamnarbetarstrejken i South-Hampton. Detta ber jag inte om ursäkt för, och det kommer förmodligen inträffa igen. Verkar det som jag bryr mig?... Del 21 Purificatorn tänkte, inte helt utan en viss tillfredställelse, att det var ovanlgt många syndare i den här trakten. Därefter tog han sin blanka inkvisitor-grej (ja just det, den med alla taggarna) och slet utan att darra på handen stora kroppspulsådern ur en slupvis utvald bonde i närheten, vilken naturligtvis omedelbart dödades i en magnifik blodfontän. -Så går det, ni nattsvarta horyngel, när ni springer Satans ärenden, edra syndens kätterska ormsbockar! Skrek han, och några av bönderna började spontant bekänna alla möjliga synder. Allt från att ha pallat äpplen som barn till att ha urinerat i brunnen efter förra nyårsfirandet. Slaktarn Roy däremot, tog fram en vass och blank köttkrok, vars obehaglighet faktiskt kunde tävla med vissa av instrumenten i Nikodemus svarta väska. Smeden Mike visade det sig, hade tagit med sig en slägga av den gamla gedigna medeltids sorten. (vilket i och för sig inte var så konstigt efter som vi faktiskt befinner oss på den gamla gedigna medeltiden). Den såg väl kanske inte så hemsk ut i sig själv, men i kombination med Mikes läder förkläde och håriga rygg var det hela rätt skräckinjagande i alla fall. För Er informatiom kära läsare, vill jag nu belysa, att de två rediga karlarna Roy och Mike, står morrande öga mot öga med den beryktade purifikatorn Nikodemus med sina industriverktyg i högsta hugg. Det är väldigt tydligt att det vankas rammelbuljong samt en stor portion slarvsylta inom en mycket snart framtid. Nikodemus ser fundersam ut, det är första gången en syndare satt sig till motvärn. Han är inte riktigt säker på vad detta skall betyda, med beslutar sig snart för att det bara är en obetydlig omständighet som snart skall vara ur världen... Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Nu börjar det bli krångligt att minnas vilken del jag ligger på men jag antar att det är dags för... Del 22 Purificator Nikodemus spillde ingen tid på småprat utan måttade ett renande slag med sin blanka inkvisitor lie han kallade "frälsaren" mot Roy, som med nöd och näppe lyckades ducka undan en säker död. Slaget träffade i stället en annan bonde, Henrik-Niklas-i-kraxboda, som snabbt men inte på något sätt smärtfritt skars i strimlor och stendog. Detta fick bägaren att rinna över för sällskapet, som i en enda kör av desperata bekännelser i falsett lade benen på ryggen och sprang för sina eländiga lantbrukarliv. Kvar stod bara de två hårdingarna Roy och Mike, som var fast beslutna att trotsa faran och stirra döden i vitögat. Nikodemus ylade som en varg och gick i guds namn till ett våldsamt angrepp mot de båda hjältarna som var tvungna att backa undan för att rädda sitt skinn. -Lugna ned dig karl, sade Mike, som egentligen var en fridens man. -Tror du inte att vi kan lösa denhär historien utan att fler kommer till skada? Purifikatorn bara skrek och härjade. Det var svårt att tyda honom, men om man ansträngde sig kunde man höra vissa lösryckta ord som "bekänn","syndare", "slita hjärtat ur kroppen" och "omfattande vävnadsförlust". -Försök att se det ur en annan synvikel... började Roy, som trots sitt hårda och kantig uppträdande faktiskt var en fin och mjuk kille, men märkte att det var lönlöst. Han tog då till den lösning som visat sig fungera så många gånger förr. Ett bastant grepp om purifikatorns krage och en rejäl skalle mitt på näsan. Det fick faktiskt tyst på honom alldelas oväntant lätt, för det var första gången någon slog tillbaka. Nikodemus kände att han ville sätta sig ned och vila en stund. Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ När du råkat låsa in dina nycklar i bilen, så vet du att: Det var Satans fel... del 23 i ordningen om jag inte tar fel... Roy och Mike skakade manligt hand och gratulerade varandra till ett arbete väl utfört. Därefter band Mike deb förvånade/medvetslösa Nikodemus händer och fötter med riktigt rejäla knopar och rep av högsta rustika kvalitet. Undr tiden gick Roy och befriade alla de stackars munkarna och nunnorna som suttit fängslade och utstått svåra plågor. Nunnorna (och naturligtvis vissa av munkarna)blev helt till sig när de fick se Roy, som trots all lort var en maskulint ståtlig och välbyggd karl, och kastade trånande blickar efter honom. Som den fåordiga hårding han var förklarade han: -Vi kan kela sedan, nu måste vi bestämma vad som skall göra med den här rackarn, varpå han nonchalant nickade åt den bundne purificatorns håll. Några i sällskapet ville nu i sann kristen anda bränna nikodemus på bål, men här sade de båda hjältarna bestämt nej. -Ånej! Sådant ängnar en inte en riktig karl sig åt. Munkarna och nunnorna blev lite skamsna, men kom snart i en teologisk diskusion gällande huruvida Purificatorn egentligen var ond eller inte, då han trots allt sade sig utföra guds vilja, och i såna fall var de sjäva onda, och vad skulle Jesus gjort i en liknande situation, och... Roy och mike fick skrika av sina lungors fulla kraft för att få tyst på horden. -Vi gör som vi alltid gör med missdådare här i trakten, sade Roy. -Just det, fortsatte Mike, vi rullar odågan i tjära och fjäder och skickar hem honom med svansen mellan benen. -Kan vi kela sedan då? Undrade en av de unga söta nunnorna lite blygt. -Det kan fröken hoppa upp och klappa sig på. Svarade Roy och Mike i en mun. Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Jag ltar på att ni låter mig få veta om jag skulle ha missat något avsnitt, för jag skall erkänna att jag fortfarande inte är säker på vilken del som står på tur. Kanske är det dags för Del 24 Ärkebiskop Svintus satt på sin kammare och gick igenom en bunt pergament rörande katedralens takmålningar som snart skulle behöva snyggas till lite. Det rosenkindade jesusbarnet till exempel hade missfärgats av röken från tusentals stearinljusen, och hade antagit en sjukligt grådaskig nyans. Plötsligt knackade det på dörren. -Kliv in mitt barn. Sade Ärkebiskopen fromt och milt. Dörren öppnades och där stod en vit lurvig figur. Först höll Svintus på att sätta hjärtat i halsgropen men sedan blev han arg. -Vad är detta för ett dumt skämt? Komma in här och skrämma slag på en Guds tjänare på det här viset. Jag borde... -Tig för guds skull! Tig, annars skall jag nog hitta någon synd även i dutt förflutna, ditt gamla skrälle. Skrek den lurviga, och nu kände Svinuts blodet isas, för han kände igen purificator Nikodeus gravvalvas stämma. -Purificator! Utbrast Ärkebiskopen bestört. Jag kände inte igen Er, vad är det som har hänt? -Inte ett ord! Inte ett endaste litet ynkligt knyst vill jag höra från din sida. Purificatorn var så arg att han skakade, och ett par fjädrar lossnade från hans intjärade kropp och föll till golvet. Nikodeus fortsatte. -Jag är bara här för att säga att jag går raka vägen till Påven med det här, precis som ni borde ha gjort från första början, och när jag sedan kommer tillbaka... Nikodemus ögon kneps i hop till två ondskefulla skåror i det ludna fjäderhavet. Då blir det inte roligt för munkarna, nunnorna eller bönderna i den där förbannade dalen, det kan ni skriva upp. Och det blir inte roligt för er heller Svintus. Det svär jag vid allt heligt. -Men... Sade Ärkebiskopen. -Tig! Skrek Nikodeus, Annars spikar jag upp dig på kyrkporten din späcksäck. Han lämnade rummet, och dörren slog igen med en smäll. Ärkebiskop svintus vred sina händer, men det dröjde ända tills kvällsvarden innan han vågade säga något igen. Fortsättning föjer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ ************************************************************************************* ------------------------------------------------------------------------------------------------ ÄNLTIGEN DAGS FÖR ETT JUBIELEUM AV HÖGSTA KLASS. VAD ÄR VÄL MILLENNIE SKIFTET MOT DETTA! Nu är det snart dags för del 25 (tjugofem) i en story jag planerat till ungefär 10 delar. Detta har jag hittills gjort utan någon som helst ekonomisk baktanke. Nu när jag lyckats få så många beroende missbrukare i mitt garn tänkte jag börja debitera varje del med 45:- SEK. Eventuella invändningar till detta kan skickas till: blinding_hate@hotmail.com Dessa kommer i vanlig ordning att ignorerat fullständigt, eftersom jag är den allsmäktiga langaren, och alla ni bara är en hög patetiska junkies. Jag kommer dessutom att börja sälja lite blandad merchendise, t.e.x. T-shirt, lunchboxar och kaffemuggar och en populär klockradio, en riktig futurgrej. Missa inte heller min serie actionfigurer i miljövänlig polyetenplast. De kommer att vara ca. 13cm höga, och alla såpans olika karaktärer kommer att finnas representerade för ett c.a. pris av 79.98 SEK st. Utöver figurerna kommer dessutom ett antal kompletta "playsets" att finnas tillgängliga från och med årsskiftet. Här kan Ni bli den lyckliga ägaren till ett skalenligt kloster eller en bondby inklusive boskap för bara 499.98SEK. LÄGG DIN ORDER REDAN I DAG, OCH DU FÅR EN LIMITED EDITION VERSION AV BRODER STANLEY OCH ETT FÅR (batterier ingår ej) PÅ ALLAS ERAN FAVVO ADRESS: blinding_hate@hotmail.com utgivaren reserverar sig från alla eventuella stämningar med att all ovanstående text är komplett skitsnack utan ett uns av verklighets förankring. ------------------------------------------------------------------------------------------------ *********************************************************************************************** ------------------------------------------------------------------------------------------------ Såhär i denna festliga jubileums anda, vill jag bara påminna er om att lägga beställning i god tid innan julafton. En nyhet för denna veckan är ett eget inkvisitor kit. Innehåller allt man kan tänka sig använda för att åsamka smärta på synfulla kättare. Levereras med instuktionsvideo samt signerad idolbild på purificator Nikodemus. Del 25 I våra kloster och byar som vi lärt känna så väl börjar saker och ting långsamt stabilisera sig. Mike och Roy hade naturligtvis blivit fullkomlig överösta av skamliga förslag från alla nunnorna, men som de hyvens killar de faktiskt var innerst inne, drog de inta nytta av de missledda kvinnorna, utan presenterade dem i stället för en mer sund sexualuppfattning. Det är klart att även två unga raska gossar som Roy och Mike inte skulle ha något emot en rejäl holmgång i sänghalmen, men de förstod att livet i klostret hade gett de unga nunnorna en skev uppfattning om sex. Först hade allt varit förbjudet, och sedan en vacker dag hade allt varit tillåtet i stället. Helt osjälviskt åtog de sig att visa hur saker gick till i den verkliga världen, och införde begrepp som hålla handen, hångla och förspel i nunnornas vokabulär. Något som de i sin tur snart kunde föra vidare till munkarna, som faktiskt var helt bakom flötet i dessa sammanhang de också. När folket i Dyngby och Dreggsbo märkte att munkarna och nunnorna inte uppförde sig så oanständigt längre, tog snart fiendeskapen slut, och man började umgås som de godaste vänner. Flera fasta förhållanden inleddes mellan böndjäntor och munkar, och även mellan nunnor och käcka arbetskarlarl i sina bästa år. Allt verkade åter frid och fröjd. Men vi vet ju bättre, eller hur? Vi vet ju att en rasande purificator Nikodemus vandrar mot Rom insmord i tjära och fjäder. Gud hjälpe de som kommer i hans väg... Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Del 26 Påven satt i sin speciella påvekostym och gick igen om inventering av guldförråden som han beordrat en av sina kardinaler att utföra. Det var en diger lunta på 652 sidor i pergament. Handskriven och med vackra illustrationer. Den var skriven med mycket liten text, och innehöll så mycket information att han genast insåg att han aldrig skulle orka läsa igenom den. Dessutom hade det tagit så långt tid att räkna igenom allt guld som fanns i vatikanens skattkammare att den redan var inaktuell. Skatten hade säkerligen vuxit med uppskattningsvis 12% sedan uppgiften delades ut, så påven ställde in avhandlingen på hyllan bredvid de andra guldinventerings pärmarna, som nu var 324 till antalet. Var och en var värd sexton bönders årsinkomst. Sedan ropade han till sig en av sina kardinaler och bad honom uppdatera guldförråds inventeringen. Påven log, och kände att han hade gjort en insats för kristenheten. Han skulle precis ta sig en tupplur när dörren slogs upp och en av hans gamla bekanta kom in i audienssalen. -Men se, prificator Nikodemus. Vad förskaffar mig den äran? Och för all del, mina komplimanger till er fantasifulla kostym. Sade påven milt. -Ers exellens! Svarade Nikodemus, (för det var hans som precis steg in, om det nu var någon som inte fattade det) Jag har blivit varse de mest natsvarta synder ni kan tänka er. Och man har haft mage att skända en av guds utsända tjänare. -Vad säger ni? Vem då? Hur? Var? Och varför?... Påven var förvirrad. -För Guds skull, ser ni inte att jag är rullad i tjära och fjäder. Nu hade påven faktiskt trott att Nikodemus skaffat någon ny modeutstyrsel, men den hemska sanningen började uppenbaras för honom, så han var bara tyst för att inte verka dum, och medan Nikodemus berättade om de hemskheter han fått utstå medan han utförde guds vilja blev påven mer och mer upprörd. Till slut var han fullkomligt rasande, och det var sannerligen ingen vacker syn. Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Del 27 Munkarna, nunnorna och befolkningen i Dyngbo och Dreggsbo hade nu slagit sina påsar i hop och bildat ett slags kollektiv. Många fasta förhållanden hade bekräftats, och flera nunnor hade blivit gravida. De som fortfarande var tillgängliga hade ett fritt och avspänt sexliv utan skuldkänslor. Man hjälptes åt vid arbetet, och fälten gav därför mycket bättre avkastning. Under våra två hårdingars, Roy och Mike´s inrådan hade en slags vaktstyrka inrättats som förvar mot rövare och annat pack. På den här tiden kunde man aldrig vara försiktig nog... Allt var således frid och fröjd i dalen, förutom att underkläder spårlöst förvann från torksträcke, och att får, grisar och kor saknades i bland. Det fanns dock varg i skogen, och tron på troll och vättar var utbredd, (även om man under abedissan och abbottens lära försöte avskaffa dylik vidskeplighet) så ingen tyckte detta var speciellt konstigt. Återigen rådde en rosafärgad stämning av sötsliskig och oförfalskad lycka i socknen, och man blir nästan upprörd när man märker att människan aldrig lär sig något så fundamentalt som det jag med denna sedelärande berättelse försöker pränta in i edra trånga skallar, kära läsare: När något verkar vara för bra för att vara sant, så är det oftast det också... Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Nu är det snart jul. Glöm inte att det är Jesu födelse vi firar. På senare tid verkar det som om vi har glömt julens kristna budskap. Är det verkligen att se som något negativt? Om så är fallet kan man nog misstänka att... Det var Satans fel... (del 28) Purificator Nikodemus var visserligen den mest hängivna inkvisitorn som gick att uppbringa vid tiden för den här historian. Han arbetade dock ensam, och det var väl hans enda begränsning. Man skulle kuna kalla honom en kristenhetens ninja. Ensam och dödlig, men blir motsåmdarna för många började saker och ting bli jobbigt. Det var tur att man hade andra krafter att lita till i stunder som denna. Krafter som "Det Rena Brödraskapet" Detta var helt enkelt en speciell munkorden, och ej att förväxla med dagens "Brödraskapet MC", även omderas metoder ibland faktiskt är förvillande lika. Detta var dock långt före Harley och Davidson skruvade i hop sin första motorcykel. Det Rena Brödraskapet var en samling extremt hängivna krigsmunkar. Det var precis som vilka andra munkar som helst. Förutom att hela deras tillvaro kretsade runt det heliga kriget mot hedningar och kättare. De slogs med den desperation som en bara brinnande fanatism och en frustration av ett helt liv celibat kan ge. I sina få stunder av okrig levde de i en mörk, kall och särdeles obekväm katedral i utkanten av Vatikanen. De hade inte dödat på vekor så ledaren. Broder Morbicus hade varit tvungen att beordra daglig självspäkning medelst kedja för att hålla sina bröders blodlust i schack. När han fich´k budet att det fanns kättare att rena, blottades hans tänder i en obehaglig grimas som kanske skulle kunnat kallas ett leende om någon nu hade trott att broder Morbicus använde sig att sådana ansiktsuttryck. -Lovad vare herren gud. Med blod och eld förkunnas ditt rike. Utbrast han och samankallade sina vapenbröder till möte. Fortättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Del 29. Två totalt olika möten pågick samtitidigt. Två totalt olika möten totalt utan vetsakap om varandrdra på två totalt olika platser. I den lilla byn vi lärt känna så väl håll man det så kallade veckomötet i munkklostrets samlingsal. Roy och Mike hade redogjort för sina framsteg och framtidsplaner för byns försvar. Mike, smeden, hade designat lite nya prylar som kunde komma till nytta, t.ex. ett nytt fräsigt svärd och en snofsig hjälm. Båda kunde serietillverkas så att de snart kunde vara i bruk. Två giftermål hade ingåtts under förmiddan, och nu försökte man klara av klagomålen innan kvällsmaten. Det var på det hela taget inget särskillt, men några av bönderna började ilskna till lite på grund av att de mystiska boskaps-försvinnandena tycktes öka och öka. Likaså hade ändå fler av de unga kvinnornas underkläder försvunnit från klädträcken, och detta oroade alla en smula. Eftersom tabun på sex var så gott som bruten verkade det orimligt att någon frustrerad tonårsgrabb i någon av byarna låg bakom det hela. Man kom inte till någom direkt lösning utan beslöt att avvakta tills nästa möte och gick för att äta. I en mörk katedral i Vatikanens utkant stod broder Morbicus med en fanatisk blick och talade till sitt brödraskap som vibrerade av religiös extas och blodlust. Han eggade sem med provocerande frågor och massan skrek sina svar i taktfast talkör. Tekniken har senare använts i idrotts sammanhang, men med lite annorlunda ramsor... -Vem är vår fader? -GUD! GUD! GUD! -Vad är vår uppgift? -RENA! RENA! RENA! -Vadär vårt redskap? -SVÄRDET! SVÄRDET! SVÄRDET! -Vad skall vi spilla? -BLOD! BLOD! BLOD! Det verkade bli en extra stor uppgift för de heliga guds krigarbröderna, för uppenbarligen var det en hel socken som skulle utplånas. Prisad vare Herren tänkte Morbicus och slickade vällustigt sitt svärd. Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ Många delar blir det... Del 30 Alldeles beroende på hur man vill se på saker och ting, så skulle man kunna säga att det även pågick ett tredje möte på en tredje plats samtidigt. Man riskerar visserligen att hamna i en metafysisk återvändsgränd, efter som tiden knappast är relevant i sammanhanget och att platsen förhåller sig gentemot tiden som X, där tiden betäcknas Y, och är en obesämbar och oändlig variebel utan referens till någonting annat i vår fysika begreppsvärld och därigenom enligt vissa sysätt skulle kunna sägas aldrig ha ägt rum medan man å andra sidan skulle kunna säga att det alltid ägt rum sedan tidernas begynnelse och kommer att fortsätta fram till tidens slut. (Om nu tiden kan sägas ha ett slut, vilket skulle kunna vara föremål för en liknande diskussion bara det.) Väljer man en annan utångspunkt skulle nyss nämnda möte kunnat ha hållts för ungefär åtta hundra år sedan, vilket kanske vore den enklaste förklaringen för oss nutidsmänniskor, men, för all del, det skulle med precis lika stort fog kunna sägas äga rum nästa torsdag vid lunchdags. Väljer man att lägga in den rent religiösa aspekten tillkommer även frågan om aktörernas namn, och om man så vill, huruvida de överhuvudtaget existerar. Kära läsare ni får ursäkta denna utläggning, men det är inte alldeles lätt att behandla sådana tid- och rums- begrepp som evighet och oändlighet, men, med risk att få hela den teologiska eliten efter mig skall jag försöka bryta ned ovanstående till en enda mening på kristallklar svenska: - I himmelriket satt Gud och Satan i ett möte. Gud brukade ibland bjuda in Satan på en pratstund, även om han fatktiskt kastat ut honom ur himmelriket strax rfter att han skapat jorden p.g.a. att han varit så bråkig och oförskämd. Gud kände dock att det kunde vara värdefullt med lite feedback då och då, och efter som han till hundra procent var omgiven av ja-sägare var den enda lösning han kunde komma på att bjuda in Satan då och då... Just nu var Gud lite salongsberusad, eftersom Satan passat på att spetsa hans civilicerade coctail med innehållet i en plastdunk som han smugglat med sig in genom pärleporten, medan Gud var tvungen att ursäkta sig en stund för att hjälpa några jordbävningsoffer i Lissabon. Fortsättning följer... ------------------------------------------------------------------------------------------------ © Richard Söderlund ------------------------------------------------------------------------------------------------